Hoppa till huvudinnehåll

Multikulturell kärlek


Min pojkvän Isa och jag träffades på Perhentian för ungefär två år sedan. Bild: Rezza Wanderman mitt nya land

Jag har sedan fjorton års ålder varit ett hängivet fan av metal-musik. Då menar jag inte bara musiken utan hela kulturen kring metal, det vill säga långt hår, svarta kläder, tatueringar och piercingar.

De killar som jag dragit hem tidigare i mitt liv har alla sett metal ut. Till sist frågade min mamma lite försiktigt om inte jag kunde hitta någon mer normal kille att presentera för familjen.

Men så kom det sig så att mitt första förhållande blev med en muslimsk malaysier istället. Inte kanske riktigt vad mamma menade när hon sa normal. Då syftade hon nog mera på grannkillen med blont hår, blåa ögon och som spelar fotboll på fritiden.

Jag trodde tidigare att jag inte hade något som helst intresse för killar av utländsk härkomst. Därför blev jag själv lite paff när jag föll pladask för en brunögd kille med svart hår och mörk hudfärg.

Men efter ett tag insåg jag att några viktiga killar under mitt liv faktiskt har varit av utländsk härkomst. Ta den första pojken som jag blev kär i till exempel. Han var ett invandrarbarn från Kurdistan och vi lekte ihop på dagis. Jag minns att vi en dag lekte i köket när jag sa åt honom att jag nog var kär i honom. Vid det här laget förstod han ännu inte svenska utan han log bara tillbaka och fortsatte leka. Kanske bäst så.

Min första stora tonårskärlek var också utländsk. Honom träffade jag i Dominikanska republiken och jag trodde att jag aldrig någonsin skulle komma över honom. Men det tog faktiskt inte så hemskt länge.

Så kanske det bara var meningen att mitt första förhållande också skulle vara med en utländsk man. Kanske söker jag något annorlunda och det är därför det aldrig riktigt har funkat med någon skandinav tidigare.

Hur som helst så är jag glad över att jag satsade på Isa. Han har lärt mig så mycket mer än en finsk kille skulle kunna göra. Att han dessutom kommer från en helt annan bakgrund och en annan kultur har fått mig att bli mer öppen och mindre fördomsfull mot saker jag kanske inte riktigt förstår mig på. Och en mycket stor fördel är att han trots allt kommer väldigt bra överens med mamma, fastän han inte har blå ögon eller spelar fotboll.

Läs också

Nyligen publicerat - Resa