Hoppa till huvudinnehåll

Vinnande porträtt av en vinnare

Teemu, Selänne
Teemu Selänne tränar vidare. Teemu, Selänne Bild: Yellow Film/ Perttu Saksa teemu selänne

Ett år efter Arto Koskinens ”Kuningas Litmanen” är det dags för ännu ett porträtt av en finländsk idrottare som gjort internationell karriär. En imponerande sådan. När vi tar steget in i JP Siilis dokumentär ”Sel8nne” innebär det inte bara att fokus flyttas från fotbollsplanen till hockeyrinken utan också att det händer något med både tempot och attityden.

När det gäller såväl struktur som tempo påminner Siilis dokumentär om en hockeymatch. Det är snabba anfall från alla håll. Hela tiden. Återblickar varvas med ”hemma hos”-inslag som varvas med andras kommentarer och analyser som varvas med möten med gammal flickvän, vänner, mamma, pappa, bröder, fru och barn. Kort sagt; det är många skott på mål i den här sammandrabbningen. På gott och ont.

Underhållande och mångsidig

Det goda med det höga tempot och det digra materialet är att det är underhållande. Väldigt underhållande. Man får faktiskt en mångsidig inblick i Selännes liv och man inbillar sig gärna att man går hem med en bild av hurudan han är som person och spelare. En snabb, rastlös, målmedveten, självsäker, uthållig och glad machopappa. En man som fortfarande funderar på vad han skall bli när han blir stor och för vilken farten i rinken aldrig varit nog. Nej, Teemu kör gärna hårt även med båt, flyg och bil. Vilket gärna visas i bild. Ofta.

Inget ont med ”the need for speed”, men ibland önskar man att tempot dragits ner så pass mycket att de intressanta trådar som faktiskt slängs ut kunnat få fotfäste. Fadern som medger att sönernas uppfostran varit hård, tvillingbrodern som säger att det var bittert när han insåg att fadern skulle komma att satsa mer på Teemus träningar eftersom han var den mer spelbegåvade av dem, den äldre brodern som i sin egenskap av ex-fängelsekund verkar ha funnit sig i sin roll som avskräckande exempel, hustrun som säger att hon tvingas sköta allt på egen hand, en tårögd Harkimo som varvar ömma ord med ilskna utbrott över det faktum att Teemu aldrig kommer i tid. Aldrig någonsin. Inte någonstans.

Den stora aha-upplevelsen för en som inte är en inbiten hocekyfan med alla Selänne-fakta i bakfickan är insikten om hur stor han faktiskt är rent prestationsmässigt. Att han fortfarande är den rookie som samlat flest poäng och gjort flest mål under sitt första år i NHL. Att han förmått fortsätta sin karriär långt efter det som vanligen anses vara ”bäst före”-datumet. Att han faktiskt också spelat fotboll på landslagsnivå...

Ohämmad machohyllning

Muskler och krom i all ära, men visst kunde machoarsenalen ha fått vila mellan varven – publiken fattar nog med mindre att herr Selänne är manlig på ett sätt som kan få vilken Hollywoodactionstjärna som helst att blekna. Men vem är väl förvånad över att fokus ligger på den sidan när regissören heter JP Siili? I sina spelfilmer har han haft en viss förkärlek för antingen slipade eller råbarkat tuffa män som trots allt är ganska charmiga och som tar sig framåt med pur vilja. Vägen till Selänne har helt enkelt gått via det slipade i ”Hymypoika”, jargonen i ”Ganes” och machoattityden i ”Härmä”.

Det som onekligen väcker ens intresse, vid sidan av det uppenbara underhållningsvärdet, är insikten om hur otroligt ”ofinsk” Finlands största hockeystjärna de facto är. Något som känns otroligt avväpnande – ett välkommet brott mot bilden av den finske mannen som butter, inåtvänd och osäker. Eller i idrottssammanhang; den rejäla men fåordiga ”rakt på sak”-typen.

Med sitt breda leende och sin utåtriktade stil framstår Selänne mest som en personifiering av den amerikanska drömmen. En framgångsrik svärmorsdröm och den typ av ”american collegeboy” som på film mången gång gestaltats av Tom Cruise. Med ett vinnande leende och en vilja av stål. Och uppenbarligen med någon form av recept på ”evig ungdom”.

Här kan du höra en längre version av den diskussion om Selänne-dokumentären som sändes i Kulturtimmen den 26.9.2013.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje