Hoppa till huvudinnehåll

"Ett par månader i fängelse gör gott åt alla"

Whistleblowers är mycket på tapeten idag i och med Wikileaks och Edward Snowdens spridning av hemligt material. År 1973 avslöjade Guillou tillsammans med journalistkollegan Peter Bratt den hemliga svenska underrättelseorganisationen IB:s olagligheter.

Jan Guillou, en av Sveriges främsta författare, är aktuell med boken Mellan rött och svart, den tredje boken i romansviten Det stora århundradet, en generationsskildring av 1900-talet. I den är han framme vid år 1939 och håller just nu på och jobbar på del fyra som behandlar andra världskriget.

Hemligstämplat material och whistleblowers
Jan Guillou är kanske mest känd för den populära romansviten om svenska underrättelseofficeren Hamilton. I researchsyfte för böckerna och under sin karriär som grävande journalist har han ägnat sig åt en noggrann granskning av den svenska underrättelsetjänstens arbete.

Whistleblowers, på svenska visslare, är mycket på tapeten idag i och med Wikileaks och Edward Snowdens avslöjanden och läckandet av hemligt material. År 1973 avslöjade Guillou tillsammans med journalistkollegan Peter Bratt den hemliga svenska underrättelseorganisationen IB:s olagligheter.

– Avslöjanden idag har lite annan karaktär. Skillnaden är att materialet som Wikileaks och Snowden håller på med är oöverskådligt. Man kan inte göra som vi gjorde förr i tiden. När vi satt med hemliga dokument funderade vi: det där ska ut till allmän kännedom, det är en skandal, men det där behöver nog vara hemligt fortfarande.

Guillou menar att straffen som Bradley Manning fått och Edward Snowden eventuellt får visar på att vi lever i en annan tid.

– Samtidigt som IB-härvan pågick i Sverige, pågick Watergate-affären i USA. De två reportrarna fick Pulitzer-priset, medan vi i Sverige fick fängelse. I dagens skulle också de få fängelse.

På frågan om straffen är för hårda idag säger Guillou att Whistleblowers inte ska straffas alls, de gör ju en samhällelig insats. Jan Guillou satt alltså 10 månader i fängelset för IB-avslöjandet på 70-talet.

– Fängelset är väldigt intressant. Har man skrivande som yrke är man välanpassad för fängelse. Läsa och skriva kan man göra väldigt bra där. Dessutom är det ett sunt liv, nyttigt och man går ner i vikt. Jag tycker alla kunde sitta två månader i fängelset om året, det skulle skulle hjälpa en att få jobbet gjort och komma i kapp, tillägger Guillou med glimten i ögat.

Emot onödig teknik
Jan Guillou skriver fortfarande sina böcker och debattartiklar på skrivmaskin. Han skriver en första version, korrigerar med penna på papper och skriver sedan en ny version. Då händer saker. Det kommer till mera och bättre saker än vad som fanns i korrigeringarna.

– Att tvinga sig att göra arbetet mera grundligt leder till ett bättre resultat. Jag har inte emot teknik generellt, men nog emot överdriven teknik.

Guillou har ingen mobiltelefon och faxar fortfarande sina artiklar till tidningarna.

– Det skapar ibland förvirring på tidningsredaktioner som jag inte regelbundet skriver för. De vet knappt vad en fax är, småler Guillou.