Hoppa till huvudinnehåll

Om självständighet - ett brev till tonåren

Enligt Wikipedia är en självständig stat en stat med ett definierat territorium där man utövar intern och extern suveränitet, där man har självständighet från andra stater och makter. En suverän stat utövar full traktatbildande makt.

En suverän stat har även möjligheten att engagera sig i diplomatiska relationer med andra suveräna stater. Jag vet, föregående mening låter som en byråkratisk version av Sex & sånt.

Finlands självständighet är en självklarhet för oss i dag. Tack veteranerna. Never forget. Vi utövar intern och extern suveränitet. Vi är erkända av andra stater. Men vår egen personliga självständighet är ingen självklarhet.

Sånt pratar Bettina S om i Min morgon med någon onödig life coach som publicerat ytterligare en self-help-bok.

Dina föräldrar är storfurstendömet Ryssland. Skolan är det också. Jag vågar ändå inte gå så långt och påstå att att din rektor är Nikolai den andra. Han avrättades.

Men förr eller senare uppnår man självständighet, om man riktigt vill det. Och precis som Finland var inför självständigheten 1917 är du i ett brytningsskede i livet.

Självständighet låter flummigt och abstrakt. Svår att greppa. Men självständighet är mycket konkret i ditt liv. Då du har håltimme och sitter på det lokala kaféet känner du frihet. Eller då du röker vid de där samma tråkiga betongtrapporna. Då smakar du redan på självständighet. Den smakar skit via ett filter. Men det är ditt val.

Något annat som representerar vägen mot självständighet är moped. När du kör till ABC för att tanka. Det är självständighet. Kör du mopedbil är det en lite tråkigare och garanterat mera farlig väg till självständighet. Jag tycker vi kan sätta punkt för sånt här vid Paul Walker. Du hänger kanske med kompisarna på bensinmacken och sörplar på en söt energidricka. Den smakar också skit. Men det är ditt val.

Du lever den mest omvälvande tiden i ditt liv just nu. Jag säger inte att det är den lyckligaste tiden. Den har du framför dig, tro mig. Under din mest förvirrande perioden i ditt liv kommer du att fatta många fel beslut. Förhoppningsvis lär du dig av dem. Att bli självständig handlar framför allt om att hitta sig själv.

Jag vet, det låter klyschigt. Hitta sig själv. Sånt pratar Bettina S om i Min morgon med någon onödig life coach som publicerat ytterligare en self-help-bok. Men det gällar att hitta sig själv innan man kan bli självständig.

Jag har begått en del fel, men som är obetydliga i det långa loppet. Alla fel beslut har egentligen varit bra beslut. För de har gjort mig självständig.

Det var andra året i gymnasiet när jag försökte imponera på gymnasiets snyggaste brud. Det finns ju alltid en, till och med i Karis. Jag spelade inte handboll. Glasögon fick jag i något skede också. Big bang theory. Lågt i popularitetsrankingen. Men jag gjorde ett försök.

Om jag lyfter skjortan blir det solförmörkelse. NASA skicker en månbil för att ta sampel.

Det var julfest och jag ville satsa på klädseln. Jag tänkte vara riktigt stilig för att få gymnasiets snyggaste bruds uppmärksamhet. Gissa vad jag satt på mig. En hawaii-skjorta. Orkidéer tillsammans med ljusröda flamingon! Jag såg ut som en billig plastgran från Tarjoustalo. Men hon lade åtminstone märke till mig. Den gången. Aldrig mera.

Det är något med mitt utseende. Via min stil har jag sökt min självständighet. Jag har aldrig varit hemskt missnöjd med min kropp. Trots att jag är byggd som ett halvrått spaghettistrå. Trots att jag har en utstickande navel. Pata Degerman kunde bestiga den. Hans svåraste exkursion hittills, garanterat. Om jag lyfter skjortan blir det solförmörkelse. NASA skicker en månbil för att ta sampel. Ändå är jag helt okej med mitt utseende.

Det blev inte bättre under abi-året och efter gymnasiet. I Hanken såg människor långt på mig när jag stolt gick i korridoren. Jag hade en irokes. En riktigt ful irokes. Tyglapparna hängde i säkerhetsnålar i min slitna sammetsrock (Staffan Bruun-style) som jag köpt från ett smutsigt lopptorg i Lojo för 15 mk. Jag är glad att det inte finns en enda bild på mig från den tiden. Men självständighet är att ha en irokes när alla andra har Stureplan-backslick och röda framgångsbyxor.

Vissa av er får kämpa ännu länge med självständigheten efter tonåren. Jag kämpar fortfarande.

Min morsa insisterar fortfarande att skicka matförsändelser till mig. Jag har inte bott hemma på elva år. Men det är i och för sig helt bra, annars skulle jag äta leverlåda. Kall. Direkt ur folieasken.

Eller som när jag sade upp mig från en potentiellt strålande karriär på Nokia. Jag orkade inte. Jag sa fuck you till min kolumbianska chef, puta madre liksom. Okej, jag sa det inte, men jag kände att jag måste gå en annan väg. Jag reste jorden runt. Mina föräldrar avrådde mig från att göra det. Jag skulle få Adidas på resan. Du läser rätt, Adidas. Jag sku få Adidas.

Det var min obekväma pappas sätt att försöka upplysa mig om att jag sku akta mig för att få aids i Thailand. Adidas. Jag har inte köpt bolagets produkter sen dess.

Jag har kompisar som avrådde mig från att börja på radio. "Du är inte så bra på det." De hade helt rätt. Men nu har jag träffat artister, riksdagsledamöter, ministrar, och två presidenter. Tarja och Sauli. Tarja jagade ut säkerhetsvakten för att jag såg så oskyldig ut. Där satt vi sen och pratade om hur dålig Pentti Arajärvi är på Angry Birds.

Dessutom har jag dansat med både Janne Grönroos och Pandora. De som har sett Drottningen av Åland och Grani Style vet att jag inte kan dansa.

Vad har det här med självständighet att göra? Du pratar bara om dig själv, tänker du. Det är en yrkesskada, förlåt. Men om vi går tillbaka till definitionen på självständighet, så är en suverän stat självständig från andra stater och makter och utövar full traktatbildande makt. Jag vet inte vad traktatbildande betyder, men makt nog.

Det är att du vågar vara dig själv. Vågar göra vad du vill.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland