Hoppa till huvudinnehåll

Fattig men dålig

Mathias Rosenlund Bild: X3M/Catariina Salo mathias rosenlund

Man får höra eller läsa ibland att en bok är viktig. Att boken kanske inte är ett litterärt mästerverk men det oaktat fyller en funktion. Så var det också med Mathias Rosenlunds bok Kopparbergsvägen 20 som utkom i slutet av oktober. Min kollega Sebastian Bergholm på Radio Vegas Kulturtimme skrev till exempel: ”Kopparbergsvägen 20 är det viktigaste som skrivits i Finland i år.” Han har fel!

Förlaget skriver att Mathias Rosenlunds självbiografiska debut handlar om ”hur det är att vara fattig i Välfärdsfinland i dag” och att ”han gör det rättframt, naket och utan skam.” Utan skam betyder skamlös. Och skamlös är boken, oanständig och falsk.

Mathias Rosenlund.
Mathias Rosenlund. Bild: sets mathias rosenlund

Bokens innehåll kan sammanfattas med två korta meningar: Mathias Rosenlund känner sig fattig och hans hustru lider av psykiska sjukdomar. Det här berättar han på 166 eländigt utdragna och långtråkiga sidor. Jag skall här inflika att Mathias Rosenlund ingalunda är fattig. Om vi går med på att kalla honom och hans familj för fattiga nedvärderar vi ordet fattig. Då borde vi hitta på ett annat ord för de som är fattiga på riktigt. Mathias Rosenlund har det knapert. Som så många andra som gjorde lika dumma val i sina liv som han. Det var ju ingen som tvingade honom att skaffa sig två barn i alltför unga år och utan att ha ekonomin ens sånär i skick. Och ingen tvingar honom heller att envist fortsätta med de långt utdragna studierna i litteratur; ”en liten bubbla jag kan finna skydd i” som han själv skriver.

Må hända att Mathias Rosenlund ville relativera ordet fattigdom. Om det var hans plan gjorde han de fattiga en björntjänst. Mathias Rosenlund är inte fattig. Han har attitydproblem. Så här skriver han till exempel om sin tid som civiltjänstgörare i Lönkan i Helsingfors: ”Mitt år som civiltjänstgörare var en bra träning i att arbeta med sådant som inte ger en någon känsla av betydelse eller mening. Jag var pank hela det året. Civiltjänstgöringens dagpenning räckte knappt till mat och bussresorna till och från jobbet.”

Mathias Rosenlund är inte fattig. Han har attitydproblem.

Det finns ännu en sak som upprör mig. Och det är hans totalt deterministiska syn på fattigdom. Eftersom hans föräldrar var fattiga i Fittja är han medellös i Myrbacka. Det hela är inte hans fel, utan samhällets fel. Samhället som försett honom med en gratis utbildning, en studentexamen och en studieplats. Samhället som gett honom och hans familj i medeltal 2100 € i olika understöd i månaden, enligt hans egen uträkning. Inte tillräckliga 2100 €, tycker han.

”Vårt land är fattig, skall så bli” heter det i Runebergs Vårt land. Deterministiskt det också, kunde man tänka sig. Men dikten fortsätter med orden ”För den, som guld begär”. Fortsättningen är viktig. Och kanske någonting att begrunda för stackars Mathias Rosenlund.

Mathias Rosenlund
Fattig och lessen Mathias Rosenlund mathias rosenlund

Underligt nog har Mathias Rosenlund och hans bok varit något av en gottegris för den finlandssvenska kultureliten. När jag läser bokens recensioner och diskussioner kring den kan jag inte låta bli och tänka att han är en kvotfattig. Att han och hans bok kan användas för att visa att det visst finns fattiga även i Svenskfinland. Det måtte vara ett lyckligt land som får härbärga sådana fattiga.

P.S. Till sist det sista: Henrik Tikkanen skulle vända sig i graven om han skulle veta att förlaget eller författaren hade mage att förse boken med en titel som osökt för tankarna till hans adressvit. Det är en skymf mot honom.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje