Hoppa till huvudinnehåll

"Jag tror inte på spöken, men jag är rädd för dem"

Tiina Hietikko-Hautala
Tiina Hietikko-Hautala Tiina Hietikko-Hautala Bild: YLE/ Sandra Snellman andar

För fyra år sedan gav författaren Tiina Hietikko-Hautala ut boken "Andarnas stad - Spökhistorier från Vasa". Nu har hon vidgat vyerna med boken "Andarnas Österbotten - spökhistorier från land och hav".

En av de platser som tas upp i boken är Wasa Sångargilles festlokal Cantare, som finns i Vöråstan i Vasa.

- Man tror att det är ett barn som spökar här och det är glas och fönster som är i huvudrollen i det här fallet, säger Tiina.

På fotografier som har tagits i lokalen synns också så kallade "orber". Den som har varit på fest på Cantare gör skäl att granska fotografier som tagits under kvällen extra noga!

Det äldsta spöket som omnämns är Vita frun på Tottesund i Maxmo - den berättelsen går tillbaka ända till 1300-talet. Spökerierna vid Harrbåda ledfyr i Karleby är av modernare datum.

På Harrbåda har gjorts både så att säga äkta spökobservationer, men också falska sådana.

- Det fanns många fiskestugor där och fiskargubbarna ville inte ha besök, så de började hitta på historier om spöken och det fanns till och med en gubbe som gick omkring i lakan.

De falska spökerierna hade tyvärr inte avsedd effekt, utan folk började komma dit från Jakobstad och ännu längre bortifrån för att se spökena!

Gott om spökhistorier i Österbotten

Tiina Hietikko-Hautala har haft gott om exempel på spökerier att välja bland. Hon har därför sett till att ha en bra spridning mellan de olika typerna av byggnader som berörs. Det har inte heller varit svårt att få tag på folk som kunnat berätta om sina upplevelser.

- Jag har haft närmare 50 informanter som berättat om de här platserna, säger Tiina.

Tror då författaren själv på spöken?

- Jag brukar svara genom att citera Mark Twain: "Jag tror inte på spöken, men jag är rädd för dem" - ett diplomatiskt och bra svar!

Se också: Andarnas stad - spökkarta över Vasa

Läs också