Hoppa till huvudinnehåll

Jakten på en syndabock

Syndabocken Francesco Schettino Bild: EPA / Carlo Ferrara kapten ynkrygg

I förra veckan rasade taket på en stormarknad i centrala Riga in, runt sextio människor miste livet i olyckan. Medan rasmassorna röjs undan inleds utredningarna. Hur kunde detta ske och vems var felet? Lettland president Andris Berzins tycker rent av att raset bör utredas som mord.

Varför är det så viktigt att hitta en syndabock när en olycka har inträffat?

- Det handlar om en känsla av orättvisa, förklarar kris- och katastrofpsykologen Salli Saari i Radiohuset. När någonting känns orättvist blir man arg och då behövr man någon att rikta sin ilska mot.

Enligt Saari hjälper det en del människor i sorgearbetet att få bli arg på någon. När ilskan avtar är det lättare att gå vidare. Å andra sidan finns det de som fastnar i sin sorgeprocess om de inte hittar en spicifik syndabock.

Francesco Schettino som var kapten på kryssningsfartyget Costa Concordia som körde på grund utanför Toscana i januari 2012. Trettio människor omkom och det sörjande Italien riktade sin ilska mot "Kapten Ynkrygg" som inte bara var ansvarig för olyckan utan också flydde från det sjunkande skeppet. Schettino blev en mycket tydlig syndabock, vilket sannolikt hjälpte dem som sörjde.

Krispsykolog Salli Saari
Salli Saari Krispsykolog Salli Saari Bild: Yle salli saari

- Jag har märkt att det är effektivare att arbeta med ilskan om den går att rikta, säger Saari. Annars kan man bli rätt ensam med sin aggression.

Trygghet i detaljer

Det är också naturligt att man vill veta exakt vad en olycka ha berott på. År 1994 talades det mycket om det bogvisir som var anledningen till att M/S Estonia förliste i Östersjön. Det händer ofta att allmänheten blir intresserad av mycket specifika detaljer när det handlar om olycksutredningar. Vad beror det här på?

- Det handlar om trygghet, säger Saari. Om man vet exakt vad olyckan berodde på kan man lättare skapa en känsla av trygghet och gå vidare.

Då det gäller naturkatastrofer går det ju inte att peka ut någon person som är skyldig. Saari säger att det ofta är lättare för de sörjande att komma över katastrofer eftersom samma känsla av orättvisa inte infinner sig.

- Men i många händer det också att man börjar skylla på sig själv istället när det händer hemska saker i världen.

Massmedia är ju ofta snabba att haka på i jakten på syndabocken, men det tycker Saari är naturligt.

- Journalister är också människor, som reagerar på samma sätt som alla andra. Den första frågan vid en olycka är ju allltid ”varför”. Jag tycker det är en mycket mänsklig och logisk fråga att ställa.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle