Hoppa till huvudinnehåll

Min man är död

Kjell blev sjuk

Året 2009 var ett svårt år för Susan. Kjell insjuknade i något som de trodde var en förkylning men det visade sej vara en hjärtinfarkt. Han togs in på intensiven men trots alla försök avled han. Allt tog bara några dagar och Susan var inte alls förberedd. Två månader senare dog hennes svärmor efter en längre tids sjukdom. Hon hade varit som en mor för Susan. På sommaren åkte Susan till USA för att närvara vid föräldrarnas 60 års bröllopsdag. Hennes mors njurar hade länge varit dåliga och dialysen fungerade inte. Susans mors tillstånd försämrades under Susans vistelse. Hon var med sin mor på hennes dödsbädd.

Vilka alternativ?

De tragiska händelserna kom snabbt efter varandra. För Susan blev det en enda lång chock och hon hade svårt att förstå vad som hade hänt.
”När jag förlorade Kjell då insåg jag att om jag skall överleva detta, då har jag två alternativ. Ett är att kapsla in mej och sluta in mej i mej själv. Det andra är att låta allt rinna ut, inte censurera hur jag känner mej, utan låta allting komma ut.” Susan valde att inte skydda sej för något. ”Om jag ska överleva måste jag kunna uttrycka precis det som jag känner och tänker och komma igenom det här” resonerade Susan.

En lång sorgeprocess.

” Det är alltid svårt att närma sej någon efter en tragedi. Man vet inte vad man ska säga och man tycker sej inte ha visdomsord. Men det är det minsta man behöver då. Det enda man behöver är en medmänska”.
Det är viktigt att visa att man behöver varandra. Jag var sårbar behövde inte spela en stark mänska och det öppnade andra för mej samtidigt. När man förlorar en nära anhörig då får man veta vilka vänner man faktisk har. Man vill hitta någon som är villig att lyssna. Dela det som inte kan förklaras. Döden är ett tabuämne som man helst inte vill tala om. Man måste konfronteras med att ens eget liv tar slut.

Dolda känslor

En av faserna i sorgearbetet är ilska över vad som har hänt. Susan växte upp i ett barndomshem där man fick inte visa att man var arg, man fick inte uttrycka känslor som uppfattades negativa. ”Så det var svårt för mej att känna om jag var arg eller inte. Jag kunde uppleva sorg men jag kände inte igen ilskan för jag tänkte logiskt vad är det skulle vara för vits med det. Det ändrar absolut ingenting att vara arg.”
Men hennes hund Cindy speglade den ilska som Susan kände, men som hon inte kunde erkänna. Cindy litade inte på att Susan kunde ta sej an ledarskapet utan gick i försvar och blev aggressiv mot sin omgivning. ” Då insåg jag att hunden upplever att jag är arg.” Med hjälp av en hundpsykolog återfick Cindy och hennes matte förtroende för varandra. Susan erkände för sej själv att hon faktiskt var arg över situationen som hon hamnat i oberoende om någon var skyldig eller inte.

Rollen som Naomi

För några år sedan spelade Susan en pjäs som handlade om Ruth och Naomi med text från Ruths bok i bibeln. Hon spelade rollen som Naomi som bodde i ett främmande land och förlorat sin man och två söner. I pjäsen är Naomi arg, hon kallade sej själv för mara vilket betyder bitter. ” Sådan är inte jag tänkte Susan men när jag började repetera pjäsen med repliker som Varför har det här hänt mej och fick spelade ut ilskan så upplevde jag att det var bra terapi för mej. Att få öva på att uttrycka ilskan tills jag fick ut den ur kroppen”.

De två svåra åren

”Första året var svårt, jag tog ett steg framåt, jag ville så gärna gå vidare men sen var jag tvungen att ta två steg tillbaka. Allting händer i slow motion, man är i en dimma. Man har ingen energi och ingen ork. Det tog mej en halvtimme att gå till butiken som annars tar fem minuter. Det var tack vare Cindy som jag började komma ut.
En väninna till Susan som också blivit änka sade att det andra året är ännu svårare. Alla andras liv har gått tillbaka till det normala. De tycker att det nu gått ett år så nu ska du komma tillbaka i livet. Man kämpar med sorgen på ett mer ensamt sätt.

Gudsrelationen

”Jag har alltid haft den känslan av att Gud bär mej. Fastän sorgen var djup och kändes oändligt så gick jag inte in i ett svart hål, det fanns en grund under fötterna och jag visste att jag skulle komma igenom. Och gå vidare. Enkla korta bibelord betydde mycket för mej , det var som mat för själen. Jag gick till stranden och satt där och bad, jag hade inga formulering, jag satt bara och tog emot. På så sätt kan Gudsrelationen bli mycket närmare, ibland är den starkaste bönen den som är ordlös. Man bara vet att man har ett behov av att ta emot ett helande för själen och känslorna.
Susan har en inre bild av en boxningsring där supportrarna står i hörnen. Hon liknar det med att livet är en kamp , man har medgång men mycket motgång och man behöver ha supportrar. Man behöver mänskor som hjälper en vid livets kamp. När supportrarna plötsligt försvinner och man står där ensam utan det stödet man har haft förut så gäller det att hitta nya relationer på ett djupare plan för att livet skall kännas meningsfullt.

Att sjunga är livet

Det har gått mer än fyra år sen Kjell gick bort. Susan har alltid tyckt om att sjunga men under sorgetiden tappade hon rösten. Nu har hon börjat sjunga igen och det finns en glädje att kunna förmedla glädje, sorg och allt vad livet är, genom sången. ”Att sjunga betyder att jag hittat livsgnistan” säger Susan.

Om Susan Haraldson

Bor i Helsingfors har arbetat som skådespelare , regissör och ungdomsledare. För tillfället jobbar hon som pastor i Andreaskyrkan.
Susan Haraldson växte upp i en stor familj med många husdjur i mellersta västern i USA. Hennes barndom präglades av ständiga flyttningar.
Som 17åring flyttade Susan till Los Angeles för att utbilda sej till skådespelare och regissör. Hon började jobba med den resande teaterorganisationen Convenant Players. Ett engagemang som varade i över 16 år. Tio månader av året var hon på resande fot och övernattningarna skedde i olika privathem . ”Jag levde utifrån en resväska och pjäsmanuskript” .
Men Susan älskade sitt kringresande teaterliv och upplevde det som mycket meningsfullt.
” Man kan repetera en pjäs men det magiska ögonblicket då man står inför publiken då kommunicerar man på flera olika nivåer, ett fantastiskt sätt att förmedla olika sidor av livet.”
De första sex åren turnerade Covenant Players i de olika delstaterna i USA och Kanada . I början av 80talet bar det av till Storbritannien och mellersta Europa. På den vägen kom Susan till ungdomens höstdagar i Tammerfors, där hon träffade journalisten Kjell Ewalds. De gifte sej 1989 och Susans liv förändrades radikalt; för första gången i livet fick hon bli van vid att bo på samma ställe. 1992 fick Susan jobb som ungdomsledare i Andreaskyrkan och 2003 ordinerades hon till pastor i Missionskyrkan i Finland.

Himlaliv 8.12. kl 20.30 i Yle Fem

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro