Hoppa till huvudinnehåll

Människohandel är inte bara fysiska bojor

Människohandel är inte bara fysiska bojor

Den grupp på ca 50 thailändska bärplockare som blev hemskickade tidigare i höst efter att ha gjort polisanmälan om människohandel uppfyller många kännetecken på det.

Några typiska drag för människohandel:

- offren är lurade att tro att de kommer att förtjäna stora summor som märkbart kan förbättra deras liv
- offren är beroende av en enda arbetsgivare som har makt över dem
- offren har i utgångsläget skuldsatt sig för att kunna börja arbeta
- offren har ingen som representerar dem och försvarar deras rättigheter
- det finns många mellanhänder som alla ska ha betalt av offret
- arbetsvillkoren och faciliteterna är hårda, långt ifrån arbetslivets regler

Vänsterungas ordförande Li Andersson försökte hjälpa bärplockarna medan de var här, först som medlare i konflikten med bärföretaget Ber-Ex, och sedan genom att ordna möten mellan dem och beslutsfattare.

Bärplockarna fick inte hjälp av Hjälpsystemet för människohandelsoffer. Åklagaren lade ner förundersökningen, och polisen i Kajanaland underlät att intervjua deras thailändska agenter.

Li Andersson: - Man kanske utgår från bilden av någon som är fastkedjad i en källare. Det tycks fortfarande vara svårt att greppa för många instanser att det också kan vara fråga om människohandel i sådana här fall.

- Jag tror ganska många i Finland ännu inte vet hur bärplockningsbusinessen är uppbyggd.

Enorm ekonomisk risk

Innan bärplockarna kommer hit tar de lån i Thailand, ofta med sina hem eller den mark de äger som borgen, för att finansiera de stora utgifter de har för att kunna arbeta här. De står själva för alla kostnader inför resan; visum, hälsokontroller, diverse ”processavgifter”, flygbiljetter.
Pga lånet och borgen försätts de i en väldigt osäker situation, och blir beroende av det företag som förbundit sig att köpa bär av dem.

Oskäliga arbetsvillkor

- Merparten tjänar inte ihop en skälig ersättning för att ha arbetat 12-15 h per dag varje dag i veckan under flera månaders tid i Finland. Och hela tiden finns det bärplockare som åker tillbaka utan att ha gått på vinst överhuvudtaget. Alltså med skulder fortfarande, vilket kan leda till katastrof i deras hemland om de förlorar det de haft som säkerhet för lånet.

Företagare utan att veta om det

- I Finland kategoriseras bärplockarna som självsysselsättande företagare, vilket betyder att de inte är i ett anställningsförhållande till någon part. De har inga egentliga rättigheter utan tar bara en väldigt stor risk.
Ju mer man talar med dem, desto tydligare blir det att de kommer hit omedvetna om sin status enligt finsk lagstiftning, och att de har orealistiska förväntningar på hur mycket de kan förtjäna. Många av dem jag talat med väntade sig att åka tillbaka med många tusen euro i vinst.

Ingen lön på plats

- Fastän plockarna ses som företagare, så har bärföretaget deras lön innestående under hela den tid de är här. Per vecka får de bara 50-70 euro för löpande kostnader, som bensin och mat. Lönen utbetalas först på slutet då företaget dragit av av alla de utgifter som det anser att bärplockarna är skyldiga dem.
Nu när det uppstod en konflikt hade bärplockarna inga inkomster alls och hade inte heller fått sin lön för de bär de hade plockat dittills.

Tvingas komma tillbaka pga förlust

- Är det någon bärplockare som lyckats uppnå sitt mål? - Visst. Det finns de som uppnår det, men de är mer erfarna, inte sådana som är här första eller andra gången. Vissa kommer inte tillbaka, men andra måste göra det – du kommer tillbaka för att tjäna pengar för att täcka förlusten du har gjort under tidigare år.

Hemmet finns inte kvar

- T.ex. i den här gruppen på 50 som var här nu, var det många familjer. Om hela familjen är här och har skuldsatt sig, är det klart problematiskt att återvända hem. Många av dem sade att de kommer att söka jobb i Bangkok, t.ex. på byggen, på restaurang eller i hamnen för att tjäna ihop ens en del av den skuld som de har ådragit sig genom att komma hit.

Vaga kontrakt

- Kontrakten som görs upp i Thailand är oklara och vaga. I de dokument jag sett talas det om uppskattade summor man kan tänkas förtjäna. Men det är formulerat så att det ser ut som ett arbetskontrakt fast det inte är det.

I det dokument jag såg stod det också att företaget skulle stå för mat, vilket det sedan inte gjorde.

Ivägskickade utan lön

- Företaget hade i det här fallet tydligt förbundit sig att föra plockarna till ett sådant område där det finns bär, och vid behov förflytta dem, så att de verkligen skulle kunna förtjäna tillräckligt. Det här var en av de överenskommelser bärplockarna själva tyckte inte hade blivit uppfyllda. De upplevde att de blivit helt övergivna av företaget.

Om det uppstår en konflikt mellan bärplockarna och det företag som förbundit sig att köpa deras bär så kan företaget helt enkelt meddela att ”nu skickar vi er tillbaka till Thailand”. Det var det som hände i september – vilket visar i vilken oskyddad position bärplockarna är.

De stannade då kvar i Finland ett tag till och försökte få ut sin lön samt påvisa för en offentlighet vilken deras situation är.

- Jag har hört kritiker säga att plockarna fick skulder för att de blev kvar och bråkade, men det stämmer inte. De var skuldsatta redan när de kom och att inte få någon lön var ett stort problem.

Moraliskt tveksamt kringgå vår arbetslagstiftning

Även om det skulle stämma att bärföretagaren inte gjort sig skyldigt till brott så undrar jag som journalist hur moraliskt försvarbart det är att bygga upp en affärsidé kring att använda sig av mänskor som man vet är i en så utsatt position.

Li Andersson: - Jag tycker hela businessen är moraliskt tveksam. Nu har man byggt upp den på den här typen av arbetskraft - som de facto är arbetskraft alltså. Det vore inte alls lika lönsamt ifall man betalade ersättning enligt vår arbetslagstiftning och våra kollektivavtal för arbete i Finland.

Komplicerad kedja

- Hela kedjan av aktörer som finns bakom en bärplockare som kommer hit från Thailand är lång och komplicerad. Vi räknade ut att det kan finnas upp till 17 personer som spelat en roll i rekryteringen och som vill ha en del av förtjänsten. Agenterna i Thailand agerar ibland i bärföretagens namn och ibland via egna företag.

Varför förhördes inga thailändare?

-Om något brott har begåtts eller inte kan ju inte jag ta ställning till, det måste vårt rättsväsende reda ut. Det är också deras sak att bedöma vilka det egentligen är, i den här långa invecklade kedjan, som har gjort sig skyldiga till brott i så fall, säger Li Andersson.

-Vad tycker du om det att polisen varken förhörde bärplockarna själva eller deras thailändska agenter när de var på plats, fast bärplockarnas advokat berättade det för dem?

–Jag kan inte förstå det. Jag är inte kvalificerad att ta ställning till det juridiskt, men det platsar inte i min rättsuppfattning som medborgare att om det görs en brottsanmälan om människohandel, att man då varken hör dem som har gjort brottsanmälan, d.v.s. bärplockarna själva eller de här agenterna om man vet att de är i Finland.

Viktigt vittnesmål

- Ni Vänsterunga ordnade möten mellan bärplockarna och olika beslutsfattare, ni var bl.a. i riksdagen. Vad fick det för gensvar?

– Ganska bra tycker jag egentligen. Arbets- och Näringslivsministeriet har tillsatt en utredningsman, Markku Wallin, som ska gå igenom spelreglerna för den här businessen, och fundera på hur man kunde göra det klarare för alla parter. Han träffade också bärplockarna. Det tycker jag var viktigt.

- Jag tror alla de vi talade med, både på Arbets- och Näringslivsministeriet och i riksdagen - och speciellt inom facket - uppfattade bärplockarnas vittnesmål som viktigt.

Det är inte ofta sådant hörs i offentligheten. Det är rätt unikt att en grupp människor i deras position skulle våga eller ens hinna kontakta beslutsfattare i Finland med tanke på det arbete de måste utföra här, och föra fram sitt perspektiv.

Eftersom bärplockarna inte är arbetstagare så förs alla diskussioner om denna business bara mellan ministeriet och företagen. Bärplockarna har ingen som för fram deras synvinkel.

Utrikesministeriets ansvar

- Konstigt nog tog myndigheterna själva inte kontakt med bärplockarna under hela processen medan de var här. De kom ju hit med visum utfärdade av Finlands ambassad i Bangkok enligt de regler som utrikesministeriet har godkänt.
Men de var här i flera veckor utan några som helst inkomster när konflikten uppstod.
- Jag tycker det är intressant att speciellt Utrikesministeriet inte har kommenterat eller tagit kontakt med dem överhuvudtaget.
Thailands ambassad i Finland kontaktade dem nog och besökte dem flera gånger.

Medborgarsamhället ställde upp

Skulle inte medborgarsamhället i form av medborgarorganisationer, Vänsterunga, flera stycken församlingar och speciellt det thailändska samfund som finns i Finland ha hjälp dem så vet jag inte hur de skulle ha klarat sig. Folk ordnade kläder, mat och husrum.

Inget enskilt fall

- Bärplockarnas fall har nu debatterats i riksdagen i Thailand och i media där. Det har varit stora problem i Sverige också den här sommaren.
2009 var det också en grupp thailändska bärplockare som anmälde sig till Hjälpsystemet för människohandelsoffer hos oss. De fick också avslag.

Fungerar hjälpsystemet?

Som journalist har jag förstått att Hjälpsystemet för människohandelsoffer borde ge skydd medan man undersöker om någon är offer eller inte. Det skulle inte behövas klara bevis eller domstolsbeslut för att man ska bli antagen, utan systemet ska erbjuda skydd åt de eventuella offren så att fallet ska kunna utredas i lugn och ro.

Det här fallet hade starka tecken på mycket av det som förknippas med människohandel. Det är ofattbart att polis och rättsväsende inte tog i fallet.

Människohandel betyder ju som sagt inte att någon sitter fastkedjad i en källare.
En ekonomisk boja är lika effektiv som en fysisk.

Barbro Björkfelt

Min dokumentär om människohandel i sexhandeln ”Du vill inte veta” sänds på Yle fem torsdag 14.11 2013 kl 21.00

Läs också:
Människohandel - snabbt växande business
Nya avslöjanden i bärplockarhärvan
Kommentar: Märkligt polisarbete med tragiska följder
Blåögd ung polis första möte med prostitution som människohandel