Hoppa till huvudinnehåll

Eva Frantz: Jag var en usel gårdfarihandlare

Eva Frantz.
Eva Frantz. Bild: YLE/Jyrki Valkama eva frantz

Det ringer på dörren. Jag öppnar och där står en skräckslagen tolvåring som med blossande kinder lyckas få sig ett ”Hejvillduköpakex?”

Det vill jag inte. Men oftast gör jag det ändå eftersom jag mycket starkt minns hur jävligt det var att vara tolv år gammal och kexförsäljare under tvång.

När jag gick i högstadiet slogs det fast att vi skulle åka på lägerskola. Det hela var mycket demokratiskt, vi fick själva bestämma vart vi ville åka och vi bestämde oss för Eurodisney eller Grekland (vi åkte till Åland).

Sen gällde det bara att klura ut hur vi skulle samla in pengar för resan. Vår driftiga klassföreståndare var full av idéer och de kommande åren präglades av walk-a-thons, basarer, flaskinsamlingar och godisförsäljning på matrasten (vilket säkert är förbjudet i dagens värld men på 90-talet gick det bra). Allt detta deltog jag glatt i för det var rätt roligt och jag ville ju åka till Eurodisney. Men det som var allt annat är roligt var att vi också förväntades gå runt i grannskapet och sälja en massa grejer.

Den livrädda försäljaren

Först skulle vi sälja teaterbiljettertill Lilla teatern. Alla i klassen skulle sälja tio biljetter. Ingen av mina släktingar ville se pjäsen. Jag sålde inga biljetter.

Sedan skulle vi sälja kex. Billiga havrekex som prånglades ut till dubbla priset, kextillverkaren tog sitt och några penni hamnade i klasskassan. Alla mina släktingar köpte vänligt ett kexpaket av mig. De återstående paketen köpte mina föräldrar. Vi hade jäkligt mycket havrekex hemma den våren.

Ännu värre blev det när vi skulle sälja planscher. Enorma affischer med världens alla flaggor på, denna snygga och lärorika poster kan bli din för fyrtio mark. Men tyvärr fällde jag min rulle i asfalten på väg hem från skolan så planscherna blev alldeles buckliga och gick inte att sälja. Mamma och pappa fick betala dem. Vi hade jäkligt många flaggplanscher hemma den våren.

Jag fick intrycket av att jag var den enda i klassen som tyckte det hela var jobbigt. En del klasskamrater hade så många släktingar att de sålde slut sina kex och posters på nolltid på första bästa födelsedagsbjudning, men jag har en väldigt liten släkt. De deltog gärna, men det räckte inte så långt.

Andras föräldrar tog helt enkelt med sig krafset till sina arbetsplatser och prånglade ut det där. Men mina föräldrar ville inte. Jag klandrar dem inte det minsta, jag skulle inte heller vilja kuta runt här i Radio Vegas korridorer och saluföra senap och skärgårdslimpa på arbetstid.

Skafferiet fullt av osålda kex

De var ju inte speciellt glada där hemma över att tvingas köpa enorma mängder med konstiga prylar bara för att de råkat få en oduglig gårdfarihandlare till dotter. För jag vågade helt enkelt inte gå runt bland grannarna och sälja. Jag var tokblyg och kunde så gott som ingen finska. Snälla, snälla låt mig slippa! Mamma och pappa hade hellre betalat min lägerskola rakt av, men det gick inte för sig. Alla skulle delta, alla skulle sälja Lilla Teatern-biljetter och kex. Det förstår jag i och för sig, alla familjer har olika ekonomiska förutsättningar och det blir ju orättvist om somliga kan köpa sig loss. Även om det beror på blygsel snarare än lättja.

Nåväl, till sist hade de kavata barnen och de duktiga föräldrarna samlat in tillräckligt med pengar så vi hoppade på Ålandsbåten och jag lade hela episoden bakom mig.

Fram tills nu. För nu har jag egna barn. Och nu börjar det igen.

Hittills har jag som mor till en förstaklassare kommit enkelt undan och bara hjälpt till på en basar. Och det tycker jag är mer än okej, för till en basar kommer de som är villiga att understöda och köpa en kryddkaka och några lotter för den goda sakens skull. De blir inte ertappade i hemmasoffan eller vid datorn på jobbet. Det är fair game.

Men jag misstänker att detta med pengainsamlingar kommer att accelerera under de närmaste åren. Femmorna i dotterns skola säljer tvättmedel som bäst. Bekanta har berättat om tandborstar, toapapper, julskivor och senapsflaskor som föräldrarna har blivit tvungna att sälja själva eftersom barnen inte törs. ”Men mamma, tänk om jag ringer på hos en ful gubbe! Vill du verkligen det?” Jag har hört historier om scoutkalendrar och luciamärken som ligger hemma i skåpen, ärligen betalda av föräldrarna eftersom man inte täcktes vägra sälja ”när nu alla andra gör det och det ändå är välgörenhet”.

Jag inser att det säkert är lärorikt för barnen att samla in pengar, eurosedlar växer inte på träd och man måste arbeta för det man vill ha. Så långt är jag med.

Men går det budskapet fram om det är mamma som säljer limpor på kontoret?

Prylstopp, tack

Mest är det prylarna jag ogillar. Discon, basarer, grillfester och dylikt är väl okej. Att göra lite riktigt arbete, som att tvätta fönster eller kratta löv mot betalning är inte heller en dum idé, fast då kanske skattebjörnen gruffar till.

Är lägerskolan nödvändig egentligen? Skulle en lite mindre utflykt räcka? En eller två övernattningar på en kursgård istället för en hel vecka i en stugby? Jag tror ärligt talat inte att barnen skulle tycka det var så stor skillnad.

Jag kanske tar ut skadan i förskott här. Om några år kanske det visar sig att mina döttrar är så flängda på att knacka dörr att både Jehovas vittnen och Fiskbilen bleknar. Men det känns ganska osannolikt.

Men i alla fall: Ja tack. Jag köper gärna en scoutkalender, ett luciamärke och ett kexpaket. För du har mina sympatier, lille vän.

Hur viktig är lägerskolan? Hör mera om ämnet i Radiohuset i Radio Vega tisdag 13 oktober 2015, då Hem och Skolas verksamhetsledare Micaela Romantschuk-Pietilä besöker studion.

Vad är bästa sättet att samla in pengar till lägerskola?

Du kan välja upp till tre alternativ. Kommentera gärna om du har flera förslag!

Förldrarna betalar in en slant då och då
16.7% (68 röster)
Kratta, städa eller utföra annat hushållsarbete
15.2% (62 röster)
Skoldisco
11.0% (45 röster)
Sälja tvättpulver, toapapper eller andra förnödenheter
9.6% (39 röster)
Basar
9.1% (37 röster)
Ordna t.ex konserter eller skådespel
8.6% (35 röster)
Loppis
7.6% (31 röster)
Samla ihop och panta tomflaskor
6.6% (27 röster)
Lägerskola är onödigt
6.1% (25 röster)
Sälja sådant eleverna själva tillverkat
4.9% (20 röster)
Sälja kex, bröd, korv eller andra livsmedel
4.7% (19 röster)
Antal avgivna röster: 408

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt