Hoppa till huvudinnehåll

Camilla Forsén-Ström: Att svälla på tv

Camila Forsén-Ström
Camila Forsén-Ström Bild: Yle camila forsén-ström

"Ju mera jag pratade, desto mer svällde min kind", avslöjar Camilla Forsén-Ström, programledare i Strömsö, i dagens kolumn.

En stor fördel med att få jobba med tv är att varje dag det är inspelning får jag börja morgonen med att sätta mig i sminkstolen. Ingen skillnad hur usel natten har varit, hur få timmars sömn det blev eller hur hängig jag än känner mig, när jag sätter mig i sminkstolen är det 45 minuters total avslappning. Och så: tadaah! Efter det har jag ett piggt rosigt ansikte och fluffigt hår. Sminkösens proffsiga händer har gjort underverk ännu en gång. Och det fungerar alltid. Eller nästan, det finns ett scenario som vare sig rouge eller vackra lockar kan rädda och det innefattar en inflammerad visdomstand.

Ni vet kanske den där pockande känslan av smärta och avdomning på samma gång? Det är inget man vill känna några timmar innan inspelning, men precis så var det för två år sen när jag försiktigt förvarnade min regissör att jag kanske skulle vara lite svullen under dagens bandning. Och när hon sen bleknade och tystnade när jag klev innanför dörren, då förstod jag att jag inte var någon vacker syn. Men sminkösen var optimistisk – om än också aningen road. Med rätt föning av frisyr och skuggor på väl valda ställen kanske mitt förstorade ansikte inte skulle bli så hemskt i bild. Och regissören instruerade kameramännen om att inte ta närbilder, inte ta bilder av min högra sida, satsa på stora bilder och fokusera på de andra människorna.

Men femton minuter in i första inspelningssjoket, kom regissören in i salen och gav mig den raka uppmaningen: ”Hördu fatface, släng in nån värkmedicin, du sväller i bild!” För ju mera jag pratade, desto mer svällde min kind och ju mer svullen den blev desto mer läspade jag. Så jag slängde in värktabletter, svullnaden lugnade sig för en stund, vi fortsatte inspelningen tills jag ännu en gång passerade olämplig svullnadsgrad och så upprepade vi proceduren med mera medicin om och om igen.

Vi tog oss igenom dagen, det blev program av det, men efteråt togs det ett redaktionellt beslut på att jag inte fick återvända på jobb innan tanden var utdragen. Som lydig arbetstagare gick jag motvilligt till tandläkaren som drog ut min visdomstand med ett ynka litet plopp och så var ordningen återställd.

Allt är nu under kontroll. Eller kanske inte, jag har fortfarande tre visdomständer kvar.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt