Hoppa till huvudinnehåll

Borgå perfekt för Parkour

Man kan inget annat än stanna till och beundra det man ser. De hoppar över tre meter långt, svingar från en balk tre meter upp i luften till en annan några meter bort. Hoppar jämfota upp på en stenkant, hoppar över ett djup, landar, hoppar över ett annat hinder med ena handen på detsamma och avslutar med att klättra likt en apa uppför en stolpe.

- Vi kan hålla på i timtal berättar Eetu Lappeteläinen och Tommi Kärkkäinen.

Bild: Yle/ Lone Widestam lappeteläinen

På vintern tränar de helst parkour under tak. Favoritplatsen i Borgå centrum är öppningen mellan ingången till Rouge och Andiamo. Andra bra platser är utanför Bagar café och gårdarna vid Keskuskoulu och Linnankosken lukio.

- På sommaren tränar vi var som helst i staden berättar Lappeteläinen. Det finns egentligen inga begränsningar på vad man kan göra. Jag använder min fantasi. En gång när jag var ute och cyklade, hittade jag ett träd med en gren från vilken det var perfekt att hoppa över ett högt staket. Jag var inte rätt klädd men måste ändå sätta cykeln åt sidan och testa på en gång.

Det är de oändliga utmaningarna som är det fina med parkour tycker Kärkkäinen. Jag ser utmaningar överallt och det är bara att sätta dem på minnet och komma tillbaka senare.

- Ibland tror folk att vi vill visa upp oss berättar Kärkkäinen. Men det bara råkar sig att det bästa stället är mitt i stan och vi kan ju inte träna på privata gårdar.

Bild: Yle/ Lone Widestam parkour

Idén med parkour är att man så snabbt och smidigt som möjligt skall röra sig från punkt A till punkt B. Det killarna håller på med är väldigt likt parkour men de vill hellre kalla det ”att röra sig kreativt”. De söker utmaningar i de olika serierna de gör.

Man skapar sina egna utmaningar

Då jag träffar killarna har de redan i en timmes tid tränat på en ny serie som innehåller en ny utmaning. Serien innehåller bl.a. en betongkant osv. Avståndet mellan start och mål är fem meter och de skall röra marken bara en gång. Båda två koncentrerar sig hårt innan de testar på sin serie. De blåser på sina fingrar och försöker värma dem. Metallräcket är kallt och de behöver ett stadigt grepp för att komma vidare. Lyckas de kan de hoppa över räcket och skutta vidare.

Kärkkäinen klarar det på första försöket medan Lappeteläinen behöver några fler försök. Parkour är en individuell gren. Det är bara sig själv man kämpar för men det finns en gemenskap och det är roligare att utöva grenen tillsammans med en kompis. De peppar varandra och funderar tillsammans på hur de skulle kunna göra det bättre nästa gång.

- Det finns inga regler, det finns ingen tränare, inga träningstider eller träningsdagar utan det är bara ens egen kropp som bestämmer säger Kärkkäinen.

Bild: Yle/ Lone Widestam lappeteläinen

Killarna har lärt sig av sina misstag. Muskelstyrka är förstås viktigt, men det kommer medan man tränar. I början vill man gärna göra de häftigaste tricken och man blir lätt för ivrig men man måste kunna behärska sig, kroppen måste också hinna med säger Lappeteläinen.

- Man lär sig snabbt vad kroppen klarar av. Vi gör aldrig sådant som skulle kunna skada oss. Jag vill kunna hålla på med det här så länge som möjligt och då vill jag att kroppen håller.

- Vi kan helt enkelt inte misslyckas. Underlaget är för hårt säger Kärkkäinen. Det är också väldigt viktigt att koncentrera sig.

Perfekta platsen

Parkour kom till Finland 2003 och killarna har hållit på sedan 2006. Då de började med grenen, för knappa åtta år sedan, fanns det ett fyrtiotal ivriga men intresset för grenen har sakta men säkert minskat. Nu är det nästan bara de kvar.

- Då man tänker tillbaka är det otroligt så mycket vi har utvecklats. Något som man då tyckte var omöjligt klarar jag nu av galant säger Kärkkäinen.


Fastän killarna har kommit till den här samma platsen flera gånger i veckan hittar de alltid nya utmaningar. Platsen har högt till tak och har flera höjdskillnader. De kan både hänga och hoppa. Det finns räck, trappor och balkar som de kan utnyttja. De hittar hinder överallt.

Enligt killarna kan alla testa på parkour. Det är inte svårt menar de. Det finns inga rörelser man måste göra utan man kan själv hitta på.

Bara fantasin sätter gränser

Bygg ingen plats eller park för parkour, låt oss hitta utmaningar i det som finns lyder pojkarnas hälsning till staden. Parkour förlorar sin charm ifall det måste utövas på ett planerat område.

- Jag tycker det är konstigt då folk frågar mig varför jag håller på med parkour och varför jag tränar. För mig är det så självklart. Jag har alltid motivation och vilja, säger Kärkkäinen.

- Det känns helt enkelt naturligt instämmer Lappeteläinen. Det är en slags känsla av frihet. Det roligaste är att man konstant måste kämpa på för att lyckas.

Båda två hoppas att kroppen håller så de kan njuta av sin gren så länge som möjligt. Det hoppas jag också, för då kan jag stå och beundra dem ännu många gånger.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland