Hoppa till huvudinnehåll

"Inte lätt att tala med barn om katastrofer"

generalsekreterare Mirjam kalland vid mannerheims barnskyddsförbund
Visa att du som vuxen kan koppla ifrån och inte vill se alla våldsamma detaljer, säger Mirjam Kalland. generalsekreterare Mirjam kalland vid mannerheims barnskyddsförbund Bild: Yle/Anna Savonius mannerheims barnskyddsförbund

De båda experterna på barn och unga vi talat med - generalsekreterare Mirjam Kalland och klasslärare Kerstin Aspelin betonar att en lugn samtalsmiljö i hem eller skola är det viktigaste vid stora katastrofer, förutom trygga rutiner. Forskning visar också att vi klarar av naturkatastrofer bättre än våldsdåd, naturen kan vi inte påverka, den har inga onda intentioner, säger Kalland. Våldsdåd lämnar djupare spår.

- Man behöver inte fråga sig att hur är det här möjligt då en naturkatastrof inträffar, en storm är en storm, förklarar Kalland.

Små barn kan känna sig otrygga, bli uppörda över bilder, det gäller att vara lyhörd som förälder eftersom man inte i dag som förälder kan räkna med att barn inte nås av bilder från katastrofområden. Kalland förklarar att man måste bearbeta dem tillsammans, vad tänker du på är en bra fråga.

Barnet kan fundera över sin egen trygghet, är barnet självt i fara?

- Det här händer inte dig, du är trygg, vi har stormar i det här landet men inte i den här omfattningen, förtydligar Kalland sitt resonemang.

Ångest på grund av maktlöshet

En situation som barnet inte självt kan påverka kan frammana känslor av maktlöshet, säger hon vidare. Barn som drabbas av för mycket för tidigt kan reagera genom att stöta bort andra människors lidande då man upplever att man inte kan göra något. Därför är det viktigt att betona att man kan göra något, som motvikt.

Man kan diskutera katastrofer utan att se på alla bilder, säger Kalland vidare. Synintryck kan vara väldigt våldsamma och ge mardrömmar åt barn. Man ska också vara lyhörd inför att barnet inte vill prata. Det är viktigt att finnas till hands och erbjuda chanser till handling.

- Det är också viktigt att som vuxen uttrycka sin empati för offren, funderar hon. Det är fråga om en balansgång, man ska inte heller ösa saker över barn.

Reglera vad som når barnet

Enligt Kalland har de vuxna en skyldighet i att reglera den information vid katastrofer som når barnen. Det är ingen lätt uppgift i dag. Det finns bilder vi inte vet om att de har sett. Barn kan också nås av falsk information.

Skolan utgår från elevernas frågor

Kerstin Aspelin är klassslärare vid mattlidens skola i Esbo
Om barnen frågar om katastrofen diskuterar vi nog, säger Kerstin Aspelin vid Mattlidens skola. Kerstin Aspelin är klassslärare vid mattlidens skola i Esbo Bild: Yle/Anna Savonius klasslärare i esbo

I skolan utgår vi ifrån barnens frågor, säger klasslärare Kerstin Aspelin vid Mattlidens skola i Esbo. Om katastrofen berör våra elever väldigt mycket tar vi upp den självmant, annars försöker vi se om det uppstår diskussion kring händelserna i skolan.

Aspelin betonar att om lärarna hör att flera elever diskuterar en pågående tragisk händelse så tar man ofta upp den i klassen.

- Det gäller att vara lyhörd för hur mycket information vi erbjuder, man märker nog när eleverna är nöjda, säger hon.

Föräldrarna har en viktig roll när det gäller att prata med barnen och här varierar praxis mycket. Vissa gör det mera, andra mindre.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa