Hoppa till huvudinnehåll

Vilken nostalgitripp!

För nio år sedan regerade en bastant och mycket ilsken dam över frukostrummet på hotell Ukraina i Kiev. Vi som ville äta fick inte sitta var som helst, hon bestämde våra platser och attan om man ville reservera plats till en kollega vid samma bord! Något sådant var helt enkelt inte värt att tänka ens.

Av någon outgrundlig anledning fattade denna matrona tycke för mig. Jag var faktiskt ett slags stamkund under den oranga revolutionen, jag bodde på hotellet i tre veckor. Och vilka förmåner jag fick.

Kaffet som bjöds var avskyvärt och jag nästan grät då jag smakade på det den första morgonen. Olycklig frågade jag om det fanns någon möjlighet att få något annat kaffe. Och den beskäftiga kvinnan reagerade med att först skälla ut mig och kalla mig egensinnig och kräsen, sedan gå ut i köket för att hämta mig en kopp espresso! Och det fortsatte under hela min tid här. Många andra kunder tittade avundsjukt på min lilla doftande kopp men damen var omutlig. Ingen annan fick av det goda kaffet.

I dag då jag gick till restaurangen för att äta morgonmål stod samma kvinna innanför dörren. Och vet ni vad, hon blev lite röd i ansiktet och sa "Jag minns er". Jag tror att vi kände en viss gemenskap, vi äldre damer i revolutionära förhållanden.

PS
Nu bjöds det på standardkaffe och man fick sätta sig var som helst.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes