Hoppa till huvudinnehåll

Giftet som blev malariamedicin: Kinin

Enligt en legend lärde sig indianerna i Peru att använda kinabark tack vare en yngling som drabbats av malaria. I feberfrossa tappade han bort sig högt uppe i djungeln i Anderna, tills han hittade en sjö med stillastående vatten.

Törstig som han var drack han av vattnet, trots att han märkte att det var ”förorenat” av kinaträdet quina-quina, som man trodde var en giftig växt. Men ynglingen dog inte, utan istället sjönk hans feber, och han kunde hitta vägen hem igen.

På 1600-talet lärde sig de spanska erövrarna att använda kinin, det vill säga barken från kinaträd, mot malaria. Kinin blev snabbt en populär drog i Europa och kallades jesuitpulver, efter de spanska munkar som spred kunskapen om det nya medlet mot frossa.

Kinin var den första kemiska förening som man lyckades använda mot en smittosam sjukdom, men det dröjde ända till andra världskriget innan den kunde framställas i laboratorium. Många amerikanska soldater insjuknade under striderna i Fjärran Östern eftersom de inte vågade ta medicinen. Den japanska krigspropagandan fick dem att tro att de skulle bli gula och impotenta av medicinen.

Det sägs att britterna klarade av att styra Indien så länge det fanns gin och tonic. Kinin används som smaksättare bland annat i tonic water, och därför klarade britterna sig utan att få malaria. Fast Susanne Karregård på Smittskyddsinstitutet i Sverige konstaterar att mängden kinin i tonic water är så pass låg att det skulle krävas upp mot 67 liter G&T per dag för att få ett tillräckligt skydd mot malaria.

Källor:
Karregård, Susanne (2008) Behovet av ett stort glas (hämtat 6.3.2013).
Roberts, Royston (1998) Sattuma tieteessä: onnekkaitten oivallusten historiaa: serendipisyys. Helsinki: Yliopistopaino.

Läs också

Nyligen publicerat - Vetenskap