Hoppa till huvudinnehåll

Spaningsfärder och möten i Storbritannien

Charlotta Buxton
Charlotta Buxton Bild: Anne Redmont charlotta buxton

För fyra år sedan beslutade sig den Jakobstadsbördiga journalisten och anglofilen Charlotta Buxton för att flytta till London i jakt på något som sedermera snarare visat sig vara en hägring, en myt eller en besvärjelse än en levande verklighet:

”Liksom många andra utlänningar har jag fallit för en besvärjelse. En myt om några gröna öar där gam¬la tanter häller upp te i porslinskoppar. Där fyra ungdomar och en hund avslöjar tjuvar som gömt sig i hus på hedar. Där detektiver med stora mustascher löser mordgåtor. Där fotbollen föddes. Där det går att vara sig själv. Där punkare och hippier och konstnärer lever i kollektiv och har roligt. Där husen är gamla och gatorna är krokiga. Där männen är artiga, men kyliga och faller för kvinnor med dåligt självförtroende. Där ölet flödar, en brasa alltid brin¬ner i puben och prinsar får sina prinsessor.”

Under årens lopp har Charlotta Buxton rest kors och tvärs genom England, Wales och Skottland för att ta reda på vad som binder folket i Storbritannien samman, eller vad som håller dem isär.

I jakten på det sant brittiska hittar Buxton ett starkt segregerat samhälle: ett klassamhälle uppdelat i fattiga och rika, ett samhälle där arbetslöshet och utslagning föder främlingsfientlighet och upplopp, men också ett mångkulturellt och öppet samhälle som i hög grad präglats av det koloniala arvet.

I den nyutkomna boken Det finns inga britter. Spaningsfärder och möten har Charlotta Buxton samlat sina intryck och iakttagelser från reportageresor till bl.a. överklassens Eton och kungahusets Windsor, den en gång stolta industristaden Bradford som idag plockas fram som exempel på felslagen immigration, Islay utanför Skottlands kust som sommartid lockar horder av turister - en ö som är ”som en by från femtiotalet” där något av det gamla Storbritannien fortfarande lever kvar.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje