Hoppa till huvudinnehåll

Superlim

Harry Wesley Coover Jr arbetade under andra världskriget för Eastman Kodak där han försökte göra en högklassig genomskinlig plast för gevärssikten. Han experimenterade 1942 med kemikalien cyanoakrylat, men resultatet blev inte bra eftersom ämnet var alltför klibbigt.

Sex år senare arbetade hans team med att utveckla en plast för flygplanshuvar och experimenterade igen med cyanoakrylat, men ämnet passade inte för cockpitar heller. Däremot märkte han att det på bara några minuter limmade ihop hans verktyg utan vare sig värme eller tryck. Det fungerade perfekt som superlim.

Coover upptäckte dessutom att limmet fungerade bra som en snabb första hjälp för sår, vilket räddade många soldaters liv under Vietnamkriget. I dag finns sprayplåster med cyanoakrylat allmänt att köpa på apotek och det används vid operationer istället för stygn.

Den japanska brottsutredaren Fuseo Matsumur lyckades tack vare ett annat misstag utveckla en metod att använda superlim för att få fram fingeravtryck. År 1977 undersökte han mordet på en taxibilschaufför. Han limmade fast ett hår på en glasskiva för att kunna undersöka det i ett mikroskop, när han märkte att hans eget fingeravtryck tydligt syntes på skivan. Matsumur insåg att det var tack vare superlimmet. Metoden fungerar särskilt bra på oporösa material som till exempel plast och glas. Genom att hetta upp superlimmet får man fingeravtrycken att framträda ännu tydligare.

Källor:
Chaline, Eric (2010) Maailmanhistorian huonoimmat keksinnöt. Helsingfors: Schildts.
Polismuseet Fingeravtrycks historia (hämtat 8.3.2013).
The Forensic Outreach Team (2012) From Super Glue to Dusting: Four Phenomenal Ways to Lift Fingerprints (hämtat 8.3.2013).

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap