Hoppa till huvudinnehåll

Svenska dagen - 105 år av högtidstal, gatubråk och trollkonster

Den 6 november har firats som finlandssvenskarnas högtidsdag sedan 1908. Formerna för firandet har varierat en hel del genom tiderna, samtidigt som datumets ursprungliga betydelse alltmer tonats ner.

Det var i efterdyningarna på 1906 års lantdagsreform, med de radikalt ändrade politiska styrkeförhållandena, som tanken på en speciell högtidsdag för Finlands svenska befolkning tog form. Svenska folkpartiet fattade år 1907 beslut om att stärka sammanhållningen bland finlandssvenskarna genom att dels grunda en svensk kulturfond, dels instifta en en särskild svensk festdag.

Valet föll på den 6 november, årsdagen för kung Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen år 1632. I den populära historieuppfattningen framstod Gustav Adolf - inte minst tack vare Zacharias Topelius skildring i "Fältskärns berättelser" - som en förkämpe för trons frihet. Därtill kom hjältekungens betydelse som en symbol för svensk kultur och rättsordning, den grund på vilka den finländska samhället byggde, enligt Svenska folkpartiets uppfattning. Redan på 1800-talet hade man i Sverige börjat fira hjältekungens dödsdag, och även i Finland hade bland annat Nylands Nation och Svenska bildningens vänner uppmärksammat dagen. År 1894 hade 300-årsminnet av Gustav Adolfs födelse firats i både Sverige och Finland.

Ställdes in år 1914

Genom maningar i pressen blev den första Svenska dagen år 1908 en storsuccé. Runtom i svenskbygderna ordnades fester med högtidstal, diktuppläsning och solo- och körsång. I Helsingfors tågade festpubliken med facklor till Senatstorget, där "Vår Gud är oss en väldig borg" sjöngs unisont.

Inför 1909 års firande såldes för första gången de speciella Svenska dagen-märkena. Inkomsterna från försäljningen gick till Kulturfonden. Flagghissning, gudstjänster och teaterföreställningar tillkom som nya element i festligheterna. Under det följande decenniet firades Svenska dagen under solenna former, även om firandet åren 1914 och 1915 fick ställas in på grund av första världskriget.

Festerna organiserades av Sfp:s lokalavdelningar eller ideologiskt sett närstående föreningar, vilket innebar att Svenska dagen väckte föga intresse inom den svenskspråkiga arbetarrörelsen. Åren närmast efter självständigheten var Svenska dagen-firandet ganska avslaget, även om nya företeelser dök upp i bilden, som Gustav Adolfs-bakelserna från konditori Stella.

Kungens minne bleknar

Det som allra mest kom att prägla dagen under 1930-talet var givetvis språkstriden. Då 300-årsminnet av Gustaf Adolfs död inföll 1932, försökte äktfinnarna lansera den 6 november som "hackapeliternas dag", enligt deras förmenande ett bättre festobjekt än den "utländske kung" som finlandssvenskarna hyllade. År 1933 exploderade tvisten i gatuslagsmål mellan finsk- och svenskspråkiga, personer som bar Svenska dagen-märken trakasserades och överfölls. Polisen i Helsingfors tillgrep vattenslangar för att skilja parterna åt och rensa gatorna.

Scenerna upprepades under 1934. 1935 var firandet redan lugnare, men händelserna gav firandet av Svenska dagen en hel del extra pondus. Cirka 5000 deltagare samlades till huvudfesten i Mässhallen i Helsingfors, och festtalarna framhävde behovet av sammanhållning och fördömde äktfinnarnas attacker.

Sista stora festen år 1964

Krigsårens nationella samling innebar att språkstriden dog bort, och år 1943 övergick uppdraget att organisera huvudfesten från Sfp till Svenska Finlands folkting. På så sätt förmådde man ge också den politiska vänstern del i firandet. Det beslöts dessutom att huvudfesten skulle ambulera mellan olika orter i Svenskfinland. En konsekvens av utvecklingen blev att Gustav Adolfs minne alltmer kom i skymundan och småningom försvann helt.

Den nya tiden medförde dock en ny avmattning av firandet. Den sista stora Svenska dagen-festen i Mässhallen hölls 1964, med den forne äktfinske hetsporren, numera presidenten Urho Kekkonen som hedersgäst. Men annars rasade festernas publiksiffror ordentligt under 50- och 60-talen.

Nya tider, nya traditioner

Lösningen blev att fylla festerna med program, som mer appellerade till yngre publik och barnfamiljer. Högtidstal hölls alltjämt, men också paneldebatter, musikframföranden och folkdansuppvisningar blev inslag i firandet. Den första officiella Svenska dagen-festen för barn ordnades 1979 på Svenska teatern, med musik, clowner och trollkonstnärer på repertoaren. Därtill kom att intresset minoritetskulturer under 70-talet också gav firandet en extra vitamininjektion.

En annan alternativ fest, Svenska Natten, tog form under 1970- och 80-talen i studentvärlden. Svenska Natten, kvällen den 5 november, har idag sin självskrivna plats bland studenttraditionerna på högskoleorterna.

Flaggdag sedan år 1979

Från och med 90-talet har vitaliseringen av Svenska dagen-firandet fortsatt. Huvudfesterna med paroller som "Hejsan Tampere" eller "Hejsan Oulu" har ofta förlagts till orter på finskspråkigt område, för att bekanta majoritetsbefolkningen med finlandssvensk kultur, gärna i den populärare genren. Under de senaste åren har dagen firats som en del av "Svenska veckan" med ett stort antal kulturevenemang på svenska.

Sedan 1979 är Svenska dagen allmän flaggdag i Finland.

Läs också: Saska Saarikoski hoppas på en bra fest på Svenska dagen