Hoppa till huvudinnehåll

Sociala landskap på Elverket i Ekenäs

Eva Koch
Eva Koch Bild: YLE/Marit Lindqvist eva koch

Vad är ett socialt landskap? Enligt den italienska kuratorn och konstkritikern Lorella Scacco kännetecknas den nordiska videokonsten idag av ett starkt fokus på det som hon kallar för ”det sociala landskapet”, dvs. relationen mellan människan och samhället.

Detta starka sociala engagemang tar sig olika uttryck i videkonsten som ofta använder sig av ett dokumentärt grepp för att undersöka, kommentera och dokumentera verkligheten.

På utställningen ”Social Videoscapes from the North” på Elverket i Ekenäs presenterar man fem olika synvinklar på temat - från de förstörda samhällena Tjernobyl och Detroit filmade av norska Siri Hermansen till de levande porträtten av danska Eva Koch. Från sökandet efter balans i svenska Maria Fribergs video till isländska Rúrís visuella poesi och slutligen till finska Mika Taanilas reduktionistiska arbete.

Marit Lindqvist har besökt utställningen och samtalat med utställningens kurator, Lorella Scacco och några av de medverkande konstnärerna:

Hur känns det att döda en kanin med en vass kniv? Ja, är man citybonde förväntas man kunna odla sin egen potatis och vill man äta kött ska man också kunna ta livet av ett djur.

De urbana odlarna, urban farmers, blir fler och fler i den krisdrabbade bilstaden Detroit – och i sina två filmer ”Land of Freedom” och ”Chernobyl mon amour” utforskar den norska videokonstnären Siri Hermansen hur människor hanterar såväl ekonomiska som ekologiska katastrofer.

I Detroit har unga konstnärsjordbrukare gått in för att vända marknadsekonomin och det så kallade normala samhället ryggen och överleva genom att bruka jorden, i Tjernobyl har Siri träffat två statliga guider som anpassat sig till livet i den radioaktiva miljön – för dem är Tjernobyl en frizon, ett paradis med vilda djur och vacker natur, och de blir paradoxalt nog sjuka när de lämnar området eftersom deras kroppar vant sig vid en radioaktiv miljö.

Siri Hermansen ser kollapsen i Tjernobyl och i Detroit som ett uttryck för både den kommunistiska och den kapitalistiska ideologins sammanbrott – och i sina videoverk följer hon en handfull människor i deras vardag, unga välutbildade människor som valt att frivilligt vända samhället ryggen och skapa sig ett eget rum, en frizon där de får leva och verka som de vill.

När utställningens kurator, Lorella Scacco, sammanställde utställningen var det viktigt att konstnärerna tillhör samma generation – de är alla födda på 1950- och 60-talet - och att de är intresserade av att undersöka och analysera vårt samhälle idag.

Lorella Scacco understryker vikten av konstnärens kritiska blick – i synnerhet i dagens värld när massmedierna i allt högre grad hastar vidare från den ena nyheten till den andra är det ytterst viktigt att konstnärerna kan gå på djupet och ställa de obekväma frågorna.

Enligt Scacco har konstnärerna fortsättningsvis friheten och möjligheten att ta upp ämnen som journalister t.ex. inte kan eller vill fatta sig med. I Norden finns fortfarande en öppenhet och en genomskinlighet i beslutsfattandet, men i Scaccos hemland Italien är det fria ordet satt på undantag – och då är det viktigt att konstnärerna vågar trotsa makten.

I videon ”Calmation” ser vi en ung man i vit skjorta som ligger i en å – strömmen är strid och hotar att riva loss honom vilken sekund som helst. Bakom verket står den svenska konstnären Maria Friberg, och arbetet kretsar bl.a. kring frågor om det ständiga massmediala bruset vi befinner oss i idag.

När man stiger in i Elverket möts man av två skärmar som befinner sig mitt emot varandra – på den ena skärmen står en ensam kvinna ute på en vindpinad hed, på den andra ser vi en strid ström av människor som vandrar fram över ett snöigt och kargt bergslandskap.

Videoverket heter ”Augusta” och handlar om den idag drygt 90-åriga Augusta som flyttade från Grönland till Danmark år 1980. Augusta har inte besökt sitt gamla hemland på över tjugo år – ålderdom och sjukdom har satt hinder i vägen för Augusta att resa till Grönland för att hälsa på alla de 165 släktingar som bor i Nuuk.

I Eva Kochs videoverk kommer släktingarna gående över de snöpiskade vidderna för att hälsa på Augusta i denna virtuella mötesplats – och enligt Eva Koch är detta en situation som många emigranter kan känna igen sig i, att lämna sitt land och därmed också tappa kontakten till släkt och vänner.

Mika Taanilas verk "My Silence" är ett experiment där Taanila avlägsnat all dialog ur Louis Malles film "My Dinner with André" (1981), en film som är berömd just för sin mångbottnade dialog. Det som kvarstår av den närmare två timmar långa filmen är 14 minuter av kroppsspråk, ansiktsuttryck, kamerarörelser, ljus och iscensättningar.
- "(...) jag ville utelämna den talade kommunikationen för att koncentera filmen till ett slags musique concrète, där man lämnar bort musikinstrumenten men i stället tar in alla andra ljud." säger Taanila i en intervju som kulturredaktör Christian Forsberg gjort.

Den isländska videokonstnären Rúrí bidrar med verket ITEMS där enskilda ord ett efter ett dyker upp mot en himmelsbakgrund samtidigt som havet brusar i bakgrunden. Himlen ska symbolisera gränsen mellan människa och rymd, medan orden står för kopplingen mellan vardag och filosofi.

Utställningen ”Social Videoscapes from the North” kan man ta del av på Elverket i Ekenäs t.o.m. den 8 september.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje