Hoppa till huvudinnehåll

Bibliotekariestereotypen i populärkulturen

Richard Ohlsson
Richard Ohlsson Bild: BTJ förlag richard ohlsson

När bibliotekarien Richard Ohlsson för några år sedan deltog i en formell middag hade han en kvinnlig ekonom till bordsdam. Till en början småpratade och skämtade de med varandra, men när Richard svarade sanningsenligt på frågan ”Vad jobbar du med?” förändrades tonen och stämningen vid bordet.

Det verkade nämligen som om Richard Ohlssons yrke – bibliotekarie – fick bordsdamen att i ett slag se sin bordsgranne förvandlas till en tråkig och timid bokmal, och hon befarade synbarligen att hon skulle tvingas sega sig igenom middagen med prat om böcker och katalogisering.

När middagen var slut tvingades dock Richards bordsdam konstatera att hennes fördomar kommit på skam – men Richard fick för sin del en tankeställare som resulterat i den nyutkomna boken Bibliotekariestereotypen i populärkulturen (BTJ förlag, 2013) där Ohlsson gör nedslag i hur bibliotekarier framställ(t)s i skönlitteratur, film, tv-serier, sångtexter och serietidningar.

Stränga och strama kvinnor och feminina män

Det som Richard Ohlsson framför allt intresserar sig för är hur dessa dessvärre alltför ofta stereotypa och ensidiga framställningarna påverkar vår syn på bibliotekariens yrke och dess utövare.

För – handen på hjärtat – om jag säger ”bibliotekarie”, vad ser du då framför dig? En hyschande gråklädd, (ofta äldre) dam med brillor på näsan och håret i en sträng knut i nacken, eller en blek och kutryggig kamrer som hasar runt bland dammiga böcker i tysta och mörka rum.

Att bibliotekarien oftast är en kvinna i populärkulturen är i och för sig inte särdeles förvånande, eftersom kvinnor också verkligheten är överrepresenterade inom yrket, och när den manliga bibliotekarien skildras får han ofta feminina drag:

”Tidigare betraktades manliga bibliotekarier som en form av lärdomsgiganter men numera beskrivs de (---) som omanliga, ibland med rent feminina drag. Mesiga som de är saknar de dessutom allt intresse för sport, är fysiskt svaga och inte sällan antas de, åtminstone i en amerikansk kontext, vara homosexuella.”

Alla har vi sett dessa bibliotekarier på film, i tv-serier, eller läst om dem i böcker: den stränga och styvnackade satmaran, den snorkiga och uppblåsta besserwissern, den pryda och prudentliga glasögonormen, den tillbakadragna och asociala ensamvargen - för att inte tala om förändringen som sker från ful ankunge till underskön svan när bibliotekarien träffar mannen med stort M – då tar hon av sig sina tjockbottnade brillor, löser upp knuten i nacken och knäpper upp de översta knapparna i blusen och förvandlas till en vampig sexbomb.

I Bibliotekariestereotypen i populärkulturen hänvisar Ohlsson bl.a. till en ambitiös forskning som Grant Burns gjort i sitt verk Librarians in Fiction där Burns redogör för hur bibliotekarier beskrivs i 350 skönlitterära verk – och han listar 48 positiva egenskaper (intelligent, bildad, omtänksam osv) som författarna tillskrivit sina fiktiva bibliotekarier, medan de negativa egenskaper uppgår till 69.

De senaste åren har det förvisso dykt upp andra bilder av bibliotekarier i tv-serier som ”Buffy och vampyrerna” där bibliotekarien Rupert Giles på Sunnydale High School också tränar och lär Buffy hur hon ska besegra vampyrer och demoner, eftersom det är hans uppgift som Väktare att handleda Dråparen. I den postapokalyptiska science fiction-romanen Metro 2033 av den ryska författaren Dmitrij Gluchovskij finns också ett gäng håriga, apliknande varelser som håller till i Moskvas metrotunnlar, och som går till attack mot alla som vågar sig upp ur tunnelbanan – dessa bibliotekarier figurerar också i de datorspel som bygger på romanen.

Stereotypa föreställningar utgår från låg status

Det som oroar Richard Ohlsson (bibliotekarie på Stagneliusskolan i Kalmar, Sverige) är att allmänhetens bild av bibliotekariens arbete blir alltför ensidigt – om man får tro populärkulturella skildringar gör bibliotekarien ingenting annat än plockar in böcker i hyllorna, stämplar in och stämplar ut, går runt mellan hyllorna och tystar folk som dristat sig till att blir alltför högljudda på allmän plats.

I dag består bibliotekariens arbete i allt högre grad av informationssökning och -spridning, och också biblioteket som arbetsplats har blivit ett allt mer öppet rum:

”Attityden är idag mer tillåtande, samlingarna öppna, vägledningen i större utsträckning inriktad på hjälp till självhjälp och det traditionella uppdraget att samla, organisera och tillgängliggöra har, på gott och ont, allt mer fått träda tillbaka för biblioteket som ett socialt rum för möten och multimedial underhållning.”

Det verkar vara svårt för bibliotekarier att skaka av sig de stereotypa uppfattningarna – trots att det finns motbilder som bevisar att bibliotekarier kan vara hur tuffa (eller vanliga) som helst: på webben finns ett antal sajter och Facebookgrupper där bibliotekarier med särintresse för t.ex. tatuering, karate eller magdans samlas för att ge alternativa bilder av sig själv och sitt yrke.

De stereotypa föreställningarna om en viss yrkesgrupp hänger ihop med vilken status yrket har i samhället – och olika rapporter visar att bibliotekarieyrket allmänt uppfattas som ett lågstatusyrke. Dessutom dras yrket med låg lönenivå, en stark kvinnodominans och ett osynlighetsproblem – enligt Richard Ohlsson samverkar alla dessa faktorer till att det brister i respekt och förståelse för bibliotekariernas kompetens både på djupet och på bredden.

Den låga statusen ger näring åt stereotyperna samtidigt som stereotyperna hjälper till att befästa den låga statusen, konstaterar Richard Ohlsson.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje