Hoppa till huvudinnehåll

Skador och idrott hör inte ihop

Ann-Christine Karhu
Ann-Christine Karhu Bild: Yle/Jyrki Valkama anki karhu

Att ha någon form av idrottsskada är vardagsmat för många barn och unga. Uppskattningsvis vart fjärde barn som idrottar, drabbas förr eller senare av någon form av skada - oftast i knäna eller vristerna. Att antalet idrottsrelaterade skador ökar, trots att verksamheten i idrottsföreningar blir allt mer proffsig, är en ekvation som jag inte får att gå ihop.

Docent Jari Parkkari vid UKK-institutet säger i en artikel i Helsingin Sanomat att det finns en klar koppling mellan ofta förekommande hård träning, brist på vardagsmotion och skador. Idrottsföreningarna satsar på grenspecifik träning, det är deras uppgift. Men samtidigt som den grenspecifika träningen har blivit alltmer intensiv, har en annan viktig del fallit bort - vardagsmotionen.

Att träna 4-5 gånger i veckan eller mer, ersätter inte automatiskt den träning man får gratis i samband med fri lek och trädklättring. Muskelstyrkan hos dagens barn är inte vad den borde vara och utsätter man en växande kropp med svaga muskler för hård träning flera gånger i veckan, är det inte svårt att räkna ut vad som blir följden. Att barn dessutom tidvis växer väldigt fort och mycket, gör kroppen ännu mer skadebenägen.

Boven?

Det är väldigt lätt att peka på vår stillasittande, bilburna fritid och konstatera att vi borde satsa mera på vardagsmotion. Kommer vi att ändra på våra (o)vanor? Knappast.

I stället borde vi kanske fundera på om man borde lägga in mera skadeförebyggande träning i den ledda idrottsverksamheten. Visste du till exempel att starka benmuskler inte minskar risken för skador i knäleden? Den skyddande muskulaturen sitter betydligt högre upp - i bålen. Ta idrottsgrenar som innebandy, fotboll och handboll som alla kräver snabba accelerationer, tvära inbromsningar och riktningsändringar och där knäskador inte är precis ovanliga. Om muskelstyrkan i bålen inte är vad den borde vara, leder vridningen av överkroppen till att man belastar knäleden onödigt mycket.

Alla olyckor går inte att förhindra, men alltför många skadar sig i onödan

Alla blir inte heller toppidrottare, men alla har ett behov av att ha en frisk kropp som klarar av vardagen långt upp i vuxen ålder. Att träna hårt är i och för sig inte fel, så länge det är roligt och så länge det görs med eftertanke. Och trots att allt prat om skador gör att det känns som en självklarhet att alla skadar sig någon gång, måste man komma ihåg att skador inte är en naturlig del av idrottande.

Förebyggande träning börjar så småningom bli vardagsmat bland toppidrottarna. Men mycket finns ännu att göra på juniorsidan. Det är bland dem vi har våra följande världsmästare och OS-medaljörer. Om de får träna friska.

Vill du vera om förebyggande träning hittar du information här (på finska) UKK-instituutti och i det senaste avsnittet av Sportmagasinet