Hoppa till huvudinnehåll

Ida Henriksson talar ut om sin anorexi

Ida Henriksson, tv-redaktör och känd bl.a. som nyhetsuppläsare i TV-nytt, led av anorexi.

Ida talar nu ut om sin sjukdom och sitt tillfrisknande. Ju mer vi talar om det i offentligheten desto mer kommer vi åt den ohälsosamma kroppsbild som dominerar i samhället.

- Det är något strukturellt väldigt fel med vårt samhälle då speciellt unga flickor och kvinnor känner stor press för att passa in i ett kroppsideal som gör dem sjuka.

Ida var själv i tonåren när sjukdomsbilden sakta började krypa på. Hon påverkades av idealen i modevärlden och började äta mindre och träna mer.

- Det är klart att det inte enbart var modevärlden som orsakade mitt insjuknade, men det var en bidragande faktor.

Tack vare familjen och vännerna kom hon slutligen till insikten att hon var sjuk och behövde vård. Trots läkarhjälp tog det länge innan hon verkligen ville inse att hon hade problem, men hennes närmaste gav inte upp.

- Jag satt på studentskrivningarna och hade svårt att orka hållas upprätt under de fyra timmar jag skulle skriva mitt prov. Då insåg jag att jag behövde hjälp.

Programledaren Mårten Svartström, far till tre flickor, undrar vad man ska göra som förälder i en liknande situation? Ida tycker att föräldrar ska avdramatisera hela fenomenet mat och ätande och att vara försiktig med hur man talar om dieter. Man ska våga ta tag i om man märker att ens barn har en problematisk inställning till mat, träning eller sitt utseende, hur obekvämt det än känns. Och inte ge upp. Det tar tid för en som insjuknat att inse att de har ett problem och att de måste ta sig ur sin strikta kroppskontroll.

- När man är inne i sjukdomen känner man sig trygg i en tillvaro där man tror att man har kontroll. Att försöka ta sig ur är skrämmande.

Min Morgons redaktion tipsar
Sofia Torvalds, Kyrkpressens redaktör och bekant från Min Morgons Onsdagspanel, gav i höstas ut boken Hungrig. Den handlar om ätstörningar och är tänkt som infobank och stöd för föräldrar till barn som insjuknat. Hon skrev den efter att hennes egen dotter insjuknat och för att hon själv kände sig hjälplös och var i behov av en bok med samlad fakta och tips och stöd.