Hoppa till huvudinnehåll

Baksmälla efter Bostonrapporteringen

Explosion vid Boston maraton i USA.
Explosion vid Boston maraton i USA. Bild: Reuters boston maraton

Bevakningen av händelserna i Boston förra veckan gick överstyr i flera massmedier, säger medieforskaren Anu Koivunen. Sociala medier har tagit en mer överordnad roll i informationsflödet - på bekostnad av sanningen.

När något stort händer väller det in meddelanden på webbtjänster såsom Twitter och Reddit. Efter bomdådet vid maratontävlingen i Boston var de sociala medierna som ett okontrollerat hav av information där folk drog förhastade slutsatser utan att tänka på konsekvenserna. Mycket av det som skrevs stämde och mycket stämde inte. Medieforskare Anu Koivunen vid Stockholms universitet ser både positiva och negativa sidor med den här informationsströmmen.

- Det leder å ena sidan till en ganska diversifierad syn på världen, vi har möjlighet att ta del av väldigt mycket, men å andra sidan blir det väldigt mycket rundgång.

Polisradion var problematisk
Rykten sprids snabbt eftersom de är intressanta - och folk tycker om intressanta saker. I fallet Boston lyssnade som mest flera miljoner människor på den amerikanska polisradion via internet. Den sänds faktiskt där. Folk hörde bland annat att en polis hade skadats, att man hade hittat explosivt material och hade beordrats retirera. Utgående från sändningen twittrade folk sedan sina egna - ofta felaktiga - slutsatser om hur polisoperationen framskred.

Matthew Ingram är journalist på en av världens populäraste bloggar, Gigaom, och specialiserar sig på att skriva nyheter som har med både teknologi och journalistik att göra. Han konstaterar att polisradion i USA tidigare var förbehållen myndigheter och journalister, men att den nu är öppen för alla.

Samma budskap ekar
Ingram säger att Twitter är som ett enormt ekande rum. Någon skriver sin tolkning av en nyhetshändelse där, någon annan kopierar meddelandet och skriver samma sak. Till slut blir budskapet så allmänt förekommande att några journalister kanske nämner det i sin rapportering som fakta. Det här skedde också i samband med jakten på gärningsmännen i Boston.

Många massmedier rapporterade alltså utan att kolla informationen ordentligt först - i sin iver att snabbt vara ute med nyheter och inte verka hopplöst efter de sociala medierna.

Den amerikanska tidningen The New York Post skrev till exempel felaktigt att en saudier låg bakom dådet. Och tv-kanalen CNN sa att den misstänkta i Boston hade gripits långt innan det faktiskt skedde. Uppgiften om gripandet kopierades så gott som omgående till finländska nyhetssidor på nätet. Medieforskaren Anu Koivunen ser kritiskt på det här.

- Visst är det allvarligt. Det visar ju på att snabbheten går före källkritik, som ju är den där gamla, den grundläggande nyhetsdygden. Att man kan lita på den som förmedlar nyheter.

Problem med källkritiken också i Finland
En tidning som kanske inte var tillräckligt källkritisk i sin Boston-rapportering var finländska Helsingin Sanomat. Tidningen rapporterade i en rubrik på internet att enligt New York Post hade tre personer dött i bombdåden i Boston – då var den officiella siffran två döda. Redaktionschef Paula Salovaara på Helsingin sanomat är inte medveten om det här.

- Jag kan inte säga att jag varje sekund följer med vad alla redaktörer gör, men regeln är att vi ska kolla med två källor och har det inte gjorts så var det ett misstag men det är regeln, det ska kollas och det ska komma via verifierade källor. Om så har skett så har det varit ett misstag.

Salovaara påpekar att de enskilda reportrarna ska vara på sin vakt och att de kan stöda sig på chefredaktörens linjedragning i frågan.

- Han har sagt att snabbheten får aldrig gå före trovärdigheten och det vet folket här och jag tycker att det är en hemskt bra grej att det har sagts ut, det finns inte en press på med att gå ut och säga saker snabbt bara för att vara snabb. Vi måste vara trovärdiga.

Liveblogg ett fall för sig
Enligt Salovaara är livebloggen ett undantag som bekräftar regeln. På en sådan kan man lättare rapportera utgående från endast en källa - så länge man är tydlig med vilken källan är, säger hon.

- Vi livebloggar ganska ofta. När tsunamin kom i Japan så var det ju så att det till att börja med inte fanns några sätt att få uppgifter från de här områdena annat än via Twitter och via japaner som var där och hade en telefon. I sådana här fall måste man ju gå ut med nånting. Att vi skulle då ha suttit tysta i flera dygn och väntat på att någon nyhetsbyrå kommer inridande på scenen skulle vara fel mot våra läsare.

Tydlighet krävs i rapporteringen
Om ett mediebolag inte har kollat en uppgift själv eller om uppgiften inte baserar sig på tillräckligt många källor så gäller det att vara tydlig med att den är osäker, säger Koivunen. Enligt henne räcker det inte att t.ex. skriva ”CNN:” följt av en rubrik.

- Jag tycker inte att det är tillräckligt för det är ju nånstans att ge credit att CNN har fått en sån här uppgift, men i själva verket försöker man ju överlåta nyhetsvärderingen, alltså bedömningen av sanningshalten till ett annat medium. Så om det inte är bekräftat så tycker jag att man borde se till att publiken inser att det inte är bekräftat.

Men varför väljer medier ibland att berätta om saker och ting utan att vara helt säkra? Förutom viljan att vara först så nämner Koivunen också andra orsaker.

- Jag tror att det handlar om underbemanning i många fall, oerfarna journalister, inte tillräckligt med tid för eftertanke och kritik. Att mediebolag inte riktigt ännu har gjort beslutet att vad ska de prioritera: antal klickar eller ryktet bland publiken.

Och samtidigt som resurserna inom journalistiken minskar så utvidgas också journalistrollen. Förutom att berätta egna historier på basis av några enskilda källor så förväntas journalister också dra nytta av de stora mängder tips, teorier och fakta som allmänheten erbjuder på webben.

Viktigt att vara pålitlig
Men medieforskare Anu Koivunen betonar att medierna nu måste värna om sitt rykte och se till att inte publicera något snabbt bara för att nyheten redan är ute någonstans på nätet.

- Det som skiljer oss vanliga mediekonsumenter från mediebolag är det att mediebolag fungerar enligt redaktionell etik, journalistisk etik, de gör redaktionella beslut och bedömningar och man ska kunna lita på dem. Det här är nånting som media verkligen borde värna om.

Koivunen tillägger att det här särskilt gäller för public service.

- Public service-bolag såsom Yle borde vara extra noggranna och värna om att man är en ytterst pålitlig nyhetskälla och därför är det viktigt att man har tydliga redaktionella linjer. Det är förståeligt att vara frestad att rapportera uppgifter som inte är helt säkerställda om det är natt, det händer mycket samtidigt och det finns en känsla av att "alla" på Facebook och Twitter vet mer än vad redaktionen släpper ut. Men det gäller att att hålla huvudet kallt.

Enligt Koivunen är det en bra nisch att vara långsam och pålitlig - inte snabb och möjligtvis inkorrekt.

- Långsamhet är dagens trend. Alla kvalitetsmedier i medier vill nu vara långsamma, pålitliga och analytiska. Det är där Twitter och Facebook eller Instagram-bilder inte kan vinna över de traditionella medierna.

Läs också:
Mediechef Carin Göthelids kolumn "Om vikten av att se själv"

Läs också