Hoppa till huvudinnehåll

Koivukangas: Om intern och extern drivkraft

Antti Koivukangas, Yle Sporten
Antti Koivukangas bevakar fotboll i Österbotten, Antti Koivukangas, Yle Sporten Bild: YLE vpsjaro

Den österbottniska ligafotbollssommaren har varit otroligt intressant att följa. Två lag går in i säsongens två sista matcher från diametralt olika förutsättningar. Att det sist och slutligen blev just så överraskar mig inte alls.

Tänk tillbaka till Jakobs Dagar och högsommaren, vi börjar där:

Säsongens andra derby den 27 juli sågs av 4525 personer. De personerna såg FF Jaro besegra VPS efter mål två mål av Shahdon Winchester. När de sen öppnade sin österbottniska dagstidning dagen efter såg de en tabell där FF Jaro låg på tredje plats, strax före VPS.

När samma personer öppnar sin österbottniska dagstidning i oktober är verkligheten en helt annan.

FF Jaro har gått SAMTLIGA elva matcher sen den 27 juli utan seger och har förlorat de senaste sju matcherna. Formen är snudd på historiskt dålig, och endast Jyväskylälaget JJK:s ihärdiga tillkortakommanden under hela säsongen räddar Jakobstadslaget – annars hade höstomgångens fria fall lett till spel på en lägre serienivå.

VPS parkerar i sin tur på tredje platsen i tabellen. HJK:s guld och FC Honkas silver klarnade under tidigare omgångar, men Vasalaget går ännu en tuff kamp om bronsmedaljerna med jagande FC Lahti och IFK Mariehamn.

* * * * * * * * * * * * *

Först par viktiga fakta. FF Jaro åkte på tre tunga skadebakslag i matchen mot VPS i juli och inte länge efter derbysegern lämnade också mittfältsdynamon Hendrik Helmke klubben för spel i Norge. Att det egna spelet sen som följd av dessa faktorer rasade samman som ett korthus kunde vem som helst se med egna ögon.

Personligen har jag en annorlunda teori.

Laget kom ner till sin egen nivå efter en vår, och framförallt högsommar, av kroniskt överpresterande i ett tillstånd av outsiderskap och tokhögt självförtroende.

Motivationsplanschen. 2013
FF Jaro hämtade sin styrka från att alla utgick från att det skulle gå åt helvete. Att man i omklädningsrummet hade klistrat upp tidningen Urheilulehtis ”Inför säsongen”-tips (med Jaro som tabelljumbo) säger allt om vilken drivkraft som sporrade spelarna framåt.

När sen ett uträknat gäng med nedflyttningsdestinerade österbottniska ungdomar skulle börja uppträda som ett potentiellt medaljlag med europeiska ambitioner fanns inte de mentala mekanismerna för att tackla den nya situationen.

Osäkerhet, ansvarsflykt och ängslighet blev normen och bara förvärrades i takt med att resultaten uteblev. De tre panikvärvningar som klubben gjorde under sommaren gick också helt snett.

* * * * * * * * * * * * *

VPS hade också sin beskärda del av problem under högsommaren men red ut stormen och finns nu i pole position inför de två sista omgångarnas medaljrace. Visst, laget tappade form under mitten av säsongen, men bet ihop, kämpade sig vidare och höll nivån fram till säsongens sista och viktigaste omgångar.

Olli Huttunen ville förstärka lagets defensiv under transferfönstret men han fick helt enkelt ett blankt nej från klubbledningen. Gällde att gilla läget.

VPS såg inför säsongen ut som ett spelmässigt mognare lag med mer erfarenhet och tyngd i truppen. Jag hade räknat med en placering på övre halvan för VPS, men att laget skulle nå inom en hårsmån från Europacupspel får stå som ett bevis på Olli Huttunen-effekten.

Huttunen har vunnit allt som går att vinna i Finland som spelare och tränare, men alltid i antingen FC Hakas kostym eller spelskjorta. Att han nu skördar framgång utanför den egna komfortzonen är ett snyggt kvitto på hans knowhow. På Olli Huttunens första presskonferens som VPS-tränare nämnde han utan att blinka ordet medalj.

För VPS var drivkraften inför säsongen det egna kunnandet och organisationens långsiktiga målsättning om att bli ett medaljlag i ligan. År ett under Huttunen betydde etablering i mitten av tabellen och år två kan komma att betyda medalj vilket skulle betyda att år tre skulle se VPS ute i Europa igen efter en paus på nästan 15 år.

* * * * * * * * * * * * *

När man reflekterar över målsättningar inom idrotten är det ofta viktigt att också betänka vad det egentligen är som driver organisationen eller individen framåt. Är målsättningarna grundade på ett starkt självförtroende baserat på det egna kunnandet eller jobbar man utgående från en motreaktion till vad andra människor tycker och tänker om ens förehavanden?

Jag hävdar bestämt att grunden till långsiktig framgång ligger i den tidigare modellen.

Karikerat kunde man säga att VPS i år spelat för att nå framgång medan FF Jaro spelat för att reta alla de som trodde att laget efter säsongen skulle degraderas.

* * * * * * * * * * * * *

Hur det än går i säsongens sista derby kommer nästa säsong att vara oerhört intressant på de österbottniska breddgraderna. En ombyggt och som alltid nedflyttningstippat Jakobstadslag, ett (kanske) Europacupspelande medaljlag från Vasa och en pengastinn arrogant uppstickare från Seinäjoki är helt enkelt för bra för att vara sant.

Kan inte säsongen 2014 köra igång redan?

ps. VPS och FF Jaro möts på Sandviken söndagen den 20 oktober i säsongens sista österbottniska derby. Säsongens första i Vasa i maj slutade 2-1 till VPS.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport