Hoppa till huvudinnehåll

Självklart men svårt - att tala med sina närmaste

Han tror han är bäst
Regissören Maria Kuhlbergs bror Carmine hade inte talat med sin bror på 13 år när regissören bestämde sig för att återförena dem Han tror han är bäst Bild: Mantaray Film carmine


Syskon som skyr varandra som pesten, vänner som sårat varandra djupt, släktingar i evigt krig och par som gått förbi varandra i åratal. Att det kan vara så svårt, det som borde vara det allra naturligaste i nära relationer, nämligen att tala med sina närmaste. Ändå har säkert de flesta exempel på det här i sin närmaste krets.

En av dem är den svenska regissören Maria Kuhlberg, som fick nog av sina morbröders stridigheter. Hon beslöt att bryta tystnaden mellan dem två, och göra en dokumentär av deras historia. De hade inte pratat på 13 år.

- Det var en ohållbar situation för familjen, och jag ville på ett personligt plan att de skulle bli sams och på ett djupare plan belysa det sociala arvet av våld och missbruk i vår familj, berättar Maria Kuhlberg om dokumentären “Han tror han är bäst”.

Våldet och tystnaden gick i arv
Enligt henne låg just våldet i syskonens barndom som grund till att bröderna inte kunde hantera sina känslor i vuxen ålder. Familjen flyttade i deras barndom till Sverige från Italien, dit pappan åkt för att gästarbeta. Uppväxten i Sverige blev ändå en splittrad tid där syskonen först placerades i olika fosterhem under flera års tid. När familjen väl fick ett gemensamt hem var vardagen tyranniserades familjen av den vålsamma och spritglada pappan.

Kuhlberg säger att morbröderna till en början inte alls tog henne på allvar, men visade det sig ändå att de hade ett enormt behov av att prata om sin barndom, säger Kuhlberg. Sakta men säkert började knutarna mellan dem öppnas, och i slutet av filmen ser det ut som att de lyckas återförenas.

Läkning tar tid
Maria Kuhlberg betonar ändå att det rör sig om en långsam process. Hon har också några råd till dem som har kört fast.

- Ett sätt är att börja med att själv dela med sig av sig själv innan man börjar kräva det av andra. “Jag känner så här, och när det hände tänkte jag så”. Föregå med gott exempel, helt enkelt, råder Kuhlberg, och fortsätter:

- Man kan inte kräva att någon annan pratar med en, förutom om man är ett barn gentemot en förälder. I vissa fall kanske man bara gör sig själv illa, och då är det bättre att låta det vara. Når man däremot fram kan det löna sig att inte vara fördömande, och kanske förhålla sig till den andra människan lite som ett barn.

Lyssna på Svängrum i Radio Vega på söndag klockan 11 för mer tankar och råd på temat att inte tala med sina närmaste. Sändningen finns också i podversion på Yles Arena.

-Text: Nanette-Marie Forsström/Outhouse Media