Hoppa till huvudinnehåll

Publikrusning till Berlins andra konstvecka

Berlins konstvecka
Krafter bakom Berlins konstvecka, samlade utanför Berlinische Galerie. Berlins konstvecka Bild: Heike Overberg berlins konstvecka

Tusentals människor flanerade från galleri till galleri, när Berlins andra konstvecka öppnades på tisdagen. Tomas Jansson rapporterar, och kommenterar konstscenen i detta Europas konstcentrum.

Så ska en konstvecka öppnas.

Man tar en av stadens halvtdussinet gallerispäckade gator, stänger av den för trafik, flyttar ut DJ:s plus mat (och annan) servering, bygger upp en konsthelhet som lockar folk, och håller galleridörrarna öppna hur länge som helst.

Resultat; Karnevalstämning, och ett myller av folk som samlar allt från stadens etablerade indiekretsar till det borgerliga finansstarka etablissemanget.

21 gallerier och museer

Det handlar om Berlins konstvecka, ett möte mellan ”art berlin contemporary” och ”preview Berlin art fair”, som blev en framgång när den arrangerades för första gången i fjol. I år samlar paraplyarrangemanget 21 gallerier och muséer, dessutom hakar förstås mängder av andra gallerier på med egna satsningar.

En del av programmet öppnas först på torsdagen, inte minst den största enskilda utställningen i Berlinoperornas väldiga verkstadsbygge på Zinnowizerstrasse. Här ställer sammanlagt 77 gallerister och institutioner från Berlin, Tyskland och också andra länder ut arbeten av speciellt utvalda konstnärer.

Öppningen arrangerades på en av stadens centrala gallerigator; Auguststrasse, som förutom en rad ordinära gallerier också är adressen för två väldiga galleri- och museihelheter. Här i den gamla judiska stadsdelen Scheunenviertel på gamla östsidan, öppnades det första galleriet redan 1992, och så sent som i fjol invigdes den senaste nykomlingen; en väldig gallerihelhet i en fd judisk flickskola, konst i tre våningar plus ett trivsamt café.

Själv knockas jag ändå av Kunst-Werke (KW, institute for contemporary art), till en början ett konstnärskollektiv som tagit över en gammal margarinfabrik som nu rymmer ett totalrenoverat utställningskomplex i tre våningar, med ett jättelikt rum i bottenvåningen.

Så blir också gatans gallerihelhet ett konstverk i sig, åtminstone när tusentals gäster flanerar längs gatan till musik, mat och vin.

Just KW står tillsammans med Nationalgalleriet och Berlinische Gallerie för temat "painting forever", som ett slag för måleriet. "Målningen är tillbaka", konstaterar en av arrangörerna som svar på frasen "målningen är död", som det redan länge har påståtts.

Fem centrala gallerigator

I samband med konstveckan, analyserade landets viktigaste samtidskonst-tidskrift Art Berlins konstscen.

Speciellt är ju att man i Berlin inte talar om en enda central gallerstadsdel eller –gata, istället listar Art hela fem centrala konstmiljöer.

Just Auguststrasse är den som har hållit längst när man talar samtidskonst, ”veteranen inom samtidskonsten, med en dragningskraft som håller i sig”, konstaterar Art.

Den mest klassiska finns ändå i gamla väst på en tvärgata till KuDamm; Fasanenstrasse. På en kort gatustump listar tidskriften 11 konstadresser, lägg ännu till det anrika Literaturhaus på samma gata, och man får en etablissemangets konstmiljö som samlar de penningstarka. ”Här bär galleristerna dräkt eller kostym, och det gör kunderna också”, skriver Art.

En ny gallerihelhet i brutal miljö håller på att byggas upp kring Potsdamer Strasse, omgiven av fula hus, spel-, drog- och prostitutionskvarter. Senast när ett jättelikt rum, där tidningens Tagespiegels tryckmaskiner tidigare härskade, byggdes om till utställningsrum, blev gatan något att räkna med.

Den färskaste miljön med kultstatus byggs istället upp i gränslandet mellan stadsdelarna Kreuzberg och Neukölln. Kreuzkölln, är det färska begreppet för kvarteren. Här skapas nya hipstermiljöer för fullt, och senast ”när megastjärnan Takashi Murakami 2012 tog över ett utrymme i stadsdelen” riktades blickarna mot Kreuzkölln. Nya gallerier öppnas regelbundet.

Återstår Lindenstrasse, som vid sidan av de fina Berlinische Gallerie och Jüdische Museum Berlin för några år sedan fick en jättelik gallerihelhet; Galerienhaus Lindenstrasse. Här finns hela tolv självständiga gallerier, beläget i en hundra år gammal skyddad varuhusbyggnad.

Den som ska skaffa sig en helhetsbild av Berlins konstscen, klarar sig alltså inte med att söka upp bara en stadsdel, det räcker inte heller med en dag, knappast heller med en vecka – och då har man inte ens börjat tala om stadens många jättelika musei-institutioner.

Berlins konstvecka gör i alla fall sitt bästa för att skapa en ram för en djupdykning i Berlins moderna konstscen.

Det finns också skuggsidor

Allt det här låter förstås som om det var frid och fröjd, på alla plan. Scenen verkar kreativ och tillräckligt bred, sammanlagt 5.000 konstnärer uppges leva och verka i Berlin. Men det finns naturligtvis också skuggsidor.

Många hävdar att den egentligen höjdpunkten på Berlins konstboom upplevdes under 90-talet, och att man i dag i första hand lever på den tidens kreativa explosion. Redan nu kallas Leipzig för "det nya Berlin" eftersom ateljéhyrorna där är billigare än i dagens Berlin där hyrorna tydligt stiger med jämn takt - en del av konstscenen har därför redan flyttat längre österut.

Samtidigt som det öppnas nya spännande konstorter i staden, finns det också klassiska adresser som försvinner från konstscenen.

Tänk bara på Tacheles, det ockuperade sönderbombade fd varuhuset vars problem var att det låg för nära den attraktiva shoppinggatan Friedrichstrasse.

Huset ockuperades strax efter murens fall, bara ett par månader innan den starkt bombskadade - och därför så unikt lockande - byggnaden skulle sprängas. Senare kämpade konst- och indieorten länge emot marknadskrafterna, men efter att ha stått emot flera utrymningsförsök lämnade de sista konstnärerna byggnaden i fjol.

Postfuhramt, bara ett stenkast därifrån, gick likaså nyligen samma öde till mötes. Posten lämnade sin jättebyggnad 1995, i väntan på försäljning tog olika konstprojekt över, småningom blev platsen ett välkänt hem för spännande utställningar, tills byggnaden såldes till ett farmacibolag som för tillfället renoverar utrymmena för helt andra ändamål.

Läs också