Hoppa till huvudinnehåll

Striderna i Syrien har inte avtagit

Barn i den krigshärjade staden Aleppo den 19 september 2013.
Barn i den krigshärjade staden Aleppo den 19 september 2013. Bild: EPA/JM LOPEZ aleppo

Den här veckan ska jag åka till Syriens huvudstad Damaskus. Samma ställe som USA tillsammans med allierade skulle bomba för tre månader sedan.

Efter att det brittiska parlamentet röstade ned projektet och USA:s representanthus såg ut att följa efter, dök det upp en alternativ plan. Syriska regimen gick med på att nedmontera sina kemiska vapen och USA:s president Barack Obama kunde på ett snyggt sätt avvika.

utrikesreporter antti kuronen
Antti Kuronen begrundar läget i Syrien. utrikesreporter antti kuronen Bild: YLE/ antti kuronen antti kuronen

Det var en överraskande och dramatisk vändning för kriget. Från att ha varit en obarmhärtig krigsförbrytare blev president Bashar al-Assad plötsligt någon att samarbeta med.

Sedan dess har mediernas fokus legat på avvecklingen av de kemiska vapnen. En del kan till och med ha den uppfattningen att striderna har avtagit på senare tid.

Men så är det inte. Inbördeskriget mal på med oförminskad styrka som det har gjort i över två och ett halvt år. På de flesta håll fortsätter ställningskriget, kvarter för kvarter. På andra håll övertas hela byar av motparten.

De facto är det regimen som har avancerat på senare tid. I bergen mot Libanon pågår nu en större offensiv. Hade den varit möjlig om USA hade bombat Syrien? En bra fråga.

Varför åka till Damaskus, som regimen kontrollerar? Vore det inte bättre att åka till områden kontrollerade av rebellerna, för att se förödelsen efter regimens artilleri och bombplan?

Så är det kanske, men sedan i somras har de flesta områden kontrollerade av rebeller blivit för farliga för journalister. Många har tidigare rapporterat från norra Syrien och dess huvudort Aleppo, men efter sommaren är det mycket få som har åkt dit. Risken för kidnappning har ökat. Det är de extrema grupperna, som al Qaida, som står bakom kidnappningarna. Hjälparbetare och journalister är utsatta.

Därför är det närmast Damaskus som har blivit arenan för de utländska medierna. Det här riskerar att göra bilden av kriget snäv, att de mest utsatta inte kommer till tals.

Det är ändå viktigt att försöka rapportera om kriget och påminna om att det hela tiden utvecklas, förändras och kräver nya offer. Och för att de mest utsatta tyvärr hela tiden blir mer utsatta och isolerade.

För att inte glömma krigets sanna karaktär, hur det hela började och förödelsen regimen lämnat efter sig, rekommenderar jag den utmärkta dokumentären 'Syrienkrigets ansikte' i Yle-programmet Fjärrlinjen. Den skildrar fotografens Niklas Meltios arbete. I den varvas Yle-material med Meltios eget bild- och videomaterial från de gångna två åren i Aleppo. Syrienkrigets ansikte - Fjärrlinjen Yle

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes