Hoppa till huvudinnehåll

Dra en fylla!

Vinflaska och korkskruv.
Vinflaska och korkskruv. Bild: Yle/Rolf Granqvist naturkork

Messar en vän från en fest att jag där råkat träffa på vår gemensamma bekanta. ”Aj, hon som är glad i spriten?” lyder svaret. Jag ser mig omkring i lokalen och konstaterar att om så är fallet är hon knappast den enda, åtminstone inte denna fredagskväll.

Tittar på min favoritserie ”The Real Housewives of Beverly Hills” där det kippas rosévin i var och varannan scen. Där, i den miljön ser det så härligt ut, man tänker att just sådär ska livet vara. Vackra människor som dricker vackert vin i vackra miljöer. Inte fullt lika nätt ute i förorterna där de olyckliga finnarna ragglar runt i sina lägenheter medan barnen intet ont anande sover i sina sängar.

Men trots att skillnaden mellan dessa två världar kan anses vara stor och näst intill omöjlig att jämföra är de ändå precis likadana. För alla blir vi fulla av för mycket vin, alla har vi våra orsaker att dricka det. Så länge man inte skadar sig själv eller andra borde det liksom vara okej, eller hur? Eller som en av rikemansfruarna som just skiljt sig sluddrar fram vid lunchtid där hon sitter med en tobak i ena handen och en Mojito i den andra: ”I fuck a lot – and I´m ok with that. I drink a lot – and I´m ok with that too.”

Hon SER kanske inte sådär överlycklig ut och hon skulle knappast försöka tända nästa cigarett med hjälp av ett ljus som vilar längst ner i en svindyr kristallskål om hon var riktigt på topp men det finns något vackert i denna sårbarhet. Jag berörs av hennes livssituation. Jag berörs av sårbarheten och upproret över den orättvisa behandlingen hon fått genomgå. Och jag UNNAR henne en period av dekadens. För sist och slutligen, är det nu sen så himla farligt?

Jag vill på inget sätt uppmuntra till Det Allmänna Förfallet och jag inser att det finns människor som mår bäst av att avstå från alkohol helt och hållet men för oss andra tror jag att det ibland kan finnas tider i livet då man mår bra av att helt enkelt låta det fara bara. Vi är ju så himla kontrollerade allihop. Vi går omkring med ett krampaktigt grepp om våra perfekta liv, vi biter ihop och försöker att inte tänka för mycket för vad om det vi egentligen känner inte alls passar in i de liv vi lever?

Jag tror att man i ett berusat tillstånd får kontakt med sitt innersta jag och sina äkta känslor. Visst kan de i ruset vara överdrivna och kanske även onödigt känslosamma men de kommer nu inte från ingenstans. Den finska morkkisen (moraliska baksmällan) baserar sig enbart på just detta, man skäms för att man lättade lite för mycket på locket, att man lät någon annan se just det som man så förtvivlat försökt dölja både för sig själv och andra. Jag tänker att det kanske skulle vara bra och själsligt utvecklande för var och en att ibland dra en riktig brakafylla och se vad som händer i hjärtat. Finns det något där du måste åtgärda? Under övervakade förhållanden kanske detta t.o.m. kunde ses som en terapiform?

Nu hör jag ju hur upprört ni hojtar där ute i stugorna att ”Jag behöver minsann ingen sprit för att våga vara ärlig med mig själv och andra” och nej det kanske du eller jag inte behöver. Men sanningen är ju att vi finländare överlag mår ganska risigt och jag påstår att de flesta av oss inte riktigt kan sätta fingret på varför det är så. Kanske är det just därför vi är storkonsumenter? Kanske vi via spriten och krogen söker någon form av kontaktyta med varandra? En medelålders man sa till mig en gång att det är mer socialt accepterat att vara alkoholist och medicinera sig med alkohol än att gå i terapi och äta antidepressiva eller lugnande mediciner. Om fallet är så är vi ju på riktigt ute och cyklar hela gänget.

Om man med hjälp av en flaska vin och ett gäng sorgliga låtar kan hitta smärtpunkten inom sig själv tror jag att man är på vägen mot ett bättre liv. För det är bara då man vet vad det är som orsakar ens ångest och oro som man har en chans att åtgärda den. Då kanske man har tillräckligt mycket insikt och visdom att söka metoder som på ett konstruktivt sätt kan leda en vidare in på en bättre och hälsosammare stig – både fysiskt och psykiskt - så man till slut kan sälla sig till dem som inte behöver en fylla för att veta vad det är som skaver där inne.


I kvällens avsnitt av En kväll med Anne och Hannah talar vi om alkoholism, psykiska problem och misshandel. Gäster Linda Mokko och Pernilla Wahlgren. Kl.21 på Yle Fem.