Hoppa till huvudinnehåll

Vardagsrutiner bröt tjugo år av heroinmissbruk

Katja Gothoni har varit drogfri i fem månader. Bild: YLE/Nicole Hjelt katja gothoni

Boendeenheten för missbrukare på Rosavillagatan i Helsingfors har väckt mycket debatt efter att det blev klart att fem klienter dött på enheten och att polisen kallats på plats över 300 gånger under årets lopp.

Taru Neiman, chef på Helsingforsenheten Stöd för boende, säger att det ändå i främsta hand är frågan om grundläggande mänskliga rättigheter för en av de mest utsatta grupperna i vår stad.

Taru Neiman säger att självständigt boende leder till höjd livskvalitet som kan bryta drogberoendet Bild: YLE/Nicole Hjelt taru neiman

- Den viktigaste förändringen som har skett är att de som är mest utstötta i Helsingfors har fått en egen lägenhet, förklarar Neiman.

Mål att höja livskvaliteten

Neiman understryker att det är frågan om människor som fastnat i en ond cirkel av att gå på rehabilitering, för att sedan återvända till gatorna och och ty sig till härbärgen.

Livskvaliteten stiger när man inte längre är tvungen att ströva omkring på gatorna och bo utomhus i minusgrader. På boendeenheten kan man fokusera på att bli fri från droger då man har ett tak över huvudet, menar hon.

- Tanken är den att missbruket minskar då man bor en längre tid på boendenheten. Målet är ändå inte nödvändigtvis att bli fri från beroendet, utan att göra personens livsomständigheter bättre, säger hon.

“Jag visste att det var lätt att få droger där”

Katja Gothoni missbrukade droger i tjugo år, och efter att hon började använda heroin blev hon hastigt bostadslös och fick klara sig med ett liv ute på gatan. Energin gick åt till att fundera var man skulle hitta tak över huvudet.

- Alla krafter gick till att fundera över var jag skulle sova nästa natt. Det fanns inga rutiner i livet. När jag kom till boendeenheten kunde jag gå regelbundet på rehabilitering. För första gången hade jag en regelbundenhet i livet, berättar hon.

De nya rutinerna hjälpte Gothoni att bli drogfri. Därför tycker hon att det är viktigt med lågtröskelboende för missbrukare. Hon förklarar att då hon flyttade in på Rosavillagatans boendeenhet så hade hon inga tankar på att frigöra sig från sitt beroende. Det var snarare ett taktiskt drag. Hon visste att det var enkelt att få tag på droger på enheten.

- Jag tänkte bara på att där skulle finnas droger inom räckhåll, man behövde bara knacka på grannens dörr för att få det man behövde, det var mitt enda mål då, berättar hon.

“Som narkoman är man värdelös som människa”

Sakta men säker mognade ändå tanken att frigöra sig från missbruket.

- Min räddning blev självhjälpsgrupperna. Jag umgås nu med andra som är drogfria och vi gör mycket tillsammans, berättar Gothoni.

Hon säger att en av de saker som drev henne att bli fri från droger var att hon ville återfå sitt människovärde.

- Var du än rör dig som narkoman så blir du ständigt påmind om att du inte är värd någonting, säger Gothoni.

Att det förekommer brottslighet på enheterna är inget som Gothoni förnekar.

- Visst sker det brott. Det förekommer våld, och saker söndras och stjäls, man kan inte lämna sina saker framme utan att någon tar dem, men det är vardagen för en narkoman. Det är ändå bättre att de stjäl av varandra än att de bryter in sig i andras trappor och ställer till med besvär, konstaterar hon.

Läs också