Hoppa till huvudinnehåll

Talvivaara kämpar med smältvatten och gammalt avfall

Först nyligen har en stor del av de reningssystem som behövs i Talvivaara blivit färdiga. Men det räcker inte, säger lokalaktivister. Yle nyheter vittnar om giftigt avfall som alltjämt ligger utspritt i natursjöarna.

Mycket av Talvivaaras tid och resurser går just nu åt till att putsa upp efter de stora läckagen i avfallsbassängerna som har inträffat under det senaste året. Dels försöker man rena det förorenade vattnet som har funnits i bassängerna i flera månader och dels bygger man säkrare system med tanke på framtida olyckor, berättar kommunikationschef Olli-Pekka Nissinen.

- Vi minskar på de vattenmängder som finns på gruvområdet, så att vi hålls under risknivåerna. Vi ser till att vi har kapacitet i reservbassängerna, om det skulle ske ett nytt läckage i avfallsbassängerna, säger Nissinen.

Avfallsvatten från Talvivaaragruvan.
Gruvbolaget släpper ut stora mängder vatten i naturen. Det är renat från största delen av de skadliga metallerna, men sulfatmängden är fortfarande stor Avfallsvatten från Talvivaaragruvan. Bild: Yle / Ingemo Lindroos spilla

Men bland de lokala är misstroendet stort. Yle nyheter har träffat markägare, miljöaktivister och fritidsfiskare. Det som oroar dem alla är vad som kommer att visa sig vara de långvariga effekterna av det här årets läckage. Redan nu säger invånarna att det är svårt att överhuvudtaget få napp då man fiskar. Leo Schroderus är markägare och han säger att varken bad eller fisketurer är något att se fram emot längre.

- Varför har vi då byggt stugor, jo för att koppla av utan orosmomoment. Nu är vi oroade hela tiden, när det kommer damm via luften. Om sjöarna ännu förstörs så är vi riktigt borttappade, säger Schroderus.

Talvivaaras bassänger har läckt flera gånger, men i november var läget akut. Yle nyheter var då på plats för att se hur gruvbolaget febrilt jobbade med att minska skadorna av omfattande utsläpp av mangan, uran, sulfater och nickel. Då fanns inga färdiga reningssystem för det vatten som läckte ut, utan det samlades i reservbassänger så långt det gick. Det förorenade vatten, som rann ut i natursjöar, försökte man rena genom att dumpa kalk från luften. Kalket binder metallerna och får dem att lägga sig som sediment på bottnen av sjöarna. En av de här sjöarna är Ylä-Lumijärvi. Härifrån rinner nu smältvatten med vårfloden, söderut mot Vuoksens vattendrag. De lokalaktiva är oroade för att en stor del av de giftiga metallerna följer med.

- Talvivaara planerar att göra något åt det här först i höst, men man borde göra något genast, det finns uran och andra metaller och de borde städa upp hela sjön, säger Pekka Rönkkö.

Ett samtal till de lokala miljömyndigheterna, alltså NTM-centralen i Kajana, visar att miljömyndigheterna tar situationen med stort lugn. Där ser man det inte som problematiskt att smältvattnet från den förorenade sjön rinner vidare, utan myndigheterna litar på att metallerna hålls kvar i bottensedimentet. NTM-centralen har överlag fått hård kritik för en alltför liberal inställning till gruvbolaget.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes