Hoppa till huvudinnehåll

Arbetslösa vill ha mera förståelse från samhället

Sibbobon Rainer Lahtinen, 58 år, har sökt jobb i sju år. Bild: Yle rainer

Nyheter om företag som säger upp personal har duggat tätt på sistone. Närmare 220 000 personer är nu utan jobb, och det i allt längre perioder. Reporter Niklas Fagerström träffade några arbetslösa som berättade hur de ser på sin egen situation och sina möjligheter.

Jimmy Mieskonen hoppas på att hitta ett "vettigt jobb" så snart som möjligt. Bild: Yle mieskonen
Den 29-åriga Sibbobon Jimmy Mieskonen har varit arbetslös i ett par år. Han har aktivt sökt jobb men det är inte lätt.

För tillfället arbetar han ändå i ett aktiveringsprojekt vid Trädgårdsmästarens stuga; ett ställe som föreningen De arbetslösa i Sibbo hyr med hjälp av stöd från kommunen.

- Nog är det ju helt roligt att det finns sådant här. Nånting att göra, säger Mieskonen medan han målar fönsterkarmar med vit färg.

- Jag är inte riktigt säker åt vem karmarna är; jag bara målar, tillägger han.

”Viktigt att göra nånting”

Mieskonen tycker att det bästa med aktiviteten är att tiden går snabbare.

- Man behöver inte bara sitta hemma och fundera.

Den sociala biten är också viktig. Här jobbar sju tidigare arbetslösa med allt från att måla fönster till att klippa gräs och hugga ved.

- Nog är det ju viktigt också att man ser andra mänskor, att man hålls social och inte blir en som bara sitter ensam hemma.

Staten och kommunen betalar Mieskonens lön eftersom han hann vara arbetslös i minst 500 dagar. Det är bara personer med rätt till lönesubvention som anställs vid stugan. Ekonomin är nämligen knapp. Det vet också Mieskonen; han kommer inte att få fortsätta jobba där när hans lönestöd går ut nästa år.

- Jag försöker ju hela tiden få ett vettigt jobb. Det här är nu bara en sådan här övning till arbetslivet har jag förstått.

Vissa arbetar gratis

De arbetslösa i Sibbo rf. håller till i Trädgårdsmästarens stuga. Bild: Yle trädgårdsmästarens stuga
I närheten sitter Rainer Lahtinen, 58 år. Han har letat efter jobb i snart sju år. Lahtinen fick också ett kort lönesubventionerat jobb här vid arbetslöshetsföreningens stuga, men det är redan en tid sedan. Han kommer ändå fortfarande hit.

- Inte kan man ju sitta inne i lägenheten och rulla tummar utan jag kommer upp hit och snackar, behöver dom lite hjälp här så då hjälper jag till. Utan ersättning.

Lahtinen har sökt en massa olika slags jobb men förgäves. Enligt honom själv stupar det på hans relativt höga ålder.

- Det känns som man inte längre duger i arbetslivet. Dom tycker hellre då att man ska vara arbetslös i så fall. Det är nog mystiskt det här.

Han säger att det skulle bli billigare för samhället om man satsade mer på att aktivera de arbetslösa.

- Det skulle ju vara mer inkomster till både stat och kommun om jag skulle vara med i arbetslivet. Men inte vet jag hur dom tänker. Politikerna har utan vidare sparat på fel saker.

Arbetskraftsbyråerna får kritik

Österbottens arbets- och näringsbyrå
Många arbetslösa vi har talat med tycker att Arbets- och näringsbyråerna inte är tillräckligt proffsiga. Österbottens arbets- och näringsbyrå Bild: Yle te-byrå
Men det är inte bara företagens motvilja att anställa äldre som är problematisk. Enligt den yngre Jimmy Mieskonen är också den hjälp den arbetssökande får på arbetskraftsbyråerna oroande dålig.

- Ingenting fungerar tycker jag. Man borde veta allt själv liksom från första början. Man ska själv fråga och kunna allt veta. Allt.

Han menar att om man inte frågar så berättar arbetskraftsbyråerna inte heller något av värde.

- Inte gör de nåt annat än att de ger en ny tid åt dig. Välkommen om två månader på nytt, säger de.

Han tillägger att det ändå sker en viss diskussion.

- Det enda som de säger är att man själv ska vara mycket aktiv. Och så menar de att de inte kan hjälpa så mycket i det här skedet, för att det inte finns några jobb.

Mieskonen tror ändå inte på det här.

- Jag tycker nog att det finns jobb. Men man ska alltid ha så mycket erfarenhet av jobb och hur kan man få erfarenhet om man inte blir anställd först. Det förstår jag inte.

Han anser alltså att arbetskraftsbyråerna har ett attitydproblem och att de inte hjälper till tillräckligt mycket.

- Jag tycker inte att dom gör sitt arbete. De borde satsa mera på de arbetslösa.

Kimitoöbo med erfarenhet av arbetslöshet

Rabbe Heikkilä är kritisk till hur beslutsfattarna har handskats med arbetslösheten. Bild: Yle rabbe
Rabbe Heikkilä, 60 år, bor på Kimitoön och har varit arbetslös i flera repriser - både i samband med lågkonjunkturen på 90-talet och så sent som i fjol.

- Arbetslösheten som berörde mest var på 90-talet. Den kom väldigt snabbt och jag jobbade inom byggnadsverksamhet och då slog det väldigt hårt och snabbt.

En hund och en katt som leker med varandra
Familjen Heikkilä består också av hundvalpen Penny och katten Pikku. En hund och en katt som leker med varandra Bild: Yle katt
Enligt honom var det tungt både ekonomiskt och psykiskt. Han betonar att det nu skulle vara i samhällets intresse att se till att folk får jobb.

- Beslutsfattarna har kanske en känsla av att arbetslösa är som en yrkeskår; att det är vissa slags mänskor som är det, men det kan ju vara vem som helst. Beslutsfattarna har fjärmat sig från arbetslösheten och fattar inte hur stort problemet är eller är inte kapabla att lösa det helt enkelt.

Heikkilä säger att egna kontakter och det egna sociala nätverket för tillfället är betydligt nyttigare än den hjälp arbetskraftsbyråerna ger; åtminstone på landsbygden.

- Absolut, på en mindre ort så nog är det väldigt viktigt. Om ett företag behöver nyanställa så kan det till och med hända att de på rak arm vet någon lämplig arbetslös att anställa, men det är ju klart att det är annorlunda i en tätort och storstan. Där går det nog inte till på det viset.

”Stöd alla, men fokusera på vissa”

Heikkilä tillägger att arbetskraftsbyråerna borde koncentrera sig på att hjälpa personer med god arbetsförmåga.

- Av alla arbetslösa så finns det folk som kanske inte mera kan anpassas till arbetslivet. Man borde kanske sortera ut det där att det finns sjuka mänskor, handikappade och mänskor som har begränsad arbetsförmåga.

Samtidigt tycker han ändå att alla måste få hjälp och stöd med att hitta jobb.

- Nu utgår jag ju ifrån att man borde stöda människan från grunden, att man kan existera och orka söka arbete, att det inte blir på det sättet att man inte tror på sig själv och sina möjligheter längre.

Det finns närmare 220 000 arbetslösa i Finland – omkring 90 000 av dem är under 25 år. Dessutom finns en stor grupp människor som bildar en gråzon - de är varken arbetssökande eller i arbetslivet. De står alltså utanför systemet.

”Så tryggt som det kan vara”

Heikkilä bor på ett idylliskt ställe på Kimitoön. Han har nu fast anställning och bara några år kvar till pensionen. Bild: Yle rabbe heikkilä
Själv hade Rabbe Heikkilä ändå tur. Sedan årsskiftet är han nämligen sysselsatt.

- Det var som en lottovinst. Jag fick fast anställning på en arbetsplats där jag sedan tidigare hade jobbat på några kortare kontrakt. Det behövdes en person som redan hade lite kunskap och erfarenheter från arbetet och genom det så kom jag in i det och så litade man på mig och så fick jag jobbet.

Han säger att det nu känns så tryggt som det kan vara.

- Nuförtiden finns det väl inte helt trygga arbetsplatser. Hälsan är god, jag har bra arbetskamrater och trivs på jobbet.

Sibbobon Lahtinen som har varit arbetslös i snart sju år är inte lika förhoppningsfull.

- Ja, inte vågar jag tänka på framtiden inte.

Läs också:
Över 20 000 hushåll utan inkomster

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes