Hoppa till huvudinnehåll

Misteln - bringar lycka och barn

Mistel i äppelträd
Mistel i äppelträd Mistel i äppelträd Bild: Yle/Public domain mistel

Den är en halvparasit, en snyltväxt som borrar sin rot genom trädets bark, tränger sig in mellan barken och veden och sänker korta grenar in i vedmassan. Den unga plantan skickar ut två fästskivor och bildar ett sugorgan, ett haustorium, som den ansluter till trädets ledningsvävnad och kan på så sätt suga ut näring ur trädet.

Vita mistelbär
Vita mistelbär Bild: Yle/Public domain mistelbär

Vi pratar om misteln, Viscum album, europeisk mistel eller lövträdsmistel som den också kallas. Den växer inte i Finland, här är för kallt, men nog i t ex de södra delarna av Sverige. Den trivs bra på lind, men också på lönn, aplar, hagtorn och popplar. Svår att se på sommaren när den har nästlat in sig i grenverket, men den behåller sin gröna färg på vintern och känns då igen som något som påminner om ett storkbo med en diameter på omkring en meter.

Den har gula blommor och tidigt på vintern bildas vita bär som vart och ett innehåller ett frö. Fröna sprids sedan av fåglar som gärna äter bären. Fröet är omgivet av ett mycket kladdigt slem som gör att det fastnar i barken på trädet där det gror och rötterna borrar sig som sagt sedan ner i stammen. Den klibbiga saften kallades redan Linnés tid för fågellim, d v s ett lim med vilket man fångade fåglar.

Misteln är inte bara en halvparasit, den är också giftig. Ät inte bären som de är, de kan ge kramp i magen och t o m vara dödliga. Fast kroaterna lagar en likör, Biska, av mistelns bär efter recept de hävdar har sina rötter hos de keltiska druiderna omkring 1000 år före vår tideräkning. Och de har troligen helt rätt i det.

Druidernas heliga växt

Druid med heliga attiraljer
Druid med heliga attiraljer Bild: Yle/Public domain kelter

För innan misteln blev en symbol i det anglosaxiska julfirandet på 1700-talet uppskattades Viscum album av de gamla romarna och kelterna. Misteln, som drar vatten och mineraler från sin värdplanta, ansågs vara en växt tillhörande mellanriket. Den är varken träd eller buske och växte enligt legenden där blixten hade träffat ett träd. Enligt Plinius d.ä. skar keltiska druider mistlar med gyllene skäror, fångade upp dem i ett vitt tyg och erbjöd dem åt gudarna i samband med tjuroffer. De hängde också upp mistlar i taket och ovanför dörrar för att hålla onda andar borta och för att bringa lycka till dem som bodde i huset. Mistlar ansågs bota allt och genom sin eviga grönska en symbol för odödligheten. Den ansågs skänka liv och fertilitet, skydda mot gifter och vara sexuellt upphetsande och därför ofta använd i fertilitetsriter.

I södra Europa växte den finaste misteln på ekar och enligt den brittiske poeten och författaren Robert Graves skall misteln ha uppfattats som ekens könsorgan, druiderna genomförde alltså en symbolisk snöpning med sina gyllene skäror. Den tjocka saften från bären ansågs vara ekens sperma och hade rykte om sig om att vara en vätska (chylos) med stor föryngrande kraft.

Dagens läkare skulle kanske inte hålla helt med om detta, men misteln har konstaterats ha en viss blodtryckssänkande och urindrivande effekt. Och det är nu dokumenterat att misteln är effektiv i behandling av tarmcancer. Sedan 1920-talet har misteln använts som stödjande läkemedel inom den antroposofiska medicinen i behandlingen av cancer och lymfom. Här skiljer man på mistel som vuxit på äppelträd, ek, tall och gran. Mistelpreparat tas i form av 1 ml:s injektioner under huden (subkutant) med en tunn nål. Extraktet har visat sig stärka kroppens immunförsvar och ge ett visst skydd mot tumörer. Men främst hjälper det kroppen att snabbare göra sig av med giftiga rester från cytostatika och strålbehandling samt bidra till en allmän god kondition.

Den fornnordiska kyssen

Misteln har använts som bot mot både ensamhet och barnlöshet. Och det är i denna kontext traditionen med att kyssas under misteln hör hemma. Vi måste ta en avstickare till den fornnordiska, germanska mytologin för att hitta ursprunget.

Höder dödar Balder med en pil av mistel.
Höder dödar Balder med en pil av mistel. Bild: Yle/Public domain nordisk mytologi

Frigga, Balders mor, älskade sin son över allting. Men då ljus- och vegetationsguden Balder började få onda drömmar som brådde om död gjorde Frigga sonen odödlig mot allt, förutom misteln. Den illvillige guden Loke plockade en kvist mistel och skar en pil utav den. Han förklädde sig sedan och lurade Balders blinda bror Höder att skjuta en pil genom Balders hjärta. Så dog Balder och Loke blev slutgiltigt gudars och människors fiende.

Balder begravdes sedenligt, men gudarna var missnöjda med förloppet. Oden skickade sin son Hermod till Nifelheim för att övertyga Hel om att Balder borde återföras till de levandes land. Nio dagar och nio nätter red han, genom mörka dalar och över de dödas flod. Han kom utan faror fram till Nifelheim, där han såg att Balder bodde och blev väl behandlad.

Hermod talade med Hel, som sade att hon skulle låta Balder återvända, på ett villkor: att varje ting och varje väsen i världen, både levande och döda, skulle begråta henne. Det gjorde alla utom en gammal jättinna, Töck, som sade sig gjuta torra tårar för Balder då han ingen glädje givit henne. Därmed var Balder dömd att stanna i Nifelheim till Ragnarök, men då skall han återvända för att tillsammans med Höder styra nästa världsålder.

För att förhindra att påminnas om Balders död, bestämde mor Frigga att misteln skulle vara en symbol för kärleken och man därför skulle kyssas när man gick under den.

Misteln lever på lövträdens näring
Misteln lever på lövträdens näring Bild: Yle/Public domain mistel

Sedan brittiskt 1700-tal måste en kvinna som befinner sig under en mistel, samtidigt som en man, ge honom en kyss. Detta som ett sätt att skydda sig mot att behöva leva ett helt liv som ogift. Kyssen under misteln skulle helt enkelt leda till bröllop.

Men innan ni börjar kyssas under mistlar kan det vara bra att ägna en tanke åt den amerikanske läkarens, professor F. Strongs varnande uppmaning: Han har räknat ut att kyssen kan vara rent av livsfarlig.

"Får man tro professor Strong har kyssande förkortat många människors liv med sex, t o m sju år, och detta gäller främst männen, som i högre åldrar helst skall avstå från kyssandet. En normal kyss av en man över femtio år förkortar hans liv med i genomsnitt tre minuter, och en eldig kyss kan medföra en förlust på fem minuter. Professorn har nämligen kommit underfund med att en mans hjärta under kyssandet slår 20 t o m 30 fler slag i minuten än annars, han har t o m haft en patient som kysstes så eldigt att hans hjärta under en enda kyss slog 265 överflödiga pulsslag. Professorn föreslår med anledning härav att män under yngre år ransonerar kyssarna och män över femtio år endast kysses när det är helt oundvikligt." (Källa: tidningsartikel från 1953)

Trädgård

Nyligen publicerat - Trädgård