Hoppa till huvudinnehåll

Blindtarmsinflammation (appendicit)

Bild: YLE/Jessica Edén blindtarmsinflammation

Operation av blindtarmen hör till de allra vanligaste jourmässiga ingreppen. Årligen tas ca 10000 inflammerade blindtarmar bort i Finland.

Blindtarmsinflammation är vanligast hos personer mellan 10 och 30 år, men förekommer i alla åldrar.

Blindtarmen och blindtarmens bihang

Tecknad bild som visar tjocktarmens läge i kroppen.
Tecknad bild som visar tjocktarmens läge i kroppen. Bild: Yle/iStock tjocktarm
Blindtarmen (lat. caecum = blind) är den första, ca 10 cm långa, delen av tjocktarmen, i vilken tunntarmen mynnar ut på höger sida av buken. Från blindtarmen utgår ett bihang, det s.k. maskformiga bihanget (lat. appendix vermiformis), som till form och storlek påminner om lillfingret på en handske. Bihanget är ca en cm i diameter och mellan 5 och 15 cm långt.

Det är detta bihang som är inflammerat, svullet och varfyllt vid det som vi kallar blindtarmsinflammation.

Varför får man blindtarmsinflammation?

Inne i appendix finns samma tarminnehåll som i den övriga tarmen. Orsaken till att bihanget blir inflammerat kan vara att t.ex. en bit hård avföring, en sammanväxning eller en polyp, täpper till utförsgången mot tarmen. De tarmbakterier som finns inne bihanget börjar då föröka sig och appendix fylls av var.

Ibland hittas dock ingen speciell orsak till att bihanget blivit inflammerat.

I västvärlden får mellan sju och tio procent av befolkningen blindtarmsinflammation någon gång i sitt liv. I utvecklingsländer är siffran betydligt lägre, men stiger i takt med ökad levnadsstandard.

Symptom

De typiska symptomen vid en blindtarmsinflammation börjar med diffus värk i buken ungefär i trakten av naveln. Efter ett tag (från ett par timmar till ett par dagar) förflyttar sig smärtan nedåt och mot höger och blir svårare och mera lokal.

Värken blir ofta värre om man t.ex. hostar eller hoppar.

Det klassiska ställe där värken sitter efter att den har förflyttat sig nedåt är den s.k. McBurneys punkt. Denna befinner sig mellan naveln och högra höftbenskammen, på två tredjedelars avstånd från naveln och en tredjedel från höftbenskammen.

Blindtarmens bihang kan dock vara vänt åt olika håll på olika personer eller befinna sig lägre ner eller högre upp i buken (t.ex. under graviditet) och värken behöver alltså inte alltid kännas på detta ställe.

Hos barn, åldringar och gravida kan symptomen vara mindre tydliga.

Oftast har patienten feber (som inte behöver vara speciellt hög), känner sig allmänt sjuk och mår illa. Uppkastningar och diarré kan förekomma.

Symptom vid brusten blindtarm

Om inflammationen inte sköts kan det hända att blindtarmsbihanget brister och var läcker ut i bukhålan.

Hos vuxna patienter tar det oftast ett par dygn från de första symptomen tills bihanget brister. Hos barn kan förloppet vara betydligt snabbare.

Patienten känner sällan när bihanget brister. Värken kan ibland till och med lätta för en stund när trycket inne i appendix minskar.

Bakterier som har läckt ut i bukhålan bildar antingen en abscess (böld), dvs. en lokal varansamling, eller förorsakar en allmän bukhinneinflammation (peritonit), där hela bukhålan är infekterad.

Vid en bukhinneinflammation blir buken hård och patienten har svåra buksmärtor som förvärras om han rör sig. Tarmen slutar ofta att fungera, febern kan stiga och patienten är ordenligt sjuk.

En peritonit kan vara ett livshotande tillstånd.

Undersökningar

Diagnosen kan ofta ställas enbart på basis av symptomen och genom att läkaren känner och lyssnar på patientens buk.

Vid blindtarmsinflammation gör det ont om läkaren försiktigt trycker på stället vid McBurneys punkt (se ovan).

Läkaren kan också trycka ner vänstra sidan av patientens buk och hastigt ta bort händerna (Rovsings test). Om patienten har blindtarmsinflammation gör det då ont vid McBurneys punkt på höger sida.

Blodprov där man mäter CRP och mängden vita blodkroppar tas vid misstanke om blindtarmsinflammation, men om inflammationen är färsk är det inte sagt att värdena har hunnit stiga.

Ultraljusundersökning och/eller datortomografi kan göras om diagnosen är oklar eller om det finns misstanke om att blindtarmen har brustit och en abscess har bildats.

Behandling

En inflammerad blindtarm opereras bort. En blindtarmsoperation är ett litet ingrepp som oftast går att göra med titthålsteknik. Före operationen får patienten antibiotika.

Ifall det under titthålsoperationen skulle visa sig att diagnosen ändå var fel och att bihanget inte är inflammerat kan man låta bli att ta bort det.

En bukhinneinflammation till följd av en brusten blindtarm kräver att bukhålan sköljs ren och att patienten får antibiotika mot bakterierna i bukhålan. Patientens allmäntillstånd är ofta nedsatt och han behöver sjukhusvård i några dagar.

Om en brusten blindtarm har lett till en abscess, där infektionshärden har kapslat in sig runt bihanget, sköts denna oftast först med antibiotika. Ett par månader senare, när infektionen har avklingat och vävnadsförhållandena har normaliserats, kan man ta bort appendix för att undvika återfall.

Många blindtarmsinflammationer går om av sig själva utan operation, men pga. risken för brusten blindtarm och peritonit ska inflammationerna alltid skötas.

Undersökningar har visat att många inflammationer kan skötas med enbart antibiotika. Eftersom blindtarmsinflammationen i dessa fall ofta förr eller senare återkommer anser man ändå att operation är den bästa behandlingsmetoden.

De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Läs också

Webbdoktorn

Nyligen publicerat - Hälsa