Hoppa till huvudinnehåll

Dagens misstag: P-piller

En P-piller karta
En P-piller karta Bild: Yle Preventivmedel,P-piller,läkemedel

Kemisten Russell Earl Marker från Maryland, USA, blev på 1930-talet intresserad av steroidhormoner. Vid den här tiden utvann man mestadels hormoner ur slaktavfall, vilket var ett långsamt arbete som dessutom gav bara några gram av ämnet.

Marker visste att många växter innehåller steroidföreningar. Han experimenterade med olika växter, så att han tog bort sockerdelen i molekylen, för att av det återstående sapogeninet kunna tillverka halvsyntetiskt progesteron. Som hormon verkar progesteron på livmodern, kvinnobrösten, och i hjärnan. Som kvinnligt könshormon förbereder det graviditet, håller fostret vid liv samt förhindrar ägglossning. Marker kom ganska långt med sarsaparill, men det var inte ekonomiskt lönande.

Istället blev Marker intresserad av jams. Man kände till att naturfolk världen över hade ingående kunskaper om läkeväxter, till exempel sådana som kunde hindra befruktning, framkalla abort och lindra menstruationssmärtor. Jams var en sådan här växt. Dessutom innehöll den en lämplig sapogenin. Han reste till Mexiko och efter att ha undersökt mer än 400 växter hittade han slutligen den vilt växande sköldpaddsjamsen eller svarthuvud (cabeza de negro).

Han lämnade sin familj, slog sig ner i Mexiko, samlade ihop tio ton jams och lyckades utvinna 2000 gram progesteron. Världspriset låg då på 80 dollar per gram, det vill säga hans 2 kilo var värda 160 000 dollar.
Marker fick kontakt med företaget Laboratorios Hormona. Adressen hittade han i en telefonkatalog under rubriken ”Laboratorios” och nu bildades företaget Syntex, vars uppgift var att tillverka progesteron. Men efter bara två år blev Marker osams med de två andra, och lämnade företaget.

Till Syntex värvades då Carl Djerassi, som ur progesteron skulle utveckla kortison och estradiol, ett kvinnligt könshormon som användes för att lindra symtom vid puberteten och under menopausen. Men då Djerassi försökte framställa en syntetisk molekyl med samma egenskaper som estradiol, så fick han i misstag en molekyl som mer påminde om progesteron. Efter fler experiment lyckades man 1951 skapa syntetiskt progesteron som gick att svälja och som förhindrade ägglossning.

Det första p-pillret i USA godkändes visserligen inte som preventivmedel, utan som läkemedel mot svåra menstruationsbesvär. Men då tusentals kvinnor börjat använda läkemedlet för dess biverkning, förhindrad ägglossning, bestämde sig myndigheterna för att läkemedlet också fick säljas som preventivmedel.

Källor:
Ingmansson, Inger (2010) Mannen och rotknölen som gav idén till p-pillret, i Läkartidningen nr 35, 2010 ss.2025-2027.
Roberts, Royston M. (1998) Sattuma tieteessä. Onnekkaitten oivallusten historia. Helsinki: Yliopistopaino.
Åberg, Anna (2010) P-pillret firar 50 år, i Dagens Nyheter 9.5.2010.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa