Hoppa till huvudinnehåll

Vägarna till Närpes

Närpes är tomaternas förlovade land. Där glittrar växthusen i solen vart man än vänder sig. Till Närpes kommer invandrare för att jobba på växthusen. Men hur går det när det blir ekonomiskt kärva tider?

Närpes har en lång historia med invandrare. Tidigare emigrerade man till Amerika och Finland. Sen svängde pendeln på 1980-talet och till Närpes kom bl.a. vietnameser och bosnier. Det sägs att man där inte har problem med främlingsfientlighet och integrering, men t.om. kommundirektören Skuthälla säger 1990 att rasism kan smyga sig in. Och obehärskad flyktingström vill man inte ha.

I Närpes på 2000-talet talas över 30 olika språk och var tionde av de 10 000 invånare har utländskt påbrå.

Thuy Le Luu flyttade till Närpes 1993. Hon kom mitt under lågkonjunktur och kände sig inte välkommen, kunde inte svenska och inte Närpesdialekt. Nu jobbar hon jobbar på ålderdomshem och känner sig som en finländare, men inom sig bär hon sin vietnamesiska kultur.

När uppehållstillstånden skall förnyas finns oro i luften. Thuy Le Luu hjälper vietnameserna. Alla vietnameser kommer från fattiga förhållanden, vissa av dem har lämnat fru och barn för att försörja sig.

Them Dinh Luu är ung. Han ville inte bli fiskare i Vietnam. Eftersom säsongslönen inte räcker för hela året har han hyrt ett eget växthus där han odlar gurkor. Han jobbar hårt och sover fem timmar per natt. Marie-Anne Holmén och Sigvard Lehti säger att det är en bra och duktig pojke.

1989 anställde Gunilla Sigg för första gången en flykting på växthusen. Arbetslösheten i Närpes var bara 3 % och var fjärde person över 65. På växthuset jobbar nu bara en infödd Närpesbo. Gunilla Sigg ser sig inte bara som en arbetsgivare, utan också en stödperson. Hon påpekar att det är bra för hela samhället med invandrare, byskolorna får flera barn och samhället flera medlemmar.

Fatima Majdanac kom till Närpes i november 2007. Allt vad hon vill ha har hon här. Hennes man Erdin Majdanac kom från Bosnien-Hercegovinavia Tyskland, Belgien, Holland, Sverige. Han har haft många liv. Nu har han jobb i metallbranschen på Maxel.

Danijal Kararic och Sedina Kararic hade ingen framtid i Bosnien. Deras barn Amar och Vanesa minns flytten som tung, men det gick snabbt och bra för alla var så snälla.

Men så kommer finanskrisen 2009. Ilse Lassander och Peter Mannfolk på Maxel berättar om krisen, lågkonjunkturen och hur en stor del av jobben är borta. Man måste permittera och åka hem och gråta

Invandrarna behöver jobb för att få stanna kvar; utan arbetsgivare inget uppehållstillstånd. De beviljade uppehållstillstånden har nästan halverats på ett år. Med den ekonomiska krisen har dessutom rasistiska röster börjat smyga in i diskussionerna.

Erdin Majdanac är permitterad. Fatima Majdanacs är rädd att familjen skall skickas tillbaka och hon gråter av lycka när hon får ett uppehållstillstånd på 4 år.

Danijal Kararic förstår arbetsgivaren på Närko men är rädd för att inte få fortsatt uppehållstillstånd. Han har tillfälligt jobb och uppehållstillstånd.

Thuy Le Luu hjälper vietnameserna på polisstationen igen. Det visar sig att de jobbar för en företagare som inte betalt ut löner på flera månader. Enligt lagen har de rätt att få lön, men de vågar inte anmäla honom. Utan arbetsgivare inget uppehållstillstånd.

Them Dinh Luu som är egen företagare får uppehållstillstånd och skall fortsätta med sitt växthus. För de andra är framtiden fortfarande oklar.

Text: Ida Fellman

Samhälle

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Fågelholksauktion i Borgå 1965

    Borgånejdens fågelförening säljer holkar för olika fåglar.

    Rundradions nyhetsredaktion besöker Borgå 1965. Borgånejdens fågelförening informerar och säljer fågelholkar.

  • Att lappa en punktering och putsa cykeln

    -Inte det minsta svårt, enligt reparatör Åke Wiberg.

    Att lappa ett punkterat cykeldäck är inte det minsta svårt enligt reparatör Åke Wiberg. Och på hösten skall man putsa och ta hand om sin cykel så att man inte på våren hittar ett rostigt vrak.

  • Råd och tips kring motorcykeln

    En vintrig dag i mars träffar vi ett gäng motorcyklister.

    En vintrig dag i mars träffar Carl Mesterton ett gäng motorcykelentusiaster och en konstapel för att få råd om hur man tar i bruk sin motorcykeln på våren.

  • Direktörer för Rundradion: från J. V. Vakio till Lauri Kivinen

    Samhället och den rådande politiken styrde direktörsvalen.

    Under sina livskraftiga decennier har Rundradion/Yle styrts av tolv män och en kvinna. Det har varit lugna år och turbulenta tider. Samhällsklimatet och den rådande politiken har styrt både direktörsval och hur programpolitiken sett ut.

  • Klyftan - inbördeskriget ur ett litet barns perspektiv

    Drama på Anna Bondestams roman om inbördeskriget.

    Anna Bondestams roman Klyftan kom ut 1946. Det var en av de första böckerna om inbördeskriget ur ett barns perspektiv, och skildringen känns än idag mycket stark. I filmatiseringen av boken möter vi 11-åriga Rut, vars pappa är en av de röda.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • När depressionsvården blev medikaliserad

    Skall man äta antidepressiva läkemedel?

    Depression kallas vår tids folksjukdom och drabbar allt fler av oss. De nya antidepressanterna började komma in på den finländska marknaden på 1990-talet. Depressioner började botas med medicin i stället för terapi. Är medicinerna en räddning, eller en förbannelse?

  • Mentalpatient för livet?

    På Ekåsens sinnesjukhus

    Vi glider in till Ekåsens sinnesjukhus till tonerna av en trumpet. Vilka öden döljer sig här, och hur klarar sig patienterna när de skall tillbaka till samhället?

  • Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

    Lappvikens sjukhus var Finlands första mentalsjukhus.

    Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

  • Vansinnig mentalvårdshistoria

    Psykvården under lupp i Rivet ur arkivet.

    I dag är det svårt att föreställa sig hur vården av psykiskt sjuka såg ut för några generationer sedan. Under många, långa tider har psykiskt sjuka behandlats vansinnigt dåligt.

  • Han blev hela Finlands sagofarbror - här är historien om Topelius

    Topelius var sin tids främsta författare och opinionsbildare

    En januarionsdag år 1818 kom ett gossebarn till världen på Kuddnäs gård i Nykarleby. Liksom äldre, vidskepliga människor gjorde då stannade gårdens trädgårdsmästare upp för att läsa gossens livsöde i stjärnorna. Klart var att pojken, som för exakt 200 år sedan föddes till familjen Topelius, en dag skulle bli en känd man.

  • Hörspelet Fältskärns berättelser

    13 delar Topelius från det 30-åriga kriget.

    Zacharias Topelius stora klassiker "Fältskärns berättelser" skildrar Sveriges och Finlands historia från 30-åriga krigets dagar fram till Gustav III: s statskupp 1772. Solveig Mattsson dramatiserade och regisserade Fältskärns berättelser för Radioteatern 1992. Den 13-delade serien blev en av Radioteaterns mest älskade genom tiderna.

Nyligen publicerat - Arkivet