Hoppa till huvudinnehåll

Radar går på lustgasfest

Bild: Elin von Wright lustgas

Året 2013 kan man tala om en riktig lustgasboom. På bordet står en gräddsifon, men det är ingen gräddtårta vi har kommit för att äta.

Jag går på en hemmafest i Helsingfors. I butiker och på nätet kan man köpa gräddpatroner som innehåller ren lustgas. De är till för att laga grädde, snabbt och effektivt utan att vispa. De flesta unga som under det gångna året köpt lustgaspatroner har ändå knappast ordnat gräddkalas.

Lustgasfest

Lillemor, Sandra, Emil, Jesse, Tedi och jag har träffats för att inhalera lustgas. Några har testat på den nya nöjesdrogen tidigare genom en ballong, andra är helt oerfarna.
Vi sätter oss i soffan och skruvar upp musiken. Lillemor börjar, laddar gräddsifonen med en patron, tömmer lungorna på luft och drar in ett djupt andetag.

- Wow, scetchy! Wow, det smakar alkohol i munnen. Herregud, det här är konstigt! Men jag inser att det bara är konstigt för mig och för alla andra är det här helt vanligt. Gud, vilken känsla.

- Men det är inte som att man ser rosa elefanter eller så, det är som att vara full, säger Sandra som är den andra som testar.
Menar ni att det bara är som att vara full frågar jag? Det är snart min tur.

- Det är som att vara full men ändå inte. Det är som en snabb fylla som kommer pang och försvinner lika snabbt. Nu är känslan redan borta. Det går över på några sekunder, säger Lillemor.

Tedi sätter munstycket i munnen och inhalera.

- Det känns som att man är helt ensam med sitt ekande huvud. Det känns som ingemansland. Samtidigt är det som att surfa på en lång våg, sådana vågor som inte finns i Finland, säger Tedi.

Nu förstår jag grejen!

Sen är det Jesses tur.

-Äh, det här känns ingenstans, säger han. Jag prövar på nytt, fortsätter han.

Jesse drar det längsta andetaget av alla och hans läppar blir nästan blåa.
Ta det lugnt, sitt ner säger de andra, som nästan blir oroliga.

- Wooohooo! Nu förstår jag grejen! Wooow, jag är som ur Iron Man och framför mig står två urscetchiga gestalter.
Jesse är i en helt annan värld i max en minut, sen är han tillbaka i sitt vanliga jag. Snabbt går ruset över.

Allt handlar om marknadsföring

Trots att lustgasen ger en snabb kick av eufori och gänget skrattar hysteriskt skulle de ändå inte sitta och göra det här varje helg, säger de. Det är inget de skulle sitta och göra på baren som ett alternativ till att dricka en öl. En öl smakar bättre, så roligt är det här inte konstaterar de.

Jag frågar varför de tror att lustgasen spridit sig i medierna under det gångna året som ett slags ”lustgasboom”.

- De har marknadsfört lustgasen rätt och till just de ställen där det finns folk som skulle kunna göra det här och också betala för det. Därmed har det blivit en medie-grej. Företagen har helt tydligt matat in det, de har velat blåsa upp det till en medie-grej för att få publicitet. Och nu kan man köpa in hur mycket som helst från Estland, säger Jesse.

Jesse laddar gräddsifonen och överräcker mig den. Den fylls av gas och känns kall i min hand.
Slutligen är det min tur...

Läs också: Lustgas-moralpanik eller livsfara?, Lustgas - 200 år gammal nöjesdrog, Lustgasföretag flyr förbud