Hoppa till huvudinnehåll

Insulin

Bild: Yle/Pekka Sipilä webbdoktorn

Innan insulinet upptäcktes fanns ingen medicin för diabetiker. Man visste att socker gjorde patienterna ännu sämre, så man satte personer med sockersjuka på en strikt diet med så lite socker som möjligt. Diabetikerna levde lite längre, men det räddade dem inte, och många svalt ihjäl.

De tyska forskarna Joseph von Mering och Oskar Minkowski var intresserade av hur matsmältningen fungerade hos hundar. Därför lät de 1889 operera bort hela bukspottkörteln på en hund, för att se hur det påverkade matsmältningen. En vecka efter ingreppet upptäckte en laboratorieassistent att en svärm med flugor sökte sig till hundens urin. De ville veta vad det var som lockade flugorna till urinet och märkte då att urinet innehöll socker, vilket är ett allmänt tecken på diabetes. Minkowski förstod att de hade framkallat sjukdomen hos hunden när de opererade bort bukspottkörteln. Genom fler experiment drog Minkowski slutsatsen att bukspottkörteln utsöndrar ett sekret som kontrollerar omsättningen av socker i kroppen
.
Många forskare försökte hitta det här ämnet, och 1921 upptäckte kanadensarna Frederick G. Banting och Charles H. Best slutligen ämnet isletin i bukspottkörteln. De arbetade vid Univeristy of Toronto för professor John J.R. Macleod, som döpte om ämnet till insulin och nu gav dem mera resurser och tio hundar att utföra experiment på. De lyckades så småningom, men insåg att de inte kunde utvinna tillräckligt med insulin från hundar. Istället utvann de insulin från kor. Biokemisten Bertram Collip kom nu med i teamet, och hans uppgift blev att göra insulinet så rent att det kunde testas på människor, vilket skedde 1922. Den första patienten var den 14-åriga Leonard Thompson, som hade typ-1 diabetes. Han var nära döden, men piggnade till tack vare insulin. Tyvärr var insulinet inte tillräckligt rent, han fick en allergisk reaktion och behandlingen måste avbrytas. Tolv dagar senare hade ett nytt, renare insulin utvecklats och nu mådde Thompson betydligt bättre och han återfick sin aptit. Behandlingen lyckades.

Banting och Macleod fick 1923 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. Det ledde till en liten protest, eftersom Banting ansåg att han borde ha fått priset tillsammans med Best, och han gav därför hälften av sin prissumma till Best, varpå Macleod gav hälften av sin prissumma till Collip.

Däremot finns det ingenstans nämnt vad hundarna hette eller att de skulle ha fått några pris.

Källor:
Borg, Martin (2011) Sex misstag som har gjort människan gott. Forskning och Framsteg. 9/2011.
Roberts, Royston (1998) Sattuma tieteessä: onnekkaitten oivallusten historiaa: serendipisyys. Helsinki: Yliopistopaino.
Selivanova, Alexandra (2013) Insulin, i 100 innovationer, 1-50 antibiotika-läsk. Stockholm: Bilda Förlag & Idé.
The Discovery of Insulin (2009) (hämtat 30.4.2013).

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa