Hoppa till huvudinnehåll

En bok om samhället och tiden

Tuva Korsström i Korpo Bild: Mi Wegelius tuva korsström

Litteraturen speglar samhället i kulturjournalisten Tuva Korsströms bok
Från Lexå till Glitterscenen - Finlandssvenska tidsbilder, läsningar, författarporträtt 1960 – 2013.


Thomas Warburtons Åttio år av finlandssvensk litteratur har nu fått sin efterföljare tänkt för alla litteraturintresserade. Under mitt besök hos Tuva Korsström en blåsig höstdag berättar hon att litteraturen under de här senaste femtio åren speglar samhället mycket starkare än hon hade tänkt.

Lovsång till Stalin

Skildringen av Eva Wichmans författarskap hör till det som berör mig extra mycket, inte bara för att hon var min farmors barndomslekkamrat.

Atos Wirtanen, Mirjam Tuominen och Wichman tog alla starkt ställning mot fascismen redan på 1930-talet. I början av 1950-talet blev Wichman medlem i Finlands Kommunistiska Parti och skrev lovsånger till förhållandena i Sovjet. De tkulminerade i en prekär hyllningsdikt till Stalin på hans dödsdag. Men hennes förklaring i en intervju i slutet av 1960-talet griper mig, eftersom den så tydligt berättar om människans eviga dilemma att alltför ofta tänka antingen eller, svart eller vitt.

- Jag fick höra om allt ohyggligt som hade hänt på den vita sidan, hur hemskt det hade varit. Det var ju som en förälskelse. Man blir blind för allt annat, eftersom det ena är så ohyggligt, framstod det andra i förklarat ljus. Med ens trodde jag att de här människorna var de enda hederliga, att de menade allt, varje ord de sa på samma sätt som jag brukar mena…”

Roliga rubriker

I Från Lexå till Glitterscenen har Tuva Korsström ibland direkt roliga eller vackert lyriska rubriker, som ”Lömska barnboksförfattare”, ”Boom!” och ”I vassen lurar gubbgäddan Gud”, där t.ex. ”Boom!” syftar på den stora romanboomen med start år 1989.

Tuva Korsström har skrivit en stor del av boken i sitt sommarhalvårshus på en ö ute i Åbolands skärgård. Hennes föräldrar, lektorn Torsten Korsström och hennes mor, författaren Mirjam Tuominen skiljde sig rätt tidigt. Somrarna bodde Tuva hos sin far, farmor och farfar i Korpoström och sommarhalvårsön var då ett omtyckt utflyktsmål. Också Tuvas mor kom ut till Korpoström. Här gav hon den riktigt unga Tuva den första muminboken, någonting som blev ett oförglömligt minne för henne. I Svenska litteratursällskapets Särtryck skriver Korsström om hur hennes mor efter andra världskrigets fasor tidvis gick in i psykisk sjukdom och tvångsintogs på Lappvikens sjukhus. Efter att det skett en andra gång bröt hon med släkten och så småningom med alla vänner. Tuva fick aldrig mera under mammans livstid åka till Korpo eftersom hon förbjöd dottern att träffa sin far och andra släktingar – ett förbud som Tuva lyckligtvis slutade åtlyda när hon blev gammal nog att förställa sig. Alltså även hon blev ett offer för detta med antingen eller, svart eller vitt…

Mot denna konfliktartade bakgrund känns det extra fint att Tuva Korsström just i miljön ute vid havet nu har fogat ihop ett tidsdokument över vår finlandssvenska litteratur, den som också var hennes mor så kär.

Dokumenterat i Radio Vega söndag 6.10.2013 kl. 09.03, repris onsdag 9.10.13 kl. 11.03.

Här kan man också lyssna på programmet om författaren Mirjam Tuominen som sändes i maj:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje