Hoppa till huvudinnehåll

Idrotts- eller ishockeykultur. Vad tycker du?

Jere Lehtinen och Ville Peltonen firar guldet 95.
Startskottet 1995. Jere Lehtinen och Ville Peltonen firar guldet 95. Bild: YLE vaken

Hösten knackar på dörren och mediedrevet vässar pennorna, kalibrerar bandspelarna och skärper kameraobjektiven. Pitsiturnaus, European Trophy och säsongens första EHT-turnering river redan ner rubriker! Ishockeysäsongen har bara börjat gräva startgropar!

Efter EHT-turnering nummer ett startar KHL i Ryssland och inom kort har vi FM-ligan i gång. NHL säsongens inledning inväntas med vattnande munnar och bakom storebror tuffar sedan AHL på. Visst får också vi ta del av den schweiziska ligans samt Elitseriens framfart och under den senaste tiden har även den tyska ishockeyligan kunnat få rubriker. Sju sidor, lätt, om ishockeykrigarnas eskapader i kvällstidningarna och ingen vill väl vara sämre än den andra så dagstidningarna, webbsidorna och TV-kanalerna trummar även de på för brinnkära livet. Inte att undra på att otaliga finländare vet att ishockeyn är den viktigaste sporten av alla, eller hur. Vi måste få veta allt som sker inom den världen.

I dagens läge har vi en generation som vuxit upp efter att Finland för första gången vann världsmästerskapet i ishockey. En generation som vet att Finland är en ishockeynation. En generation som anser att det är naturligt att vi får läsa om att spelarna sjöng för Petri Matikainen i omklädningsrummet då han fyllde 47 år. Viktig information som galant överskrider nyhetströskeln. Under en januari kväll figurerade 126 sidor ishockey på olika text-tv sidor samtidigt. Undrar om det inte är världsrekord. Ishockeyn har lyckats, inte bara i rinken.

Hur kommer det sig att ishockeyn lyckats så bra?

Ett uppenbart svar är Framgången. Jag vill visserligen påstå att vilken som helst lagsport där VM spelas och televiseras varje år, med Finland i slutspelet, uppnår succé. Bandyn ett undantag eftersom den anses som en marginell sport. När det gäller ishockeyn upplever man att intresset för sporten är globalt. Det vet vi ju att inte stämmer men marknadsföringen har lyckats förtränga de tankarna.

Det internationella ishockeyförbundet IIHF uppger att det sammanlagt (herrar, damer och juniorer medräknade) finns 1,5 miljoner registrerade ishockeyspelare i världen. Merparten i Kanada och USA och fjärde mest i Finland. Men när herrarna i blommiga kravatter och rutiga skjortor, i studion förkunnar hur hård tävlan det existerar inom grenen och hur den sprider sig och blir tuffare hela tiden, hur kan vi då tänka annorlunda. Vi har i Finland nått en punkt där alla kändisar från Aira Samulin till Vesku Loiri erkänner sin kärlek för ishockey i hopp om lite extra uppmärksamhet och bonuspoäng i bagaget. Och snöbollen kommer att växa!

Vad är stort?

Här kommer vi till frågorna, vad är för marginellt för att inte ha genomslagskraft eller omvänt, vad är tillräckligt stort för att ha det? En annan fråga är, vad är tillräckligt litet för att vi skall kunna nå framgång? Innebandyn balanserar på den tråden. Man tar inte grenen riktigt på allvar trots framgången, samtidigt som grenen hela tiden växer. Borde man?

I volleyboll har Finland varit med i VM sex gånger sedan 1952. Bästa placeringen är 11:a. Vem bryr sig? I slutturneringen på EM-nivå har Finland figurerat 12 gånger. Bästa placering fyra. Hur många ögonbryn höjer det? Finlands herrlandslag i volleyboll rankas bland de 30 bästa i världen i grenen som spelas i över 200 länder. Låter det intressant?

Ifall svaret är ja, kan du säkert nämna tre spelare vid namn som spelar i den inhemska volleybolligan? Du vet också hur många och vilka som spelar i utländska toppligor?

Samma frågor vill jag ställa er gällande basket där Finland senast i EM var nia i sitt 13:e uppträdande på EM-nivå. Basket-EM är en tuffare turnering än VM och OS. Och om handboll där en fjortonde plats i VM faktisk registrerats i rullorna.

Inga lätta nötter att knäcka utan sökmaskiner eftersom du oftast måste vara detektiv för att hitta information om de här bollsporternas förehavanden i synnerhet på inhemsk nivå. I nyhetsflödet hittar du sällan den informationen.

Internationell framgång betyder medaljer, helst guld. När Kalle Palander vann VM-guld i slalom blev Finländsk media intresserat av alpin skidåkning. När Peetu Piiroinen tog silver i Half Pipe i OS i Vancouver eskalerade medieintresset för den grenen några pinnhål till. Där har vi konceptet för volleyboll, basket, handboll med flera! Eller kan vi acceptera att framgång kan vara någonting annat?

För att kunna utvecklas behöver en gren konsumenter. Antalet konsumenter dikterar mängden av publicitet. Publiciteten bestämmer hurudana och hur många sponsorer som vill stöda verksamheten. Vi bestämmer med andra ord om vi vill ha ett mångfald av välmående idrotter eller om vi vill äta "samma choklad" varje dag.

Det är inte ishockeyns fel att vår idrottskultur ser ut som den gör. Det är ishockeyns förtjänst att att idrottens betydelse för samhället gjort sig påmind. Borde vara värt en bredare satsning!?

Läs också

Nyligen publicerat - Sport