Hoppa till huvudinnehåll

Adeln och vi andra

Nästan allt i vårt samhälle har ändrats sedan 1860-talet. Förutom Riddarhuset. Den nya boken ’Adeln och dess hus’ öppnar upp det högsta ståndets finska historia fram till modern tid.

När Finland år 1809 blev ett autonomt storfurstendöme i Ryssland behövde även adeln ett nytt hem. Man beslöt sig för att bygga ett Riddarhus i Helsingfors, men huset var färdigt att tas i bruk först år 1863. Enligt riddarhusgenealogen Johanna Aminoff-Winberg var pengabristen den största orsaken.

-Adeln i Finland var fattig på den tiden, precis som Finland som helhet. Länge var Riddarhuset bara en kista hemma hos ordföranden där dokumenten förvarades.


Adeln förlorade de flesta av sina privilegier på 1860-talet och slutgiltigt år 1906 när Finland införde en enkammarriksdag. Den sista som adlades i Finland var friherre August Langhoff år 1912. Men vem skulle adlas idag, om det skulle vara möjligt?

-Presidenter kanske? Väldigt högt uppsatta politiker, vetenskapsmän och så naturligtvis Nokias chef då när det gick bra. Men idag får de ju andra utmärkelsetecken.

”Det är vårt existensberättigande att vi är så gammaldags”

Vad skulle hända om adelskapet gick att ärva även på mödernet, och inte bara på svärdsidan? Aminoff-Winberg menar att det redan genealogiskt skulle ställa till med trubbel i att hålla reda på ätterna, och dessutom är Riddarhuset helt för konservativt för en sådan tanke.

-Det här är en mansvärld, även om många har protesterat mot det. För mig är det helt naturligt att vi håller fast vid de gamla traditionerna som har rötter ända i 1600-talet. Fast det här är ju en sluten värld, när jag är utanför den kan jag vara hur feministisk som helst.

När det nya och gamla möts: sexuella minoriteter och adeln

En av Riddarhusets viktigaste uppgifter är att hålla koll på vem som är vem inom det blå blodet, och för detta ändamål ges Adelskalendern ut med jämna mellanrum. Ur den framgår vem som gift sig med vem och om maken eller makan är adlig eller borgerlig. Hur kommer det här att påverkas av den eventuella könsneutrala äktenskapslagstiftningen?

Aminoff-Winberg hoppas själv att lagen går igenom, och har en fundering kring hur man kan lösa det även i kalendern när det kommer till samkönade manliga par.

-Den ingifta mannen skulle behandlas precis på samma sätt som till exempel min man, det vill säga han blir inte adlig, men han skulle stå med i Adelskalendern.

Då adelskapet ärvs endast på svärdsidan, och endast via egna blodsbarn och inte till exempel adoptivbarn, så skulle ätten inte gå vidare. Samma gäller även kommande samkönade kvinnliga äktenskap, där möjligheten till ett biologiskt barn ändå finns.

Så även om Riddarhuset fysiskt öppnat sina dörrar så verkar adelns inre väsen ännu vara att hålla allt lite exklusivt och mystiskt.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen