Hoppa till huvudinnehåll

Bakgrund: Vad ville Amos?

Amos Andersons namnteckning på ett dokument från 1954
Amos Andersons namnteckning på ett dokument från 1954 Bild: Yle/Eva-Maria Koskinen amos anderson

Amos Andersons vilja har lyfts fram i den heta debatten kring Konstsamfundets roll som tidningsägare. Under årens lopp har Konstsamfundet tolkat den här rollen på olika sätt. Yle Nyheter har sammanställt några tolkningar, gått igenom föreningens stadgar och bett ut Andersons testamenten men fått ett nej till svar.

Frågan om vad Amos Anderson skulle ha velat har varit aktuell sedan Konstsamfundet lanserade ett nytt museiförslag värt 50 miljoner. Samtidigt fick nämligen tidningarna i Konstsamfundets tidningsbolag KSF Media veta att de åter ska spara.

Du kan läsa mer om författaren Merete Mazzarellas kritik här (23.9), om litteraturforskaren Michel Ekmans och huvudförtroendemannen Sylvia Bjons kritik här och Hbl-journalisten Anna-Lena Lauréns kritik här (23.9).

För Amos var Hbl en affär

Amos Anderson (1878-1961) var en framgångsrik affärsman och mecenat. Själv drev han Hufvudstadsbladet hårt både som ägare och chefredaktör. Tidningen gjorde vinst till och med under lågkonjunkturen på 1930-talet. Hbl var då Helsingfors ledande annonsorgan och mätte sig i storlek med Helsingin Sanomat.

Amos Anderson
Affärsmannen, mecenaten och tidningsägaren Amos Anderson grundade Konstsamfundet Amos Anderson Bild: Yle Nyheter amos anderson

Det är allmänt känt att Andersons sista vilja är rätt otydligt formulerad. Anderson tecknade ner den i två testamenten och två följebrev. Då Yle Nyheter ber att få ta del av dem vill Konstsamfundet inte ge ut dem eftersom testamentet innehåller uppgifter som rör privatpersoner. Yle Nyheter får inte heller se de delar av testamenten som berör Konstsamfundet.

Enligt Konstsamfundets historik från 2000 nämner Anderson Hufvudstadsbladet i två etapper. ”Tidningen Hufvudstadsbladet och all därtill hörande verksamhet bör av Amos Andersons fond upprätthållas och bedrivas enligt affärsmässiga principer” står det i det första testamentet enligt historiken. Det andra följebrevet slår fast att ”Hufvudstadsbladets förlag och tryckeri bör Konstsamfundet behålla i sin ägo”.

Hbl på minus efter Amos död

Amos Anderson grundade Konstsamfundet 1940. De första 20 åren var verksamheten liten och kretsade kring bildkonst. Kontoret rymdes i en skrivbordslåda på Hufvudstadsbladets redaktion som också skötte föreningens ekonomi.

Några år innan sin död ändrade Amos Anderson föreningens uppdrag så att den även skulle stöda andra konstformer. ”Föreningen har till ändamål att stöda bildkonsten ävensom den dramatiska konsten och tonkonsten i Finland samt väcka och befrämja ett fördjupat konstintresse”, stipulerar stadgarna från 1954.

Konstsamfundets stadgar från 1954
Konstsamfundets stadgar från 1954 Konstsamfundets stadgar från 1954 Bild: Yle/Eva-Maria Koskinen konstsamfundet

Det står inget om tidningsverksamhet i de här stadgarna. På den tiden gick Hufvudstadsbladet rekordbra. År 1960 var Hbl:s söndagsupplaga 70 000, dubbelt mer än då Amos Anderson köpte in sig i tidningen. Trenden höll ändå på att vända.

”Hbl en primär uppgift för Konstsamfundet”

Konstsamfundets ledning blev tvungen att fundera över tidningens roll på 70-talet. Hufvudstadsbladet fick kritik för en ”slapp” och ”borgerlig” linje samtidigt som tidningen kostade sin ägare 16,8 miljoner mark åren 1971-1979. Debatten om Konstsamfundets riktlinjer som tidningsägare kom igång på allvar.

Under Tor-Erik Lassenius ledning bestämde föreningen enhälligt att den aldrig kan sälja Hufvudstadsbladet som var "en primär uppgift för Konstsamfundet". Målsättningen var att tidningen skulle vara självgående men inte en inkomstkälla för föreningen. Konstsamfundets dåvarande medlemmar ansåg också att det var väsentligt att tidningens chefredaktör är medlem i Konstsamfundet. I dag är Hbl:s tidigare chefredaktör Max Arhippainen medlem i styrelsen.

Några år efter debatten skrevs tidningsverksamheten in i föreningens stadgar som fortfarande gäller i dag.

Informationsspridning skrivs in i stadgarna

De nya och nuvarande stadgarna skrevs 1981 och godkändes 1983, över 20 år efter Amos Andersons död.

Föreningens ändamål är:
a) att stöda bildkonsten ävensom den dramatiska konsten och tonkonsten i Finland samt väcka och befrämja ett fördjupat konstintresse;
b) att även i övrigt stöda den finlandssvenska kulturen och det svenska språkets ställning i Finland med särskild tonvikt på spridning av information på svenska;
c) att främja ungdomens yrkesutbildning.

Konstsamfundets stadgeändring från 1981 godkäns 1983
Konstsamfundets stadgeändring från 1981 godkändes 1983 Konstsamfundets stadgeändring från 1981 godkäns 1983 Bild: Yle/Eva-Maria Koskinen konstsamfundet

Föreningen skall förverkliga sitt ändamål genom att upprätthålla Amos Andersons konstmuseum i Helsingfors och Söderlångviks museum i Dragsfjärd och i dem anordna konstutställningar, genom att utdela stipendier och understöd för alla ovannämnda ändamål samt genom att stimulera kulturdebatten, ge information därom och stöda publikationsverksamhet.

Olika tolkningar kring Hbl

Konstsamfundet äger i dag sex dagstidningar som alla ingår i KSF Media. De senaste fem åren har tidningarna samarbetsförhandlat varje år, i år två gånger. Det har betytt färre årsverken, inbesparningar och permitteringar samtidigt som läsarna försvinner ut på webben och tidningsupplagorna och annonsintäkterna sjunker.

Konstsamfundets nuvarande ledning krävde för några år sedan att Hufvudstadsbladet inte skulle inbringa förlust. I dag har man ändrat sig. Konstsamfundets nuvarande vd Kaj-Gustaf Bergh säger i en intervju till Yle Nyheter att föreningen är redo att stöda KSF Medias sex tidningar med upp till fyra miljoner årligen.

Konstsamfundets tidigare ledning ser ändå ut att ha haft en mer välvillig inställning till att subventionera Hufvudstadsbladet. Åtminstone om man ska tro Amos Andersons biografi och Konstsamfundets historik.

Konstsamfundets historik från 2000 och Amos Andresons biografi från 1979
Konstsamfundets historik från 2000 och Amos Andresons biografi från 1979 Konstsamfundets historik från 2000 och Amos Andresons biografi från 1979 Bild: Yle/Eva-Maria Koskinen konstsamfundet

I Amos Andersons biografi från 1979 skriver historikern och Hbl:s tidigare chefredaktör Torsten Steinby så här:
Han [Amos Anderson] ville att hans företag, fastigheter, jordegendomar och aktieinnehav skulle bevaras som en ekonomisk helhet med egen förvaltning. Därtill kom hans önskan om att med förmögenhetsmassan som bas skapa någon fristående institution som minnesmärke över sig själv. Framför allt skulle förmögenhetsmassan trygga Hufvudstadsbladets framtid oavsett de uppgifter institutionen i övrigt skulle få.

En annan liknande tolkning finns i Konstsamfundets historik som kom ut till föreningens 60-årsjubileum år 2000. Den likställer Hufvudstadsbladets och konstmuseernas roller:
Betydande delar i förmögenheten varken kan eller ens skall ge avkastning. Sålunda är konstmuseerna bara delvis självfinansierade, och det är en självklar sak, helt i linje med Amos Andersons direktiv att Konstsamfundet ska träda emellan med det som behövs för att upprätthålla och utveckla verksamheten. Hufvudstadsbladet skall inte heller bli någon inkomstkälla för samfundet. Eventuella överskott får tidningen själv behålla. Går resultatet på minus rycker Konstsamfundet ut. Igen enligt donatorns anvisningar.

"Ingen idé att spekulera"

Kaj-Gustaf Bergh, Konstsamfundets nuvarande vd säger att han inte känner till punkten om att Konstsamfundet ska rycka ut om Hbl:s resultat går på minus. (Yle Nyheter, Tv-nytt 19.9.2013)

Kaj-Gustaf Bergh är Konstsamfundets vd Bild: Yle Nyheter kaj-gustaf bergh

– Det är ingen idé att spekulera hur någon har tolkat tidigare eftersom dagens tolkning är den som gäller, sade Bergh.

Konstsamfundet är den största tidningsägaren i Svenskfinland och delade ifjol ut nio miljoner euro till kultur. Föreningen styrs av sin styrelse och får enligt stadgarna inte ha fler än tolv föreningsmedlemmar.

Källor:
Föreningsregistrets arkiv, Patent och registerstyrelsen
Amos Anderson, Torsten Steinby, Föreningen Konstsamfundets publikationsserie II, 1979 (citatet från sidan 291)
Ett arv som bär frukt, Föreningen Konstsamfundet 60 år, Redaktionsråd: C.O. Tallgren, Bengt von Bondsdorff, Lasse Koivu, Benedict Zilliacus, Red:Anders G. Lindqvist (citatet från sidan 76)

Läs också:
Tidningarnas nöd och donatorns död

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle