Hoppa till huvudinnehåll

Johanna Törn-Mangs: Långt eller kort på webben?

Johanna Törn-Mangs
Johanna Törn-Mangs Bild: Yle johanna törn-mangs

Om det är en bra berättelse kommer folk att läsa den, också på webben, oberoende av hur lång den är, anser Svenska Yles webbchef Johanna Törn-Mangs.

Hur långa artiklar ska man egentligen skriva på webben?

Den frågan får jag ofta när jag pratar webb med mina kolleger på Svenska Yle. 

Jag brukar börja med att svara att det åtminstone inte finns någon regel om att man enbart ska skriva korta texter på webben. Jag har nämligen märkt att det är vad många journalister tror, och det är inte svårt att förstå varför. När webben var ny fanns inte vanan att läsa långa texter på datorskärm, det var korta snuttar som folk ville ha. Det blev en sanning som gällde en lång tid. Så sent som 1997 inledde forskningsföretaget Nielsen Norman Group en uppmärksammad rapport som hade rubriken ”How Users Read on the Web” (Hur användare läser på webben) med orden ”They don´t” (Det gör de inte). 

Författaren till rapporten, Jakob Nielsen, slog fast att folk sällan läste texter på webben ord för ord, och talade sig därför varm för att man skulle göra sin webbtext så lätt att skumma igenom som möjligt, genom att märka ut nyckelord med till exempel färger, göra tydliga mellanrubriker, punktlistor och framför allt skriva kort och koncist.

Djupläsningen på webben stark

Många av tipsen är användbara än i dag, men faktum är att vi numera är så vana webbanvändare att vi läser långa artiklar ord för ord också på dator. Man måste också komma ihåg att en växande del av dem som besöker mediesajter i dag kommer in via pekplattor och mobiler, och framför allt pekplattan används mycket för att läsa långa texter.

Redan 2007 publicerade faktiskt prestigefyllda forskningsinstitutet Poynter resultatet av ett ögonrörelsetest som visade att folk på webben letar fram artiklar som intresserar dem särskilt mycket och läser dem omsorgsfullt. Och mer än så: djupläsningen är till och med starkare på webben än på papper. Av dem som började läsa en artikel på webben avslutade 63 procent texten. Gällande tryckta artiklar var motsvarande siffror 40 procent (tryckta tidningar i broadsheetformat) och 36 procent (tryckta tidningar i tabloidformat). 

Mellanrubriker betjänar dem som skummar igenom texter

Men också Poynter betonade att det fortfarande finns många som skummar igenom texter, både på webben och i den tryckta tidningen. På webben är de som skummar igenom texter lika många som de som läser texter metodiskt. I den tryckta tidningen är de omsorgsfulla läsarna i majoritet. 

För att betjäna båda grupperna får man gärna ha mellanrubriker, bildtexter, faktarutor och andra element i samband med en lång text. Dessa är till nytta både för dem som har för vana att enbart skumma igenom texter och dem som i förväg försöker bedöma om ämnet är tillräckligt intressant för att de ska vilja fördjupa sig i texten.

Comeback för långläsningen

Att det långa formatet går hem också på webben har många medieföretag insett. I juni skrev USA Today om comebacken för det långa formatet på webben. I Finland har till exempel Helsingin Sanomat valt att speciellt lyfta fram de fördjupade texterna på sin webbplats. Longplay är ett annat finskt initiativ. Frilansjournalisterna som står bakom satsningen ”tror på att finländare är intresserade av att läsa väl underbyggd, välskriven och kritisk journalistik i digital form”. 

Symptomatiskt nog visade en enkät som Svenska Yle gjorde nyligen gällande Svenska.yle.fi att flera var missnöjda över att texterna på vår webbplats var alltför korta. Ingen klagade över att texterna skulle ha varit för långa.

Nyheten måste skrivas snabbt

Det här med längden på artiklar är en svår nöt att knäcka för oss som jobbar på en mediesajt. Vi på Svenska.yle.fi vill nämligen vara snabba med nyheter, speciellt då det gäller de stora nyheterna. När bilar brinner och partiledare avgår gäller det att få ut nyheten snabbt på webben, folk vill veta vad som hänt. För oss handlar det om trovärdighet – vi vill att våra besökare ska kunna lita på att de nyheter som är viktiga för vår målgrupp, den svensk- och tvåspråkiga publiken, finns på vår sajt så snabbt som möjligt. Då blir det ofta en kort text.

Samtidigt måste vi journalister i allt högre grad komma ihåg att återkomma till nyheterna och göra uppföljningar också på webben, analysera och bygga vidare. För när folk har fått veta vad som har hänt vill de också veta varför.

Och allt på webben är inte nyheter. När vi publicerar material om ämnen som inte är dagsaktuella får webbinnehållet gärna vara genomarbetat om innehållet är tillräckligt intressant. Till exempel har de långa reportage som våra tv-dokumentärreportrar skrivit för webben fått stort genomslag. Då det handlar om till exempel Jehovas vittnen vill man inte ha någon snuttifierad kortversion av ämnet, utan en gedigen text. Den här texten, en av flera om samma tema, är till exempel över 6000 tecken lång.

Innehållet avgör

Så mitt svar på frågan hur långa texter man ska skriva på webben är därför: Det beror på innehållet. Jag har läst långa artiklar som känts alltför korta, jag har läst korta artiklar som känts alltför långa. Allt beror på hur det är skrivet och om ämnet intresserar mig. En text med ett njutbart språk, som byggts upp med skicklig dramaturgi och som får mig att bli intresserad av ämnet kan hålla mig i sitt grepp hur länge som helst.

Och den här artikeln? Den är nästan 6 000 tecken lång och kvalificerar därför som en lång text. Skummade du igenom den med hjälp av mellanrubrikerna? Eller läste du ord för ord? I vilket fall som helst läste du ända till slut. Också det ett bevis för att de långa artiklarna finner sin publik.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt