Hoppa till huvudinnehåll

Smärtsamt då barn inte får bo hemma

Lekpark
Antalet omhändertagna barn har ökat kraftigt Lekpark Bild: Kerstin Kronvall, Yle barnskydd

Enskilda socialarbetare har alltför stor makt, det hävdar författaren Maria Syvälä i sin nya bok som kommer ut inom kort. Hon säger också att ingen har koll på hur omhändertagna barn sköts efter att de har förts till barnhem.

Antalet barn som har omhändertagits har ökat kraftigt under de senaste åren. I fjol fanns det nästan 18 000 barn som placerats i vård utanför hemmet. Författaren Maria Syvälä har forskat i mekanismerna bakom omhändertaganden och är kritiskt till barnskyddet. Hon anser att enskilda socialarbetare har alltför stor makt. Lagstiftarna har gett dem ett stort ansvar och utgår från att de kan bedöma varje familjs situation objektivt, säger Maria. Hon påpekar också att man ofta talar om bristen på behöriga socialarbetare men nästan aldrig berättar vilka följderna blir då det inte finns tillräckligt många socialarbetare som verkligen kan sin sak.

Barnskydd
Maria Syvälä kritiserar barnskyddet i Finland. Barnskydd Bild: Kerstin Kronvall, Yle maria syvälä

Skillnader mellan kommunerna

Beslutsgången i barnskyddsfall varierar något från kommun till kommun. I Raseborg berättar chefen för barn- och familjeenheten Theresa Vihlman att det alltid är flera än en person som bestämmer om omhändertaganden. Man funderar noga på familjens situation innan man fattar beslut och försöker verkligen hjälpa familjen på alla sätt innan man omhändertar ett barn.

Maria Syvälä har intervjuat många föräldrar vars barn har omhändertagits. Hon säger att hon själv inte skulle ha tagit barnen från familjen i ett enda av de fall hon har satt sig in i. Det innebär förstås inte att jag har rätt, säger Maria, men det visar att man kan se väldigt olika på situationen.

Kan gälla liv och död

Det är säkert så att de allra flesta fall av omhändertaganden har gjorts på goda grunder och med barnets bästa fört ögonen, säger Maria Syvälä, men ibland går det ändå fel. Både då barn omhändertas utan orsak och då barn inte omhändertas trots att det borde göras kan det leda till tragedier. Barn som far illa måste ju bort från familjen, det kan handla om att rädda deras liv, säger Maria.

Enligt barnskyddslagen ska man använda alla tänkbara åtgärder inom öppen vård innan man omhändertar ett barn. Det är bara då barnet svävar i omedelbar fara som man kan göra ett omhändertagande genast. Och också då måste man efter en månad ta upp fallet på nytt och fatta beslut om huruvida omhändertagandet ska förlängas eller om barnet ska tillbaka hem.

Familjerna behöver konkret hjälp

Maria Syvälä riktar allvarlig kritik mot kommunerna eftersom de har minskat familjernas möjligheter att få hjälp då livet är svårt. Bara det att det nästan inte erbjuds någon hemvård till barnfamiljer leder till stora problem. Om föräldrar som är trötta och inte klarar av att sköta familjens vardag fick avlastning av en hemvårdare skulle man kunna undvika att familjens problem blir större, säger Maria. Det handlar om enkel, konkret hjälp med matlagning, städning och annat hemarbete. Ibland kan en familj bli hjälpt bara av att någon tar hand om barnen en stund så att föräldrarna får sova ut. Genom att ge sådan handräckning i tid kan man spara stora summor i framtiden, påpekar Maria.

Olika kulturer

Olika lagstiftning i Ryssland och Finland

  • Det finns skillnader mellan finländsk och rysk lagstiftning om barnskydd. I Finland talar lagen om åtgärder inom förebyggande vård och om omhändertaganden. I den ryska lagen har man andra begrepp, där talar man om att föräldrarna delvis eller helt förlorar sina föräldrarättigheter.
  • Barnen har enligt den finländska lagen om vårdnad och umgängesrätt rätt att träffa båda sina föräldrar. Enligt den ryska lagen, Familjekodexen, har barn rätt att träffa båda sina föräldrar, sina syskon, sina mor- och farföräldrar samt andra nära släktingar.

Det har från ryskt håll riktats skarp kritik mot det finländska barnskyddet. Man har bland annat hävdat att ryska föräldrar diskrimineras av socialarbetare i Finland.
Det händer att enskilda socialarbetare är misstänksamma eller fördomsfulla mot familjer från andra kulturer än den finländska men Maria Syvälä har inte funnit belägg för direkt diskriminering. I vissa fall kan språksvårigheter eller okunskap om familjernas kultur göra barnskyddsarbetet svårare, säger Theres Vihlman från Raseborg. Inte heller hon tror att familjer med utländsk bakgrund behandlas illa av socialarbetarna.
Också för de föräldrar som kommer i kontakt med barnskyddet kan kulturskillnaderna ställa till svårigheter. Man utgår ibland från helt olika sätt att tänka.

Bristande övervakning

Vad händer med barnen efter att de har omhändertagits, frågar sig Maria Syvälä också och konstaterar att övervakningen av fosterhem och barnhem av olika slag är mycket dålig. Vi kan överhuvudtaget inte lita på att barnet får den hjälp det behöver efter omhändertagandet, säger hon och får delvis medhåll av Theresa Vihlman vid socialbyrån i Raseborg. Socialarbetarna har för lite tid för övervakning och kontakt med barnen efter att de placerats i vård utanför hemmet.

Maria Syväläs bok som heter Hukassa huostassa, alltså ungefär vilse i omhändertagandet, kommer ut senare i höst.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle