Hoppa till huvudinnehåll

Svårt att veta vem som har rent dun i påsen

hanna rundell
hanna rundell Bild: Yle/Ilmari Fabritius rundell

Stora klädkoncerner som förlagt sin produktion utomlands kan sällan garantera att deras produkter är etiskt producerade. Men som konsumenter har vi makt.

Päls får det numera att lysa rött i ögonen på många finländare, men få har tänkt på hur man behandlat ankorna och gässen som står för dunet i våra jackor och täcken. Faktum är att många fåglar plockas levande. Att plocka fåglarna levande anses vara lönsammare eftersom dunet växer ut igen varpå man kan plocka av det igen. Men det anses också vara jämförbart med tortyr. Plockning av levande fåglar strider mot Europarådets konvention för djur i livsmedelsproduktion.

Men trots förbudet plockar man fåglar levande - i Asien, men också i Europa. Enligt Europeiska dun- och fjäderorganisationen EDFA plockas endast två procent av allt dun från levande fåglar. Men granskande journalistik från vårt grannland avslöjar motsatsen. Sveriges TV4:s Kalla faktas granskning från 2009 visade att nittio procent av allt dun från de största dunproducenterna Polen, Ungern och Kina är plockat av levande fåglar.

Radiohuset gick på jakt på etiskt producerade dunjackor, men insåg snart att ingen i affärerna kan besvara våra frågor om hur dunet är plockat. Så jag började ringa runt till deras chefer och chefernas chefer.

I flera dagar har jag försökt få tag på någon på L-Fashion group för att fråga hur dunet i deras jackor är producerat. Men ingen har tid att svara på mina frågor – det är årets brådaste tid, säger man. L-Fashion group är en av Nordens största klädkoncerner och äger märken som bland annat Luhta, Rukka och Icepeak.

"Jag vet att butiksbiträdet knappast har koll på alla underleverantörer. Hellre låter jag bli att köpa när det finns skäl att misstänka oetisk produktion. Men ibland köper jag ändå."

På finländska Joutsen berättar man att man inte använder dun och fjädrar som är plockade av levande fåglar. Joutsen säger att de köper fjädrarna som rester från slakterier och de förutsätter att alla leverantörer visar intyg över att dunet och fjädrarna inte är handplockade. De har alltså egenkontroll.

I Kalla faktas dokumentär framkom att bland annat Ikea anlitade leverantörer som plockade levande fåglar. Ikea har sett över sina leveranskedjor, men hävdar att det är omöjligt att kontrollera alla underleverantörer. Också svenska Fjällräven har infört egenkontroll av duntillverkningskedjan.

Någon stämpel som garanterar etiskt dun finns det inte. Det finns nämligen inget oberoende certifieringsorgan. Vi kan välja att lita på att företagen gör som de påstår. Eller resa runt till plockningshallarna i Kina, Polen eller Ungern. Det är det rätt få som orkar göra.

Kalla faktas journalist Per Harmrud orkade. Han besökte anläggningarna där fåglarna plockas levande. Han har slutat köpa dun eftersom det är så pass svårt att få tillförlitliga garantier från producenterna. När leveranskedjan blir för lång är det svårt för producenterna att ha kontroll.

Men konsumenter har makt. Någon annan ger direktiv och stiftar lagar. Det lilla du och jag kan göra fråga är att fråga. Men också jag har blivit cynisk. Jag orkar inte vara besvärlig och fråga om barnarbete varje gång jag köper en billig tröja tillverkad i Bangladesh. Jag vet att butiksbiträdet knappast har koll på alla underleverantörer. Hellre låter jag bli att köpa när det finns skäl att misstänka oetisk produktion. Men ibland köper jag ändå.

Det är ett långsamt sätt att påverka och jag inser att jag borde orka fråga. Om tillräckligt många frågar kanske företagen ser över sina leverantörskedjor. Exempel på konkreta frågor: Hur har dunet plockats av fåglarna när den här dunjackan tillverkades? Hur kan ni garantera att inga barn flätat den här mattan? Hur kontrollerar ni era underleverantörer?

Uppdaterat senare: L-Fashion groups PR-manager meddelar per mejl att man innan inlett samarbete med underleverantörer skriver kontrakt om verksamhetsprinciper där etiskt behandling av djur ingår.

Nyligen publicerat - Vega