Hoppa till huvudinnehåll

Namibia - ett land med stora inkomstskillnader

Bild: Yle/Patrik Skön windhoek

Namibia är känt för att ha invånare med finländska namn. Jag hörde om en man vid namn Ahtisaari som grävde diken. Det är däremot mindre känt att Namibia hör till de länder som har de högsta inkomstskillnaderna i världen.

Kaj Wahlroos har varit i Namibia från och till sedan år 2005. I Finland jobbar han för Savitaipaleen Tuki med att ordna sysselsättning för de utstötta. I Namibia är han inne lite på samma spår, med ett projekt som lär ut enkla färdigheter som svetsning, snickeri och sömnad för arbetslösa ungdomar. Men problemen är av annan storleksordning.

Kaj Wahlroos besöker regelbundet skrotlagret i Windhoek Bild: Yle/Patrik Skön kaj wahlroos

- Det finns ingen egentlig yrkesutbildning här så det finns en lucka att fylla, säger Kaj Wahlroos.

Eleverna rekryteras från Katatura, en stadsdel som de svarta inte fick lämna under apartheidtiden. En stadsdel som sjuder av liv och rörelse.

Kaj Wahlroos talar oförblommerat om det han sett under sin tid i Namibia.

- Vi hade en elev som gick ut från vår linje. En begåvad kille, han gick vidare och fortsatte studera i Sydafrika. När han kom hem på semester sköts han ihjäl, säger han.

Nu har deras toalettdörr stulits och de ska sätta in nya skyddsgaller. Eleverna lär sig planera och tillverka varor som bord, stolar och skyddsgaller. Windhoek är en av de tryggaste huvudstäder i Afrika, men fönster- och dörrgaller har en strykande åtgång.

Många utbildningar saknas

Namibia utvecklas långsamt. Landet var självständigt i 20 år innan det fick igång en läkarutbildning. De första utexaminerade läkarna förväntas bli färdiga 2015. I dag finns det en läkare på 3 000 invånare. Motsvarande siffra i Finland är en läkare per 278 invånare.

- Det blir en stor dag för nationen när våra första läkare blir klara. Att det tog så länge att få igång utbildningen, det är en skam för oss. Det finns inget att säga om det, säger Jacob Sheehama, professor i mikrobiologi.

Hur klarade sig landet utan läkarutbildning? - Med importerade läkare. Under kalla kriget var Namibia en del av östblocket och läkare kom från bland annat Kuba och Sovjet.

Muséet som stått klart, men som inte har öppnats för allmänheten. Bild: Yle/Patrik Skön windhoek

Kaffekokaren står tom

Kopplingar till öst syns fortfarande. I centrum av Windhoek har Nordkoreaner byggt ett museum. Byggnaden står färdig och kostade Namibia 11 miljoner euro, men museet har inte invigts, eftersom det är oklart hur föremålen ska transporteras in i museet. Byggnaden saknar tillräckligt stora öppningar. I folkmun har museet döpts om till kaffebryggaren, eftersom det påminner just om en kaffebryggare. Det senaste ryktet är att museet ska öppnas för allmänheten i mars nästa år.

Liten välmående elit

Namibia är ett av världens mest glest bebodda länder. Förutom Windhoek finns det inga större städer så de som vill lämna landsbygden har bara en riktning. I Windhoek är arbetslösheten ett problem. På pappret ser ekonomin bra ut med en av de högsta bruttonationalprodukterna i Afrika. Men fördelningen av inkomsterna hör till de mest snedvridna i hela världen.

- Det finns en liten elit som lever ett liv i överflöd medan majoriteten av befolkningen kämpar för sin överlevnad. Det är en fråga som makthavarna försöker göra nånting åt, men resultaten låter vänta på sig, så frågan är hur länge folkets tålamod räcker till, säger Graham Hopwood på tankesmedjan Institute for Public Policy Research.

Julius Uupindi jobbar med metallåtervinning i Windhoek.
Julius Uupindi lämnade hemtrakten för att söka lyckan i Windhoek. Julius Uupindi jobbar med metallåtervinning i Windhoek. Bild: Yle/Patrik Skön Namibia,julius uupindi

På det lokala skrotlagret i Windhoek är inkomstskillnader inget man tänker på. Här jobbar män med brännskärare för att stycka frysdiskar. Armeringsjärn sorteras, och det är hit Kaj Wahlroos kommer för att hitta material. Med sig har han Julius Uupindi, tidigare elev och numera lärare på svetskursen.

De söker efter material för fönster och dörrgaller. Men konkurrensen om metallerna är hård. En del av skrotet skickas till Sydafrika och Indien. Den globala ekonomin märks även här. Julius Uuupindi kom till Windhoek från norra Namibia. Livet som självförsörjande jordbrukare var inte ett alternativ. Då fanns det bara ett alternativ; huvudstaden

Paus på skrotlagret. Bild: Yle/Patrik Skön windhoek

Nu har han en väldigt klart avgränsad marknad för varorna som de producerar, den i Katatura. Och han tror att försäljning kan öka. Det måste den eftersom bidragen som utbildningsprojektet har fått är hotade. Men kunder finns.

- Det handlar om tajmning. En enkel sak som att folk har mer pengar i slutet av månaden, när de har fått lön Då ska vi ha våra produkter färdiga, och då kan vi öka vår försäljning, säger han.

Jag frågar varför de inte säljer till rika områden i Windhoek där det finns en bättre chans att ta betalt.

- Vi jobbar med det ännu. Kanske blir det verklighet nån dag, säger han.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes