Hoppa till huvudinnehåll

Transpersoners vardag

transsexuell, transperson, hbt
Adam Guarnieri. transsexuell, transperson, hbt Bild: Anki Westergård, Yle adam guarnieri

Herr-, eller damtoalett? Vilket omklädningsrum? Kryssa i för man eller kvinna på fpa-blanketten? Som transsexuell stöter man på många praktiska problem i vardagen. Också andra människors alltför närgångna frågor ställer till med besvär för den som är transsexuell.

Okej, vi tar det från början: en transsexuell person upplever att den tillhör det kön som är det motsatta till ens biologiska. Man uppfattar alltså att man är född med fel kön, och vanligen vill man förändra sig så att man bättre passar in på det upplevda könet, med både medicinsk och kirurgisk behandling.

Enligt en ny, omfattande undersökning gjord inom EU, så visar det sig föga överraskande att hbt-personer (homo-, bi-, och transsexuella) fortfarande diskrimineras inom arbete, utbildning och hälsovård. Och det är transpersonerna som upplever den största diskrimineringen. Det här påverkar givetvis dessa personers välbefinnande och sociala liv.

Papperskrig

Adam Guarnieri är 24 år. Han föddes som flicka, men sedan ett drygt år tillbaka är han officiellt nu en man. Han har genomgått operationer och hormonbehandlingar, och även fått sitt personskyddssignum bytt.

- Det har varit en lång process med mycket väntan och papperskrig hit och dit. Byråkratin har varit problematisk på många sätt, och försvårar fortfarande mycket, säger Adam.

Adam påpekar att det är lätt att bli hämmad av allt papperskrig, och att många låter bli att göra saker som till exempel att söka in till en utbildning eller söka jobb på grund av rädsla för att det skall bli problem och att man skall behöva förklara sig.

De vardagliga problemen med att vara transsexuell uppkommer närmast i simhallar, offentliga toaletter, eller omklädningsrum av olika slag. För vilken skylt skall man följa?

- Går jag in på tjejernas kollar de konstigt på mig eftersom jag ser ut som en kille, men om jag går in på pojkarnas kanske de också börjar stirra, säger Adam och efterlyser enskilda hytter, toaletter eller rum där man kan få klä om ensam.

Mera information, tack!

Det som Adam ändå helst skulle vilja ha en förändring på, är att det finns så lite information om hbt-personer. Han säger att det här borde läras ut redan i lågstadieåldern då barnen ännu är fördomsfria och har lätt att ta till sig information utan att döma.

- Då jag gick i högstadiet fanns det en bok med en rad om sexuell avvikelse: ”Det finns homosexuella personer och det betyder att man då gillar typer av samma kön”. Inget annat stod det, säger Adam.

Han påpekar att det är helt tillräckligt jobbigt att vara tonåring, att dessutom veta att man är annorlunda på något sätt gör det inte precis lättare, och därför kändes det så hemskt att bli så förbisedd.

- Man fanns liksom inte, säger han och berättar att han kollat upp hälsokunskapsboken för högstadiet idag, och att inget ändrats sedan han själv gick i högstadiet.

Adam var 14-15 år då han via filmer och internet själv lyckades luska ut att han var transsexuell.

- Men så skall det inte behöva vara. Hbt-personer skall behandlas lika naturligt som de övriga, säger han.

Hör intervjun med Adam i Radiohuset, Radio Vega, på onsdag 5.6., efter kl.15.

Text & foto: Anki Westergård

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle