Hoppa till huvudinnehåll

Det var mörkare förr

Bild: Pentti Palmu / Yle mörket

Vi firar allhelgonahelg och för många innebär det tända ljus på gravar runt om i landet. I dag är levande ljus ett att våra verktyg för att skapa stämning, men går vi ca 100 år tillbaka i historien så var det enda man hade.

Sätter vi det i perspektiv av mänsklighetens hela historia så är det en försvinnande liten tid vi har haft det som i Finland idag, med elektrisk belysning genomstrålande hela samhället, dygnet runt.

Fram t.o.m. början av 1800-talet klarade man sig i främsta hand med hjälp av oljelampor, facklor, talg- och vaxljus. Dessutom fanns det pärtstickor, långa trästickor av tall som man kunde sätta eld på och lysa upp rummet med i fem-tio minuter. De var speciellt praktiska att ha mellan tänderna då man måste gå ut i mörkret och bära in vatten eller kanske ut till den mörka ladugården.

Mycket var alltså jobbigare utan ljus och till en del löste man det här genom att helt enkelt gå och lägga sig tidigare än idag. Å andra sidan förde bristen på ljus människorna närmare varandra. Då ljuskällorna både var dyra och behövde övervakas så samlades man kring dem, inte som idag då belysning, datorer, mobiltelefoner och läsplattor tenderar att placera folk i olika rum och till en del också i olika mentala världar, på gott och ont.

På 1800-talet började det sen hända saker. I tämligen rask takt kom stearinljus, fotogen, gasdriven utebelysning och till sist – den elektriska belysningen.

Rivet ur arkivet: Elbelysningen i Yle Fem på lördag 2.11.13 kl. 19.50 samt på Arenan i 30 dagar.
Redaktör Ulrica Fagerström. Fotograf Henrik Leppälä. Klipp Anne Halttunen.