Hoppa till huvudinnehåll

Stora skillnader i gayklimatet mellan Sverige och Finland

Den kungliga gesten uppmärksammades stort i Sverige. Bild: Dagens Nyheter gaybala 2013

Diskussionerna om homosexualitet och Pridefestivaler tycks bölja vidare i finlandssvenska massmedier. Det är skillnad mellan Sverige och Finland – och i förhållande till Ryssland, konstaterar Bengt Östling i korrespondentkolumnen.

I Finland finns det visst fortfarande en del mänskor som tror att alla svenska män heter Håkan och är homosexuella... Så är det ju inte, men visst är klimatet helt olika i Sverige och Finland.

På senaste år har många svenska idrottare kommit ut och deklarerat sin läggning, men det tog lång tid. Det har satt igång debatten om OS i Sotsji i Sverige.

När många idrottare är öppna med sin sexuella identitet skapas ett mer accepterande klimat – det är antagligen viktigt för ungdomsidrotten. Det har säkert minskat på mobbningen i det som kan vara en ganska tuff behandling i lagsporterna och skolornas gymnastiksalar.

Det behövs frontfigurer

Att Pride lockar stora skaror deltagare börjar vara ganska självklart. Både homosexuella och de som sympatiserar är ute och går i paraderna. I Stockholm denna sommar var det många partiledare och ministrar som ledde sina partigrupper i den avslutande marschen.

Miespari kädet toistensa vyötäröllä kuvattuna takaapäin
Miespari kädet toistensa vyötäröllä kuvattuna takaapäin Bild: JIM LO SCALZO / EPA samkönat äktenskap,gay

I Almedalen på Gotland diskuterades HBTQ-frågan också. I näringslivet finns inte riktigt några frontfigurer i näringslivet, ”cheferna är kvar i garderoben” rubricerade Dagens Industri nyligen. Det finns ingen näringslivstopp som öppet är hbt-person. Fler öppna företagare skulle få diskussionen om hbt-frågor på jobbet att lyfta, anser RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

I en artikel i DI säger ordföranden Ulrika Westerlund att många kanske tycker att vad man gör i sovrummen inte spelar någon roll. Men vi tillbringar en stor del av vår tid på jobbet. Det är viktigt för företagsledningarna att visa att man är emot diskriminering men för ett accepterande arbetsklimat där det är ok att vara öppen.

Färre i Finland

Behovet av frontfigurer är alltså stort, antagligen ännu större i Finland än i Sverige. Pekka Haavisto från de Gröna gjorde visserligen en öppen presidentvalskampanj – men sexuellt likaberättigande stod ju knappast på agendan. Tarja Halonen höll på att inte bli president i det första presidentvalet p.g.a sin aktivitet i den finländska RFSL-versionen SETA.

Foto från Krista Siegfrids uppträdande vid Eurovision Song Contest 2013.
Den uppmärksammade kyssen. Foto från Krista Siegfrids uppträdande vid Eurovision Song Contest 2013. Bild: EBU / Sander Hesterman marry me

Det finns knappast speciellt många finländska homosexuella förebilder inom varken politik, näringsliv eller ens kultur. Ibland finns en homokrydda för kommersiell framgång i underhållningsbranschen. Men t.ex. sades det att ”Europa inte var moget” för den samkönade kyssen i Finlands eurovisionsbidrag ”Marry me” i Malmö i våras.

Jonas Gardell – kunglig homo

Jonas Gardell
Jonas Gardell. Jonas Gardell Bild: Lifeline entertainment Jonas Gardell,morgonöppet

Sverige har en förebild framom alla andra: Jonas Gardell. Det att han i vintras fick utmärkelsen Årets homo av kronprinsessan Victoria är stort. Därmed ansågs också kungahuset ha tagit ett viktigt steg i att acceptera nånting som i själva verket alltid har funnits, också vid hovet.

Jonas Gardell var en av de synliga marschdeltagarna i Stockholms pridefestival i somras. De kungliga har inte ännu synts till i den paraden.

Gay-glädje och kamp

Den färgglada pridemarschen genom Stockholms gator var inte bara färger, glamour och glädje utan också trotsiga slagord och kamp. Man gav röst åt sådana som inte har någon. Det var inte de Olympiska spelen i Ryssland man tänkte på, utan framförallt vardagslivet för ryska homosexuella. Det verkar snart vara olagligt att ens tänka i regnbågens färger i Ryssland, efter den nya lagstiftningen som ”förbjuder homosexuell propaganda”. Det uttolkas som spridning av information som kan skada den själsliga eller fysiska hälsan hos minderåriga, inbegripet att framkalla den ”felaktiga uppfattningen” om social likvärdighet mellan traditionella och icketraditionella äktenskapliga förhållanden, konstaterar Masha Gessen i Dagens Nyheter.

Pridefestivalerna är ju också förbjudna för hundra år framåt i Moskva.

Den ryska ambassaden i Stockholm har fått många påhälsningar av demonstranter denna sommar. Det senaste kreativa inlägget var en skyddsväg som målades i regnbågens framför ambassadporten.

Finskt homoförbud

Det finns många skillnader i grannländernas inställning till homosexualitet. Finland har faktiskt haft en liknande lagstiftning som den ryska. Visserligen avkriminaliserades homosexualitet år 1971, men att "uppmuntra till homosexualitet" var straffbart ända till år 1999.

Helsinki Pride 2013. Bild: X3M/Emil Jokipalo pride 2013

Många ryska hbtq-personer lär fundera på att emigrera för sin egen säkerhets skull till Sverige. Detsamma gjorde ju många finländare.

I Sverige är det magiska årtalet 1944. Då upphörde det att vara kriminellt att utföra homosexuella handlingar – men det betraktades länge till som en sjukdom.

Torka alla tårar

Jonas Gardells största insats under senare tid är bokserien ”Torka aldrig tårar utan handskar”,

Rasmus (Adam Pålsson) och Benjamin (Adam Lundgren)
Gardells bok blev film. Rasmus (Adam Pålsson) och Benjamin (Adam Lundgren) Bild: SVT/Peter Cedeling adam lundgren

I sommar har den tredje, sista delen av Gardells bokserie utkommit. Det har gått en 30 år sedan aids kom till Sverige och Finland. Bögpesten kallade många den då.

I den tredje delen berättar Gardell gripande om många unga män från den svenska landsbygden som flyttade till Stockholm för att komma ut i offentligheten och leva med sin sexuella läggning.

När dessa unga män sedan dog var det ingalunda självklart att deras partners fick vara med ens i begravningen. Den tog den dödes föräldrar hand om, för att dölja skammen av att deras barn inte var som andra.

Fortfarande aktuellt

Det chockerande är kanske att nu 30 år senare är den problematiken aktuell. Några hundra deltagare samlades till Pridefestivalens seminarium om livets slut, om problematiken då livspartnern inte inkluderas i dödsannonsen. Det handlade alltså om begravningar, testamenten och juridik. ”Torka aldrig tårar...” satte igång också den debatten i Sverige.

Gravljus
Gravljus Bild: YLE/Mira Myllyniemi begravning

Begravningsentreprenörerna tycks nog anse att detta inte är ett hbtq-problem. Vill man ha svensktopp i stället för orgelpsalmer på sin begravning går det att ordna, med rätt präst och kyrkomusiker.

De borgerliga begravningarna blir allt vanligare. Alltfler vill inte alls blanda in Gud i ceremonierna, varken bröllop eller begravning, men kyrkan passar bara fint som festlokal.

På begravningsbyråerna tycks man se det största problemet i alla nya familjekonstellationer, med ”dina, mina och våra barn”, och alla önskemål som på något vis ska sammanjämkas. Det är svårt både i livet och i döden. Skriv ett noggrant testamente så får du som du vill, lyder uppmaningen.

Gaysymboler provocerar

Vill man ha golfbollar, sossarnas partiros eller fotislagets logo i dödsannonsen tycks det gå bra. Men en gaysymbol kan nog ännu vara för mycket. Somliga menar ju ännu att det är provocerande att den samkönade livskamraten står som första sörjande i dödsannonsen. Det är sånt som visar att Pridefestivalerna fortfarande behövs, påpekar många.

Men i första hand är Pride ändå en glad fest, åtminstone i Stockholm, med deltagare i alla åldrar.

Så får vi väl önska att också Jakobstad får en glad pridehelg, ju snabbare desto bättre.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes