Hoppa till huvudinnehåll

Svårt att återlämna konst från fyndet i München

Otto Dix, självporträtt
Otto Dix, självporträtt Bild: EPA/MARC MUELLER nazisternas konstskatt

I Tyskland vill man nu så snabbt som möjligt, reda ut vad man ska göra med det spektakulära konstfyndet i München. En expertgrupp ska gå igenom samlingen för att ta reda på, vilka konstverk i samlingen nazisterna kan ha stulit från judar. Att överlämna konstverken till de tidigare judiska ägarna kommer ändå inte att vara enkelt.

Det har gått en dryg vecka sedan den tyska tidningen Focus kom med avslöjandet om konstfyndet, som gjordes för snart två år sedan, men i konstkretsarna är man fortfarande lite häpen.

– Det är egentligen helt otroligt. Alla de här konstverken, som ingen visste om, eller i alla fall ingen talade om. Och allt det här i en lägenhet, mindre än två kilometer ifrån var vi nu sitter.

Vi befinner oss i byggnaden som inhyser den historiska fakulteten vid universitetet i München. Mannen som gläds över fyndet heter Hubertus Kohle och han är professor i konsthistoria vid universitetet.

Onödigt hemlighetsmakeri

Men att myndigheterna hittade och beslagtog de över 1400 konstverken i lägenheten har inte bara fört med sig glädje, utan också en hel del huvudbry. Många frågar sig varför myndigheterna höll tyst i nästan två år, om att man hade beslagtagit verk av bland andra Pablo Picasso, Marc Chagall och Otto Dix.

Efter hård påtryckning från flera judiska organisationer, har man nu publicerat en lista på webben, där man listar 25 konstverk, som nazisterna med största sannolikhet i har stulit, beslagtagit eller köpt för en spottstyver av de tidigare judiska ägarna.

Myndigheterna har å sin sida motiverat sitt hemlighållande, med att man i lugn och ro ville utreda, vad den beslagtagna samlingen egentligen innehåller. Professor Hubertus Kohle tycker ändå att det skulle ha varit skäl att informera om fyndet lite tidigare.

– Det är egentligen skandalöst. De personer som eventuellt kan ge direkt information om verken blir hela tiden äldre. En del får kanske aldrig heller uppleva den upprättelse, som de har gått och väntat på. Särskilt i Tyskland borde man absolut se till att det inte uppstår några som helst misstankar om att man skulle försöka låta bli att reda ut konstverkens ursprung, säger Kohle.

I nästa mening säger han ändå att det här, ibland kan vara en nästan omöjlig uppgift. Speciellt i det här fallet då största delen av samlingen verkar bestå av skisser, teckningar och grafik.

Oklart vad som händer med verken

Den beslagtagna samlingen tillhör en 79-årig pensionär, som har fått ärva verken av sin far, konsthandlaren Hildebrand Gurlitt. Gurlitt som själv har judiska rötter, fungerade som en av nazisternas officiella konsthandlare, såväl före som under kriget.

Han ska speciellt ha handlat med så kallad degenererad konst, som nazisterna kategoriserade som ”otysk” och följaktligen beslagtog från museerna. Efter kriget beslagtog amerikanerna Gurlitts samling, men så gott som alla verk återlämnades inom några år. På 50-talet ställdes till och med några av Gurlitts verk ut i USA, utan att någon reagerade.

– Hildebrand Gurlitt handlade med konst redan före nazisterna kom till makten, så man kan utgå från att en del av samlingen är helt lagligt införskaffad, säger professor Kohle.

I det här fallet tillhör de beslagtagna verken förstås den nuvarande ägaren, sonen Cornelius Gurlitt. Också den så kallade degenererade konsten tillhör enligt lagen sonen. Det här därför att verken beslagtogs från de tyska museerna, med stöd av lag som inte upphävdes efter kriget. I klartext betyder det här att museerna idag inte kan göra anspråk, på de verk som en gång har funnits i deras samlingar.

Vad gäller resten av verken, det vill säga de som misstänks vara så kallad stöldkonst, måste man nu noggrant utreda varifrån verken egentligen kommer, för att sen se på vilket sätt de möjligen kan återlämnas till de tidigare ägarna. Man utgår från att det i samlingen finns flera hundra stulna konstverk.

Men också här blir det juridiskt kinkigt. Efter så här många år har eventuella brott preskriberats och konstverken kan inte återlämnas till tidigare ägare, utan en överenskommelse med den nuvarande ägaren, Cornelius Gurlitt.

Inget miljardfynd

I fallet finns förstås också ekonomiska intressen inblandade. Enligt professor Hubertus Kohle har man ändå hittills grovt överskattat samlingens värde.

– Det handlar om galna överdrifter. Det har talats om en miljard euro, men det stämmer överhuvudtaget inte. Min uppskattning är att värdet ligger på ungefär en tiondel av det här, det vill säga hundra miljoner. För en konsthistoriker är det lite deprimerande att det alltid i första hand ska handla om pengar och ekonomiskt värde. Och i det här skedet måste man ju också komma ihåg att vi inte vet vad som egentligen kommer att hända med verken, säger Kohle. För handeln med konst kommer fyndet i alla fall att ha en betydelse.

– Det är inte varje dag det dyker upp hundratals verk, som möjligen i något skede kan komma till försäljning. Så det är klart att det i något skede kommer att leda till att vissa verk tappar i värde, medan andra blir mer värdefulla. Men nu borde det framförallt handla om att ta reda på vem som egentligen äger de här verken, säger Kohle.

Folk vill ha utställning

I Tyskland höjs också röster för att verken borde ställas ut så att alla har en chans att se dem, innan de igen möjligen försvinner åt olika håll.

– I det här fallet är all öppenhet bra. På så sätt skulle det säkert passa bra att visa verken offentligt, så att den som vill får ta sig en titt. Utan att verka cynisk, så tror jag att det kunde bli en av de mest besökta utställningarna någonsin, säger professor Hubertus Kohle.

Läs också