Hoppa till huvudinnehåll

Marianne Nyman: Det handlar om passion

Marianne Nyman.
Marianne Nyman. Bild: Yle / Jyrki Valkama nyman

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Något av det roligaste i arbetet som sportjournalist är då man för en dag eller kväll får göra ett nedslag i en gren som man själv inte har några känslor för, annat än nyfikenhet. Varje gång rycks man med av grenfolkets passion för det de håller på med. Som till exempel ringette.

Ringette skapades av kanadensaren Sam Jacks år 1963. I år fyller grenen således 50 år, vilket firas med VM i North Bay i Ontario, Kanada, kring årsskiftet. Finland, som är en av grenens stormakter, är ute efter att vinna det fjärde VM-guldet i följd. De facto har Finland vunnit fem av grenens nio VM-turneringar såhär långt. De övriga gulden har gått till Kanada.
Men det är ju en tjejsport, inte sant? Så vem bryr sig?

Då spelet lanserades för 50 år sen, var det otänkbart att flickor skulle ha spelat ishockey. Sam Jacks, vars stora passion det var att utveckla nya fritidsaktiviteter för barn och unga, märkte att det fanns många flickor som gärna hade sysslat med en lagsport på is. Därför utvecklade han ringette specifikt för flickor. Till tempo påminner ringette om ishockey, till spelstrategi om basket. Taktik och skicklighet står i centrum, då tacklingar inte är tillåtna.
Men idag kan ju tjejer spela hockey om de vill, så varför hålla på med ringette?

I Kanada finns det idag cirka 30 000 ringettespelare, i Finland drygt 4000. I Sverige, där spelarnas antal är cirka 200, är målet att komma upp på Finlands nivå. I VM deltar bara fyra länder, Kanada, Finland, Sverige och USA. Nationella grenförbund finns det i endast tre andra länder, Frankrike, Ryssland och Slovakien.
Men om så få håller på med ringette, måste ju grenen vara urtråkig!

Så varför åkte då Marjukka Virta i tre års tid 500 km från Åbo till Lapinlahti varje torsdagseftermiddag för att spela ringette - och 500 km tillbaka varje söndagkväll? Och varför åkte Jenni Viinamäki från Lempäälä till Björneborg på ringetteträningar i sju års tid, en restid på tre och en halv timme per träningspass?

För att de älskar ringette.

Jenni Viinamäki, 26 år, Luvian Kiekko:
Det är isen, farten, kampen, komplexiteten i spelet. Det är den där känslan när man vinner, när man lyckas med något. Kamratskapet, vänskapsbanden, att få dela lyckokänslan med alla andra då man lyckas och att tillsammans växa sig starka efter en besvikelse.

Marjukka Virta, 30 år, Lapinlahden Luistin:
Det är stunderna då det känns som om du kan läsa dina medspelares tankar på plan. Då det känns som om alla vet exakt vad de ska göra trots att man kanske inte kommit överens om alla detaljer. Då du är en del av ett lag som du vill höra till och det känns som att komma hem då du stiger in i omklädningsrummet.

Salla Kyhälä, 30 år, Espoon Kiekkoseura:
I början tyckte jag inte alls om att spela matcher, jag tyckte reglerna var så krångliga. Men ju mer jag lärde mig desto mer förälskade jag mig i grenen. Jag gillar fysiska bollsporter, jag har testat såväl rugby, amerikansk fotboll som ishockey, men då jag spelar ringette faller allt på plats. Det är där jag hör hemma.

Någon kanske drivs av att bli berömd och att tjäna pengar på sin idrott. Spelar man ringette blir man varken berömd eller tjänar pengar på sin idrott, trots att man är bäst i världen. Då är det bara kärleken till idrotten, till grenen och gemenskapen som driver en. Det räcker.

Ringettelandslaget på VM-läger i Lojo i november. Bild: Yle ringettelandslaget 2013

Marjukka Virta och Salla Kyhälä är ute efter sina fjärde VM-guldmedaljer, medan Jenni Viinamäki efter många försök i år äntligen får göra sin VM-debut.
Möt ringettespelarna även i Sportmagasinet den 17.12 kl. 21.00 i Yle Fem!

Läs också

Nyligen publicerat - Sport